Spårhunden lämnar ifrån sig apport.

Vi var fem stycken i morse som träffades i Velamsund för att lägga spår. Eftersom jag trasslade in mig snitslar och strulade förra gången så bestämde jag mig för att köra utan snitslar. Jag fick dessutom för mig att Wilma tittar efter dem. I vilket fall utan snitslar får jag lita helt på att Wilma hittar, även om jag har ett hum om vart jag har gått. Jag är bättre på att komma ihåg vart jag har gått när jag inte har snitslarna att förlita mig på.

I vinklarna gick jag först förbi vinkeln i två meter och backade sen tillbaka och vinklade där jag hade tänkt. På så sätt får Wilma träna på att hitta tillbaka till spåret då det plöstsligt tar slut. Det blev lite svårare för henne i vinklarna. Hon gick rakt fram och sen i lovar fram och tillbaka innan hon kom in på spåret efter vinkeln. Helst hade jag velat att hon hade backat tillbaka i spåret för att hitta vinkeln. Mycket handlar det nog om att lära sig läsa hundens kroppspråk, när den har tappat spåret, hur den ser ut när den hittat apporten (det kan ju hända att de kliver över den...), när den har tappat spåret och ägnar sig åt annat än att leta tillbaka till spåret.

Som vanligt så la jag spåret där det var som brantast (aldrig riktigt meningen). Det finns ju en vits att göra det lite svårt för Wilma, in under granar, upp på stenar etc. Men det kan bli en ganska vådlig tur för mig. Det går ju bra när man lägger spåret, men med en ivrig hund i lina kan det bli spännande. I början hade hon väldigt bråttom, men sista benet så gick hon lugnt och metodiskt fram. Några gånger tänkte jag att nu har hon virrat bort sig, men hon hade full koll och hittade alla apporterna.

Idag är jag kinkig. Början till en förkylning? Jag känner mig inte på hundtränarhumör så då är det bäst att låta bli. Wilma och jag gick en lång promenad på eftermiddagen i snön och blåsten. Det lockade inte till mer utomhusvistelse + att jag måste jobba ikapp en massa.

Vi tränade dock lite på läggande med nosen i golvet. I början så försöker hon lite allt möjligt när hon inte får någon respons på att hon bara lägger sig ner. Men efter ett tag så lägger hon sig med nosen i golvet direkt på kommando. Hon ligger inga långa stunder, kanske 10-15 sekunder och medans jag lockar med godis. Tiden får jag bygga på vartefter. Man får ha tålamod.

Idag blev det en vilodag för Wilma. Själv har jag och några ur träningsgänget varit och lyssnat på vargforskaren Runar Naess. En intressant föreläsning som jag kan rekommendera. Som tidigare så tittar man mycket på varg för att förstå hundens beteenden. Men i vargforskningen så har man omvärderat det man tidigare sett om vargars beteende så det finns stor anledning att även omvärdera de ideer man har om hundträning. Om jag förstod rätt så grundade sig tidigare forskning till stor del på varg som inte var socialiserade, d v s inte var vana vid människor. Och i och med att de inte var vana vid människor och hade stora rädslor för oss så blev deras beteenden onormala när vi kom nära för att studera dem.

När man istället studerade socialiserade vargar, vargar som är vana vid människor, så blev iaktagelserna mer riktiga eftersom vargen kunde strunta i människorna och leva ett normalt flockliv sinsemellan.

Det ikullkastar teorier man tidigare haft om flockliv. T ex att alfahanen äter först, att honan tar hårdhänt i valparna etc. Det betyder att vi hundförare inte heller med våld ska lägga hunden på rygg, eller att hunden ska vänta tills vi har ätit... och andra idéer vi eventuellt kan tänkas ha om dominant beteende.

Vargen gör dessutom ingenting gratis, d v s som den själv inte har egen vinning av. Man kan t ex få en varg att sitta på kommando om den ser att den har en rejäl munsbit som väntar. Men försöker man senare utan godis så kommer den inte att göra om beteendet. Hundar är på det sättet mer tjänstvilliga och kan lära sig vissa beteenden och man kan tänja på belöningsintervallen. Men även hunden gör bara saker för egen vinning, i alla fall med glädje och pålitlighet. Det förkastar inlärning och träning med hund som utgår ifrån tvång och hot.

Det är människan som ska bestämma har kontroll över resurserna, d v s bestämmer när hunden ska äta etc, men man behöver inte vara extremt dominant och visa vart skåpet ska stå hela tiden. Dessutom är ju en träning som bygger på samarbete, nyfikenhet och gläjde mycket roligare.

Lite kort om lite av det Runar Naess berättade och mina slutsatser av detta.

Jag testade att använda nostarget för att få Wilma att lägga nosen i marken. Kanske det kan vara användbart under platsliggningen. Jag sett olika kommentarer om det är bra eller dåligt. Vad jag har hört så börjar domarna att bli mer och mer noga på lydnadstävlingar att hunden ska ligga helt still.

