Jag var ute med Wilma och hade Miso i ryggsäck på magen. Men så vaknade hon till och ville ur så jag tänkte hon kunde få gå en liten bit. Hon är ju oftast runt benen på en så det gäller att hålla koll. Men så under en mikrosekund så släppte jag fokus på henne och då snubblade jag först på henne och trampade sen. Hon hoppade på tre ben och skrek som en stucken gris. Jag blev livrädd och kände igenom henne. Tyckte att benet kändes annorlunda. Jag lyfte upp henne i ryggsäcken igen och hon var helt stilla och gnydde bara lite. När jag kom hem släppta jag ner henne på golvet och hon haltade, men verkade ändå pigg. Ringde direkt till Nacka djursjukhus som tyckte jag skulle komma in på en gång och kolla för säkerhets skull. Innan vi åkte dit fick Miso äta och hon glufsade i sig allt. När vi kom dit så kissade hon och vi gick in. Inne hos veterinären fick vi vänta en stund och jag satt och lekte med henne på golvet. Då märktes det ingenting. Sen kände veterinären igenom henne och sa att hon var jättefin och att hon inte kunde känna något alls (förutom att hon hade vassa bissingar). En lättnadens suck! Gud, vad jag var olycklig. Det kändes som om jag hade trampat hårt eftersom jag snubblade och inte hade balans. Det var nog en liten ängel som ville oss väl där.

Veterinären sa att hon hade tagit emot någon slags kamphund en gång som ägaren hade ramlat på. Hunden hade inte sagt ett pip och ägaren trodde inte att det hänt något. Men så började hunden att halta och då visade det sig att ägaren hade landat med knät på höften och att den hade brutits. Men en sån hund visar inte att den har ont. Då är jag faktiskt glad att de skriker som galningar, då är man i alla fall mer vaksam.

När vi sen kom hem märktes ingenting och Miso var lika glad som vanligt. Vi har busat lite och tränat lite på kontakt, handtarget och pallen. Jag är så otroligt tacksam att det gick bra med lilla benet.

På eftermiddagen gjorde jag sällskap med grannen som skulle ut med sin hund. Jag fick en vagn av henne som jag kunde lägga Miso i. Först var det ingen hit alls men sen somnade hon och sov gott under hela promenaden. Grannens 10-åriga dotter och hennes kompis tyckte det var fantastiskt roligt att dra hund i barnvagn så då slapp jag det också ;-)

Wilma var så rolig för hon sprang fram och kollade ibland att Miso låg där. Det är noga att hela flocken är med (hur oönskade de än är till att börja med ;-). Miso kryper gärna upp hos Wilma och ligger så nära hon kan. Jag tror att Wilma tycker att det är riktigt mysig, för hon går och lägger sig i sin bia även om Miso ligger där först. Eller också är det för att hon inte ser henne eftersom bian och fällen är svart. Ibland måste jag känna efter med handen om det ligger en liten svart hund där också :-)

Det är dock inte så länge till som de kan ligga tillsammans i Wilmas lilla bia. Idag hos veterinären vägde jag Miso och hon har gått upp 1 kg sen hon kom hit. Nu väger hon 5,3 kg. Inte undra på att jag har ont i ryggen.

Nu på förmiddagen träffades jag, Peter, Wilma, Miso med Helena, Perra, Vilja och Lystra för en liten miniträning. Jag vill gärna ha med Peter för jag tror att han skulle kunna tycka det är kul med just jaktträningen och köra den med Wilma. Jag har ju inte tänkt köra något jaktprov med henne så det gör ju inget om det är lite hoppsan hejsan . Peter har ju inte tränat något med Wilma överhuvudtaget så han kan ju omöjligen ha samma stadga som jag. Men med lite träning och instruktion från andra (jag ska försöka att inte lägga mig i   ) så tror jag att det kommer att gå bra. Det är ju bra om vi kan hjälpas åt han och jag. När vi är ute och seglar så är det bra aktivering för båda hundarna.

