Eftersom jag inte har mått så bra under helgen så har det bara blivit en kort flåsig promenad och så har vi tränat lite inne. Jag ville testa något nytt så vi provade om Wilma kan backa upp på en låda. Kanske hon så småningom kan stå på framtassarna mot väggen.

Jag visste inte riktigt hur jag skulle börja men eftersom vi har tränat på att stå med framtassarna och flytta bakbenen så var det naturligt för Wilma att börja så. Jag använde nostarget för att få henne att röra sig över lådan. Och så klickade jag när hon klev med baktassarna på lådan. Kanske inte är så man ska göra? utan vänta ut beteendet. Men det kändes som om det skulle innebära för mycket frustration. Jag kunde plocka bort nostargeten efter tre gånger och så klev hon över lådan av sig själv. När hon råkade stanna till på på lådan med bakbenen för att sträcka sig efter belöningen så klickade jag och belönade flera gånger på raken, då var det som ett ljus gick upp.

Jag har fortfarande inte fått henne att backa upp på lådan, det är nästa steg.

Sitter och kollar på melodifestivalen. Kan någon ringa 80-talet och fråga om de saknar sina artister...?

Jag har ju berättat tidigare om hur det gick till när vi fick Wilma. Peter gick ju inte direkt ner i brygga och applåderade när jag föreslog att vi skulle skaffa hund. Men så var vi ju och tittade på valparna...

Såna här rumpestumpar kan man ju bara inte motstå.

Sen kom Wilma hem till oss. Fast hon hette igentligen Villemo på kenneln, det var jag som hörde fel när Birgitta ringde och sa att vi hade fått en Wilma.

Jag blir kär på nytt när jag ser dessa bilder, kolla den rosa knubbiga magen.

Wilma älskade att bada redan som väldigt väldigt liten. Och när hon fick ett valprus kl 22.00 varje kväll så åkte sopkvasten på en omgång.

Bad och bollar, det är livet det!

Första sommaren hälsade vi på en kompis på Gotland. Där fanns det en massa att upptäcka. Då var hon väldigt ouppfostrad och stal mat från borden och sprang kors och tvärs, skällde på kor, hästar och katten med kattungarna som hade bo i en buske i hästhagen. Det var också första seglingsommaren. Första gången vi var ute i båten så skällde Wilma i två timmar. Peter höll på att bli galen och ville lämna tillbaka henne. Men redan nästa dag hade vi hittat en bra plats för henne att ligga och hon fanns sig till rätta. Nu är det aldrig några problem oavsett hur mycket det blåser och lutar.

Wilma skeppshund, ombord på den gamla båten.

Vintern 06/07 då Wilma och Mallis var knappt ett år, åkte Mallis igenom isen vid badet. Jag hade lite dåligt samvete efteråt att jag stod och fotade henne när hon försökte ta sig upp. Men det är väldigt grunt där och det gick ganska fort för henne att ta sig upp för egen maskin. Jag hade naturligtvis kastat mig i och fiskat upp henne om jag hade sett att det behövdes :-)

Wilma är lite oroad över sin kompis Mallis.

Vintern 06/07 låg det fina isar på många stället. Här är en vy över Baggensfjärden där vi går våra promenader varje dag. Baggensfärjden ligger dock sällan. Och detta var ju inte direkt någon skridskois om man inte vill köra hoppvarianten.

Och så en lite presentation av några ur Gustavsviksgänget.

Mallis, Wilma och Famme

Wilma, Conrad, Mallis och Valdemar Tax. Och godisstationen.

Vill ni se fler hundbilder och annat så finns det massor på Wilmas hemsida, välkomna på ett besök.

Här i Gustavsvik flödar kärleken för fullt. I morse var det 7 hundar som träffades nere vid badet. Som vanligt var det Mallis och Wilma. Idag var Curtis Papillons kompis Agnes med, en Border Collie med 12,5% schäfer i sig. Conrad Lagotto och Famme Italiano Bracco var också där. Och så klart Valdemar Tax.

Valdermar tax gillar ju alla tjejer (är det signifikant för taxar?). Denna vecka har han bara kastat ömma blickar på Posh Malteser, för hon löper. Han har haft väldigt bråttom att få promenaderna avklarade så att han kan få kuta hem till Posh (vilket han naturligtvis inte har fått). Inte för att Valdemar skulle ha mycket för det eftersom Posh är så förtjust i Conrad. Idag kastade Valdemar istället ömhetsbetygelser över Agnes. Efter ett tag tyckte hon att uppvaktningen blev lite för mycket och visade alla sina vita tänder. Valdemar var dock blind av kärlek och lät sig inte avskräckas. Stackars Valdemar, när ska han få rätsida på sitt kärleksliv? Han kanske borde hitta en taxflicka istället.

Ett annat oväntat kärlekspar var Curtis Papillon (ca 3 kg?) och Famme Italiano Bracco (30 kg?). De fann varandra och hade väldigt roligt tillsammans. Famme är i och för sig väldigt stilig på sitt lite slängiga sätt, men jag har lite svårt att se hur den föreningen skulle kunna bli lyckad. Men man ska inte ha fördomar. Allt går bara det finns kärlek.

Till er alla från mig och Wilma - All kärlek i världen!