Dessutom tänkte jag att det kanske kan hjälpa till att hålla Wilma på plats. Om det skulle vara någon störning på platsliggningen så är det värsta som händer förhoppningsvis att hon höjer på huvudet och inte reser sig upp. Kan var värt att prova.

Idag har vi kämpat för att få klart sovrummet. Medans färgen torkade passade vi på att träna lite.

För en vecka sedan började jag inlärning av nostarget post-it-lapp. Jag började med att sätta post-it-lappen på handen. Wilma försökte med att ligg och backande, men fattade snabbt vad det handlade om. Sen förde jag över lappen på en kökslåda. Tanken var att hon skulle lära sig att stänga lådan. Idag fortsatte vi träningen och Wilma kunde till slut stänga lådan utan hjälp av nostarget.

Nu hållt på hela dagen med sovrummet och har äntligen tapetserat. Eftersom absolut ingen vägg är rak så tog det sin tid. Men det blev jättefint, snart kan vi flytta in där igen och kan äntligen få lite ordning även i resten av huset. Jag är dödstrött.

Så här ser det ut när man låter vattentunnan stå full med vatten och det är alldeles för kallt i flera veckor. Lite väl stor för att ha i drinken, men jag får väl göra en isskulptur istället. Synd bara på tunnan som spruckit i botten, men jag har ju inget annat att lägga mina pengar på, douhh! 

Tack alla för en bra träningsdag! 5 entusiaster trotsade kylan.

Extern belöning: Jag är en riktigt klantskalle. Tänkte börja med inkallning och med extern belöning. Men istället för att be någon om hjälp så satte jag upp Wilma en bit framför godisskålen och gick sen ifrån henne för att göra en inkallning. Men istället för att springa till mig så vände hon och tog godiset istället, varpå jag vrålade. Generalfel. Följande gånger tog hon i o f sig inte godiset, men det är ju inte så jag ska träna. Bättre att ta hjälp av någon som tar bort godiset så får hon själv välja vad som är rätt att göra. Nu fick jag istället en något dämpad hund eftersom jag ryat åt henne.

Sättande på mitt kommando: Sist jag tränade med Helena så gjorde vi ställande under gång vilket gick bra. Men sen när jag gick tillbaka till Wilma för att sätta upp henne så satte hon sig på Helenas kommando och inte mitt. Idag fick jag hjälp av Ing-Marie som stod och sade kommandon medans jag belönade Wilma när hon låg kvar. Sen körde vi hela momentet och då gick det bättre.

Linförighet: Det var lite rörigt idag med hundar så när jag tränade linförigheten så var Wilma väldigt disträ. Men det är ju sånt vi måste träna på. Att ha fokus på mig fast det händer mycket runt omkring.

Rutan: Sist körde Helena och jag rutan likadant som sist. Wilma var jätteduktig! Även om Helena hade kletig brieost som extern belöning. "C'est tres bon"  tyckte la Tollare och ville gärna ha mer. Men jag kunde backa säkert 15 meter och hon hittade rutan utan target! Hon har börjat fatta! Nu tror jag vi ska prova med att Helena står mellan mig och rutan på sidan av och se om Wilma väljer att ändå springa hela vägen till rutan för att sen springa tillbaka till belöning.

Metallapport: Det var typ det läskigaste Wilma hade sett, jättekonstigt! Ändå har vi tränat på limburkar, metallburkar (kaviartuber...). Först ville hon inte ens nosa på metallapporten. Då lade jag ner den på marken och klickade henne när hon närmade sig den och till slut tog den i munnen. Till sist tog hon den och apporterade den till mig. Jag får nog lov att köpa en metallapport i alla fall.

Idag har vi inte hunnit träna så mycket. Jag var till IKEA och hamnade i universums långsammaste kö. Sen fanns det bara tid till att spurta hem och jobba. Men det blev en liten träning när vi var ute på eftermiddagspromenaden.

Backa: Jag har börjat träna det utomhus, då får man gå tillbaka lite i kriterierna. Nu har jag börjat gå på stället och Wilma har förstått att hon ska backa. Jag har dessutom börjat att ta små steg bakåt och Wilma har fortsatt att backa. Jag ska inte lägga för mycket vikt vid denna träning eftersom det finns andra moment jag tror vi behöver träna mer på. Men det är en kul övning och jag tror det är nyttigt att Wilma har börjat tänka bakåt, bort från mig.

Inkallning med ställande: Jag kör fortfarande att jag står stilla och kastar godis bakom Wilma så att hon får springa och hämta. När hon kommer tillbaka klickar jag då hon ställer sig framför mig. Förhoppningsvis ska hon välja att ställa sig längre och längre ifrån mig. I början kom hon in och satte sig framför mig, för att sen snabbt resa sig upp och börja backa. Jag avbröt och vi lekte lite istället. Sen gjorde jag om och nu stannande hon framför mig. Jag tror jag kommer att få hålla på med detta ett tag, innan hon väljer att ta ut avståndet mellan oss.