Att säga att Wilma var taggad är ett understatement. Hon gav till ett tjut varje gång hon blev skickad på dummyn. Vi gjorde några linjetag och lade tre dummisar på raken. Sen ett linjetag med en dummy och en störningsdummy som kastades på mitten. Wilma hade jättesvårt att inte fokusera på den som kastades. Men efter några försök där vi flyttade närmre den som låg rakt fram så fixade hon det.

Miso och Lystra fick ligga i varsin ryggsäck. Miso var jättepigg när vi kom dit så Peter och jag gjorde lite inkallningsträning med handtarget. Vi satt med bara någon meter mellan oss och Miso fick springa emellan. Hon förstod vad hon skulle göra. Hon har ju förstått att det är henne man ropar på när jag kvittrar Miso. Men hon har nog inte förstått att det är just hon som ÄR Miso. När Peter skulle ropa på henne med sin basröst så förstod hon inte. Han får träna lite på sin falsettröst och entusiasm . Och jag måste öva mig på att inte korrigera honom så mycket då jag tycker att han gör fel!  

Både Helena och jag har ont i ryggen, fast Helena såg verkligen ut som hon fått ett kvastskaft monterat någonstans. Mycket snö att pulsa i en hund på magen och en stor rygga bakpå och dessutom ryggont gör ju att man ser riktigt smidig ut när man rör sig och dirigerar sin hund, ähum... Hoppas du blir bättre till på onsdag Helena. Tack fam Holm för idag!

Wilma börjar att vänja sig  . Även om hon inte är någon lektant så är hon väldigt tålmodig. Mig gör det inget att de inte leker tillsammans, det hade naturligtvis varit roligt. Men är de bara nöjda med varandras närvaro och finner trygghet i det så är jag nöjd. Det finns andra hundar som Miso kan röja runt med. Wilma har visat att hon inte uppskattar när Miso är för våldsamt närgången och Miso verkar förstå det. Sen kan hon ju inte låta bli att testa gränserna ibland . Som idag när hon snodde Wilmas leksak. Det syntes så väl att hon visste att hon tog en chansning, och den gick hem!   Wilma lät henne ta leksaken och Miso sprang triumferande med den in i buren. Dit springer hon med det mesta. Husse uppskattade dock inte att hans träsko försvann... .

Jag vet inte om Wilma tyckte att det var en så bra idé att kartongen kom med upp i biabädden, men hon låg stoiskt kvar när Miso bökade runt.

I morse tränade jag och Miso med en del av hennes mat. Jag har kommit på mig själv med att belöna för mycket med godis. Min tanke var ju att få till en bra lek med Miso, även som belöning efter klick. Redan nu märker jag att hon förväntar sig godis och inte lek efter klicket. Det är så otroligt lätt att man fastnar i godisträsket. Jag vill ju ha en hund som är lätt att belöna med allt!

Vi mötte husse och Wilma som varit på långpromenad på morgonen. Miso vill gärna ranta med Wilma och nöjer sig inte med att sitta i ryggsäcken. Men jag försöker att få henne lugn så att hon kan acceptera att hon måste varva ner och efter ett tag brukar det gå. Men sen när hon har dåsat en liten stund så sprattlar det i de små tassarna och hon måste få springa av sig.

Vet inte om ljudet kom med, ni får sätta på Iggy Pops A real wild child till filmen.

Idag var Peter hemma, jätteskönt. Då kunde han och Wilma ta en lång morgonpromenad medans jag och Miso var hemma. Jag passade på att träna lite bur med henne. Vi har tränat att behärska sig och inte kasta sig på godiset några dagar och det har hon kläm på nu. Hon sätter sig ner och skjuter ifrån med framtassarna så att hon glider bakåt och ser lite konfunderad ut. När vi tränade buren så klickade jag för minsta lilla titt mot buren och till sist gick hon in i buren och satte sig. Jag kastade godis utanför och hon fick börja om. Jag är helt fascinerad vad en liten 8 veckors valp kan lära sig fort! Miso gillar verkligen buren och springer dit med prylar hon hittar och lägger sig gärna där för att sova.

Efter frukost åkte jag och Wilma till Nacka BK för att träna. Men där var det inte plogat så vi kunde bara träna de mer fartiga momenten. Någon moonwalk var det inte tal om ;-). Vi stannade inte så länge utan jag åkte på en liten minishoppingrunda istället. Där hittade jag en sak som det bara skrek Lystra och Miso om, så jag var tvungen att köpa en varsin. Alla vildingarna från Ryegate heter ju något med Wild.

