Nu ikväll träffades jag och Helena och tränade en timme på en isig gräsmatta vid Boo Hembygdsgård.

Jag började med att stå med Wilma framför mig och stimulustränade läggande. Hon vill gärna bjuda beteendet utan att vänta på kommando. Så jag provade att säga alla möjliga ord, leta, lax, låda, lim... och ligg! Hon är riktigt duktig ändå och väntade in rätt kommando.

Sen provade jag Helenas kon-övning med extern belöning. Det gick bra. Wilma hade full fokus på mig fast godisskålen stod två meter ifrån.

Sen provade jag att backa med Wilma framför mig för att se om hon skulle bjuda ställande. Hon har börjat hajja vad det handlar om och ställer sig om jag inte backar för fort (med den här ishalkan vågar man ändå inte springa baklänges...).

Efter det satte jag Wilma i utgångsposition och vände först 5 gånger vänster, sen 5 gånger höger. Vänstersvängarna gick jättebra, medans högersvängarna ville hon gärna svänga lite för mycket och hamnade med rumpan lite snett. Där ser man att man måste träna åt båda hållen.

Sen gjorde jag lite ingångar rakt framifrån och de ser riktigt bra ut. Bakifrån vill hon gärna komma lite för långt fram och sätter sig snett. Snett framifrån sätter och sig helt snett mot mig. Det är vår akilleshäl.

Slutligen hjälpte jag Helena med störningar under platsliggning och sittande i utgångsposition. Vilja har ju inga större problem med detta. Till en början tittade hon lite vad jag höll på med men sen brydde hon sig inte särskilt mycket.

Helena hjälpte mig med samma sak och fick hjälp av en katt som troligen tagit fel på månad, för hon gick och mjauade i buskarna som en marskatt. Wilmas huvud gick som en propeller för att kolla in katten och Helena, men hon låg kvar i platsliggning. I sittande i utgångsposition gick det bättre att hålla fokus på mig.

Igår kväll när jag kom hem var jag verkligen urlakad. Men Wilma var ju lika pigg som vanligt och försökte få igång mig. Med mig halvliggandes framför TV:n fick hon träna handtarget. Hon blev först lite desperat och började pipa. Då lade jag ner helt och hon fick lägga sig. Men efter ett tag gjorde hon ett nytt försök. Sprang upp på övervåningen och kom ner med METALLAPPORTEN! Hon måste ha varit desperat, för den har hon inte tyckt varit särskilt kul. Hon fick springa och hämta den några gånger när jag rullade den efter golvet och sen lade jag den i hennes leksakskorg. Då hämtade hon den igen om och om igen. Sen körde vi lite handtarget igen och då kunde vi t o m länga utan pip. Det får man väl ta som ett bevis på att hon tycker det är kul att träna :-)