Miso - In Your Wildest Dream

På eftermiddagen åkte vi hem till Helena och träffade syrran Lystra. Lite trevande i 2 sekunder och sen fullt ös medvetslös i två timmar (film kommer). Även morsan Vilja fick vara med och busa lite, vilket Miso uppskattade. Hon skrek som en fiskmås i bilen när vi åkte dit och drog timmerstockar när vi åkter hem :-)

  Ge hit! De ä min åsna syrran!

Vi börjar att få kläm på rutinerna nu och i natt fick jag sova riktigt bra. Vi var ute en gång 01.30 och sen sov hon tills Peter gick upp och fick sen tryna i min säng en stund till (måste ju få min skönhetssömn).

I morse gick vi ner till promenadgänget så att de fick träffa Miso. Hon charmade ju alla även om de tyckte att hon fått ett konstigt namn (man kan ju inte behaga alla...) Conrad tyckte att det var en läskig typ och ville inte komma nära. Posh däremot tycker att det är kul att äntligen ha fått en lekkamrat i sin egen storlek (inte så länge till!).

Efter det skottade vi uppfarten eftersom plogbilen varit där och gjort höga vallar (var kommer all den här snön ifrån?!?!)  . Miso hjälpte till och höll i mitt ben, jag försökte lite snällt att lösgöra mig men hon envisades med att ha dragkamp och morrade som en liten rottweiler. Sen var det in i bilen och iväg och hämta Biabädden jag hittade på blocket. Den är lite stor nu, men den blir bra att växa i. Damen jag köpte den av frågade om jag inte ville ha en mellanschnauzer också  . Hennes dotter skulle flytta till USA och vill hitta ett nytt hem till sin hund. Jag avböjde. Men om någon är sugen på en 3-årig mellanschnauzer så kan ni få telefonnumret av mig.

Bilfärden gick både dåligt och till sist bra. Först fick Miso ligga i bak med Wilma. Men hon levde så mycket rövare så jag tyckte synd om Wilma. Sen satte jag Miso i lilla buren som jag har i baksätet och där lade hon sig till sist och var tyst  . Sen när jag lämnade dem 10 minuter för att springa in och köpa foder till Wilma så hörde jag när jag kom tillbaka att hon tjöt inne i buren, men tystnade direkt när jag kom tillbaka. Det skär ju i hjärtat, men det är bara att härda ut så löser det sig.

Idag så har Miso bara misslyckats en gång inomhus, det var när grannen kom över med sin 5-åriga dotter och det blev lite för mycket stohej. Sen har hon hittat ett ställe som hon gillar att bajsa. Under vår förstukvist! Praktiskt att veta vart hon går för att göra ifrån sig, men lite bökigt eftersom jag måste krypa in där och ta bort skiten. Men bättre det än inomhus.

Det går bättre och bättre med Wilma. Hon sätter gränser, men går hellre bort än låter Miso klänga på henne. De är riktigt söta när de ligger tillsammans i biabädden. När vi var ute och Miso satt i ryggsäcken så blev hon lite orolig och pep när hon inte såg Wilma som sprang lös. Miso vred på huvudet och försökte kolla efter henne. Wilma kom lite då och då och kollade att hon låg i ryggsäcken. Någon litet familje/flockfrö har börjat att gro  .

Natten innan vi hämtade Miso fick jag inte sova så mycket, dels stressad över jobb och sen fick Wilma något ryck mitt i natten och skulle absolut ut.

Miso har funnit sig ganska bra tillrätta men följer mig och Peter som en liten skugga, gillar inte att vara själv. Jag lämnar henne ibland när hon sover och går in i ett annat rum. I natt gick det bra, Miso låg bredvid min säng på en fårskinnsfäll och sin nya fyrfilt. Hon pep till ibland, men nöjde sig med en klapp på huvudet och somnade om. Mitt i natten kl 03.00 blev hon orolig och jag skyndade mig så mycket jag kunde, från sömndvala till påklädd på 180 knyck. Men precis när jag fått på mig skorna så gjorde Miso en liten pöl    . Sen när Peter gick upp strax före 06.00 så hade jag precis somnat in jätteskönt. Men då vaknade ju Miso också och tyckte att det var dags att gå upp. Gissar att jag kommer att slockna tidigt ikväll.

Pratade med Helena som tyckte det gått över förväntan bra, Lystra har haft en hög procenttal lyckade kissningar utomhus :-). Jag kan säga att där har vi inte lyckats fullt så bra. Miso är duktig och talar om när det är dags, men sen går det FORT! Det är svårt att vara en arbetande småvalpsmor och hinna med. Nu på eftermiddagen har det dock gått lite bättre, men då har jag varit mer påpasslig. Wilma blev ju rumsren jättefort, men då låg jag i också.

Stackars Wilma tycker att de är jättekonstigt att vi bara går ut på parkeringen varje gång vi går ut, och hon fick bara en superkort promenad i morse. Miso fick gå med mig en bit. Hon följer mig tätt, tätt i hasorna. Springer lite efter Wilma men håller koll på var jag är. Men ett par ben kan ju lätt av misstag bytas ut mot ett annat par. Jag möte en kille på vägen och när jag gått några meter vände jag mig om för att se att Miso hängde på och då följde hon efter den där killen istället . Jag ropade på henne och hon stannade och funderade ett tag, sen kom hon med stora glada galoppsprång. På eftermiddagen ville jag gå en lite längre sväng med Wilma och tog Miso i min rygga. Hon accepterade till slut att ligga där och somnade till och med en stund.

Någon som vet hur man fotar en svart hund mot snöig bakgrund? Jo, väldigt nära!

Till frukost tog jag undan några bitar av hennes mat och provade lite omvänd lockelse. Det gick ganska bra, men hon var inte övertaggad . Vi har lekt en hel del också och hon gillar min jeanstrasa och en liten boll på snöre med pingla i. Hon är väldigt framåt och vill inte ligga i knät eller bli upplyft långa stunder. Wilma vill gärna vara med när det klickas så jag har kört ett pass med henne innan jag har lekt med Miso.

Miso gör små närmanden mot Wilma, det går bra så länge hon inte försöker att klättra upp på henne, dra henne i svansen eller ta hennes tuggben. Wilma fräste av så att Miso pep till och backade undan. Men på förmiddagen klev Miso upp i Wilmas biabädd tillsammans med Wilma och de låg där och sov länge båda två. Wilma körde bortträngingsmetoden, vräkte sig så mycket hon kunde på rygg och lade tassarna på Miso så att hon till slut gav upp och gick därifrån. Misstänker att Miso kommer att bli djärvare och djärvare. Kanske Wilma kan acceptera monstret så småningom. Men just nu undrar hon nog om vi tog henne med returrätt   .

Nu väntar vi på att husse ska komma hem och vara barnvakt ett tag ;-)

Idag fyller Wilma 4 år. Så här såg min lilla stollare ut när vi hämtade henne :-)

Det är många som har röstat och jag och Peter har inte varit helt eniga. Men nu öppnat vi skumpan och det är bestämt att lilla valpen ska heta Miso   .

Bilresan hem från Eskilstuna gick bra, Vilja hoppade på en gång in i min bil för att vara säker på att inte bli lämnad kvar denna gång. Valparna sov hela vägen, det var först när jag hade släppt av Helena och Miso blev själv i buren som hon började protestera. Jag tror hon gillar fart för hon blev tyst när jag körde över 50 km/tim. Tror ni det håller i en fartkontroll?   

Väl hemma var det full fart. Det första hon gjorde var att dra runt mattorna i köket och snoka upp Wilmas tuggben. Hon har följt mig som en liten skugga sen vi kom hem.

Första mötet med Wilma.

Gerd och Lasse var snälla och hade Wilma medans vi var i Eskilstuna. De tyckte att valpen skulle ha tid på sig att vänja sig vid ett nytt ställe och kom därför med alla hundarna lite senare. Mallis och Wilma var väldigt intresserade till att börja med men struntade sen i valpen. Posh däremot tyckte att Miso var väldigt intressant.

Wilma går mest undan och lägger sig i sin korg men är lite svartsjuk om jag klappar för mycket på Miso. Miso har hållt sig på behörigt avstånd, men närmar sig lite vartefter. Vid lunchen så låg hon först en meter bort, till sist låg de rygg emot rygg. 

Wilma började att löpa idag och Miso kanske tycker att det luktar extra intressant.

Till sist vågade sig Miso upp i Wilmas korg, det var inte helt uppskattat. Wilma morrade lite men lät Miso ligga kvar. Det kommer nog att dröja innan hon axlar någon lektantsroll.

Här är "syrrorna", Miso 8 veckor, 4,3 kg.

Fick denna av Helena, tack! tack!

Som mottagare av awarden ska man berätta 7 intressanta saker om sig själv och skicka awarden vidare till andra inspirerande bloggers. Vad som är intressant är ju svårt att bedöma själv, men här är kanske 7 saker ni inte visste om mig.

1. Jag är enligt Peter väldigt envis, jag kallar det målmedveten ;-).

2. Jag är optimist och tror för det mesta att allt ordnar sig på något sätt och oftast till det bättre (eller jag kanske väljer att tro det).

3. Jag droppar kläderna där jag står på kvällen och är inte så ordningssam, fast jag älskar när var sak har sin plats.

4. Jag är morgonpigg och kvällspigg.

5. Jag har ett grymt tålamod när det är något jag är intresserad av och är totalt hopplöst otålig när det är något som jag inte behärskar (typ bryter ihop när datorn inte fungerar eller om jag inte kan hantera ett verktyg).

6. Jag tycker om att laga mat och tycker själv att jag är bra på det.

7. Jag kan den sydafrikanska nationalsången utantill (på afrikaan).

Jag skickar awarden vidare till

Min tappra svägerska Anna

Ambitiös hundträning hos Annika och Diesel

Inspirerande klickerträning hos  Anna Larsson

Mysig bloggers hos BlondinStella och Doris

Igår när vi var hemma hos Peters syster med familj fick Wilma syn på akvariet och kunde knappt slita sig från fiskarna . Hon försökte fånga dem med tassen och munnen. Vi höll nästan inte på att få med henne hem.

Anna tog den här bilden på Wilma, den apporterande fiskhunden.

Idag har vi varit ute på långpromenad i vintersolen. Kallt och vackert. Vi passade på att träna lite inkallning med ställande på promenaden. Annars har vi fortsatt och träna buren inne, Wilma är riktigt duktig och tycker det är kul (det är det väl alltid när det är mat inblandat ;-) Jag tog även fram boxen och körde lite ingångar med apportbocken. Det gick riktigt bra. Lika bra att hålla på med sånt där finlir nu när det känns för kallt att vara ute och träna.

Inte länge nu tills det är slut på friden   

I morse gick vi upp tidigt igen för att träffa Susanne och Pebbles och träna i ridhus. Passade väldigt bra eftersom det nästan var -18° när jag klev upp. När det är så kallt så går det ju inte att ta några längre promenader och då är det ju perfekt att kunna springa av sig lite inomhus. För Wilma var det andra gången i ett ridhus och det var stor skillnad på hur hon agerade mot första gången. Hon var inte alls lika tittig och stissig. Förra gången fick hon ju smak på hästskit och nu högg hon in det första hon gjorde  . Men under momenten gjorde hon inte ens en tillstymmelse till att försöka äta, alltid något  .

Lite senare var vi på födelsedagskalas för Peters systerson. Det var inte bara Tobias som fick paket. "Valpen" fick en snuttefilt i present. Den hade passande nog fyrar som motiv. Det blir en riktig seglarhund    Tack för fin present!

DAGENS TRÄNING:

PLATSLIGGNING

Vi började med en gemensam platsliggning som blev nästan 3,5 minuter lång. Båda hundarna låg stilla kvar. Jag var rädd att Wilma kanske skulle börja att sniffa runt, men enligt Susanne så låg hon som en sfinx hela tiden.

RUTAN

Idag körde jag rutan först från kanske bara 5 meter och satte en avståndsbelöning utanför. Jag vill ha Wilma att stå kvar tills jag har gått fram till henne efter avslutat moment. Fram till nu så har jag bara räknat till 3 sekunder och sen klickat och då springer hon och möter mig. Om jag har väntat 5-6 sekunder så har hon börjat att röra sig, ungefär som om hon provar om det är något annat jag vill att hon ska göra. Genom att få henne att stå kvar tills jag kommer till henne så tror jag att momentet blir säkrare då hon förstår att det inte är slut förrän jag är hos henne.

Första skicket var hon på väg mot avståndsbelöningen så jag fick avbryta henne med ett "öp, öp!". Följande skick gick bra och jag längde avståndet ut till 8 meter.

INKALLNING MED STÄLLANDE

Jag hade ett kortare avstånd, ca 12-14 meter mellan oss och Wilma stannade bra 4 gånger av 5. Farten är något långsam, men jag tycker inte att det gör något i nuläget, för på tävling tror jag att hon axar lite mer. Jag ska fortsätta så här och bara länga avståndet successivt.

LÄGGANDE UNDER GÅNG

Det var perfekt att ha speglarna i ridhuset att gå emot, jag såg precis hur Wilma lade sig och hur hon såg ut efter att jag lämnat henne. Det vore kanon att ha stora speglar på brukshundsklubben också. Det vet jag att de har ute på Ekerö, kanske att föreslå för Nacka BK.

FRIA FÖLJET

Jag tycker att det känns riktigt bra nu. Vi hade några slarvigare vänstersvängar. Jag kanske får köra lite boxen igen. Men t o m språng marsch känns bra, där har Wilma tidigare seglat iväg lite och sprungit före mig. Även här vore det ju kanon att ha stora speglar.

FJÄRREN

Lite långsamma skiftningar men 100% utdelning.

APPORTERING

Här måste vi träna mer på ingångar. Vid vanlig inkallning sätter sig Wilma rakt och fint, men med apporten i munnen sätter hon sig snett. Som om hon inte tycker att hon får plats.

Jag är på det stora hela nöjd med ridhusträningen. Nu skulle vi behöva någon som klampar lite på läktaren och kanske applåderar. För det tror jag blir en utmaning.

Får jag presentera vår nya familjemedlem!

Ni som följt min blogg tänker säkert, men nu har hon blivit färgblind, den valpen är ju inte brun?! Ibland blir saker annorlunda än man har tänkt sig, och det blev den här söta punksyrran som vi ska hämta hem på tisdag. Lite Tina Turner över henne, eller hur? Det ska bli så kul att ÄNTLIGEN få hem valpen, bara 4 dagar kvar :-)

Det blir spännande att se hur Wilma kommer att reagera. Jag tror nyfiken och lite reserverad. Men hon gillar ju valpar, men vi får se hur mycket hon gillar att få små krockodiltänder i rumpan när hon ligger och sover. Helt klart en konkurrens om mattes uppmärksamhet också, men det är som alla som får syskon, bara att gilla läget och lära sig uppskatta fördelarna :-)

Wilma och jag har tittat på hundarnas nya STORA bur. Den fyller upp hela vårt vardagsrum. Wilma var skeptisk för att uttycka det milt. Hon visste ju vad jag ville, men hon försökte erbjuda mig alla andra beteenden hon kan istället. Till slut stod hon i alla fall med två tassar inne i buren och sträckte sig inåt. Vi har ju inte burtränat så mycket och inte sen i somras så det får ta den tid det tar. Med valpen tänkte jag börja på en gång.

I morse hade Gun dammat av sin gamla päls. Conrad och Posh var väldigt konfunderade. Posh gick bakom Gun hela vägen och skällde på den stora björnen som hade sällat sig till promenadsällskapet. Gun tyckte det var konstigt "hon borde ju höra på rösten att det är jag", sa hon. Jag tror lilla Posh tänkte "Vilken jättestor björn, och den har ätit upp Gun!!!"  .

Conrad skällde också ut den stora stygga björnen och sen sprang han och ställde sig bakom husse. Precis en sån hund man vill ha med sig ut i björnskogen, dah!

Jag får väl hålla med om att Gun såg lite björnlik ut även om jag tror det var räv eller nåt. Wilma matchar den väldigt bra färgmässigt och någon föreslog att Wilma kunde bli en bra accessoar. What!!! .

Jag gillar inte pälsar själv och speciellt inte från djur där man inte tar vara på köttet också. När jag var på Grönland fick jag se hur man verkligen tog vara på precis varenda liten del av sälarna de jagat (det var inte sälungar). Det var inte bara skinnet utan en massa mat, det var bara labbarna man inte tog hand om. Det kändes i alla fall mer naturligt.

Pälsen sjunger för övrigt på sista versen och tappar små tussar, så det börjar att bli lite skabbräv över det hela. Gun har lovat att jag ska få den när hon kasserar den, så att jag kan göra dummisar. Bättre det än att den bara slängs.

Wilma har också börjat att tappa tussar. Det är misstänkt nära ett löp tror jag. Kanske i slutet av februari. Dålig tajming kan man tycka att tappa hår nu när det är så kallt. Wilma löper med 4,5-5,5 månads mellanrum, supertrist. Men löper hon i slutet av februari-början av mars så blir hon ju klar tills tävlingssäsongen i alla fall. Jag hoppas hoppas nästa hund inte löper så ofta.

Idag var vi nere och tränade på Baggensfjärden - världens största appellplan tror jag. Isen är perfekt för hundträning nu. Platt, lite snö så man inte halkar och stor så att man inte kan kasta bollen upp i något träd eller så.

RUTAN

Vi började med rutan och Wilma fortsatte att springa rakt in i den. Ja utom den gången då hon strax före slängde sig på marken och rullade i snön som bara en riktigt stollig hund kan göra, för att strax därefter blixtsnabbt resa sig upp som om inget hade hänt och säga "ja! rutan!". Inte så tävlingsmässigt kanske, men vad kan man göra annat än att älska sin lilla stollare .

Jag provade att få henne att stå kvar medans jag går emot rutan för att hämta henne, vet inte om detta är nödvändigt på tävling? Eller om det ger bättre intryck hos domarna? För att få Wilma att stå kvar så måste jag korta avståndet till bara ca 5 meter för att hinna gå dit innan hon har börjat röra sig mot mig. Nu börjar hon att bli så säker på att det är rutan hon ska till så det gör kanske inte så mycket att hon inte får klick och belöning på en gång för att hon sprungit ut dit.

INKALLNING MED STÄLLANDE

Jag började med 10 meter mellan oss och Wilma stannade jättefint. Sen längde jag till 16 meter och då förflyttade hon sig säkert 3 kroppslängder innan hon stannade. Jag backade till 14 meter och fick lite mindre steg efter kommandot. Jag tänker fortsätta att ligga mellan 10-12 meter ett tag tills jag känner att hon har förstått att det är stopp på stället som gäller.

FJÄRREN

Från ca 8 meters avstånd fungerade bra.

APPORTEN

Gjorde 3 tävlingsmässiga kast och Wilma satte alla tre  .

FRIA FÖLJET

Det är verkligen kul att köra fria följet nu, tänk att det var mitt hatmoment för ca 1 år sedan.

LÄGGANDE UNDER GÅNG

Inga problem.

Nu är det platsliggningen (och det allt annat vi måste fila mer på) som vi måste öva rejält på och det med flera andra hundar. Jag ville inte låta henne ligga i snön idag eftersom jag tyckte det var lite kallt.

Lelle pensionär har satt upp en lapp nere vid sjöpaviljongen som visar solens upp- och nedgång under året. Mellan 1/2 och 21/2 skiljer det ca 50 minuter på när solen går ner. Vi går mot ljusare tider!  

Kollade på "En annan del av Köping" igår. Kan man annat än att älska Linda?! Positivare människa får man leta efter. Hon fick ingen romantisk middag med ljus och räkor, utan en bilbingo - men det gick bra det med :-) Hon har många kloka ord också att dela med sig av.

Idag åkte jag och Wilma till Nacka BK, för första gången sedan innan jul! Vi upptäckte att kommunen har gjort delar av appellplanerna till avstjälpningsplats för all snö som snöröjningen tagit bort runt om i kommunen. Det var 3 meter höga berg av snö. Det lär ta låång tid att smälta och jag kan tänka mig att appellplanerna som i vanliga fall på våren är plaskblöta, nu kommer att vara rena rama simbassängerna :-(.

Vi var i stort sett ensamma på klubben med undantag för några som promenerade (med hund som sprag lös och naturligtvis kom och avbröt vår träning). Wilma var taggad och tyckte det var jättekul. Hon hade några hjärnsläpp där hon inte kunde låta bli att lukta på kissfläckarna i snön.

FRITT FÖLJ

Jag körde några korta sträckor med vändningar, halter och språng marsch. Wilma höll position och var väldigt alert. Det kändes ungefär som på sista tävlingen då jag fick ganska bra poäng på fria följet.

RUTAN

Wilma satte alla skick klockrent :-) Jag provade att testa henne och satte ut en avståndsbelöning ca 5 meter på sidan av rutan. Då blev det lite svårare och dragningen fanns där till belöningen. Men hon visste att det var till rutan hon skulle, fast hon först stannade precis innan och fick ett ut-kommando. Följande gånger vi körde sprang hon jättefint mitt in i rutan och fick sen springa till avståndsbelöningen. Nu ska jag länga tiden hon måste stå i rutan innan klick lite mer och träna in att hon ska stå kvar medans jag går mot rutan.

INKALLNING MED STÄLLANDE

Detta är fortfarande vår akilleshäl. Wilma tar alldeles för lång tid på sig att stanna. Idag testade jag att gå bara 7-8 meter emellan oss och kallade in. Det gick bra. Sen längde jag avståndet och ju mer jag länger dessto svårare blir det. Jag tog bollkastaren och försökte gömma den så gott det gick. Om hon stannade långsamt sa jag "tokitok, oj oj vad tokigt det blev" med ömkande röst och lämnade min position utan att ge belöning. Tidigare har jag ju inte vågat att låta bli och belöna t o m halvdana ställanden eftersom Wilma då har lagt av att försöka. Men idag kände jag att jag kunde pressa henne lite mer. Det blev faktiskt lite bättre efter hand. Sista försöket hade vi ca 14 meter mellan oss och Wilma stannade med bara något steg, så jag kände mig nöjd.

APPORTEN

Jag körde några korta apporteringar först bara för att få bra ingångar. Wilma slarvar lite och sätter sig snett när hon har apportbocken i mun, som om hon inte tycker att hon får plats att sitta nära. Jag har ju tränat på att hon ska hålla fast apportbocken fast jag tar tag i den och bara släppa på mitt kommando. Det fungerar jätte bra nu. Sista skicket var en riktig apportering och den gjorde hon jättebra (satte sig kanske fortfarande lite långt ut), och släppte inte förrän jag kommenderade släpp.

FJÄRREN

Fungerar bra. Jag stog på kanske 8 meter och alla skiften gick bra.

HOPPET

Gjorde bara ett hopp och det fungerar som det ska.

PLATSLIGGNING

Vid första försöket dök det helt plötsligt upp någon ur skogen och det blev för stor störning för Wilma som var tvungen att kolla in schäfern som kom. Jag gick fram och lade om henne, gömde mig i kanske 1,5 min och berömde henne sen massor med godis och lek. Denna träning har vi fått backa massor i eftersom hon helt plötsligt känns mycket osäkrare. Jag kommer att gå varligt fram och har börjat att träna detta lite inomhus hemma. Jag vill att hon ska veta bombsäkert vad som gäller och kunna slappna av. Inte lätt när man är en som ska ha koll på allt.

På det stora hela kändes det väldigt bra och Wilma hade en härlig attityd till träningen. Det märktes att hon verkligen uppskattade att få jobba lite med mig och var heltaggad att jag äntligen lekte med hennes snörboll.

Mitt nyårslöfte att bli mer strukturerad och ordningssam ledde till att jag igår sparade om de inlägg där jag har filmer med. Nu kan man gå under kategori "film" och titta på gamla filmer. Lite kul att se vad vi har gjort och om vi har blivit bättre på något under resans gång :-)