Det är måndagsjour kl 19 på Nacka men Jag och Helena åkte lite tidigare eftersom jag skulle hem och laga middag till Peter som fyller år. Nu har vi ätit god fisk och en supergod kladdkaka (ska lägga ut receptet sen). Peter har fått vin, presenter och det är sport på TV så han är nöjd (även om Södertälje får spela allsvenskan nästa år...). Då kan jag passa på att blogga lite :-)

Vi har hittat en turboväxel

Idag hittade jag en till växel på Wilma. När jag var ute på eftermiddagen använde jag en pipleksak som avståndsbelöning och hon gick igång rejält. Jag försökte köra tre moment (läggande under gång, inkallning och ställande under gång) på raken och sen skicka till belöningen. Efter inkallningen hade Wilma siktet inställd på leksaken och var grymt triggad. När jag sa fot istället för varsågod hade hon kroppen spänd som en fjäder redo att sätta av, men behärskade sig och gick fot. Något ställande blev det inte eftersom hon var för uppe i varv. Jag gjorde om och gjorde bara ställandet och lät henne hämta pipisen. Vi gjorde samma sak några gånger.

Det kanske inte var rätt tillfälle att lägga på en så högintesiv belöning, men det visste jag inte innan. Nu vet jag i alla fall att jag har möjlighet att lägga i en extra växel om hon skulle vara seg. Eller godis som dämpar lite om hon är för taggad. Men avståndsbelöning verkar alltid mycket mer attraktivt/roligt. Jag tror de flesta hundar blir lite taggade av det.

Doggy-Zen

På klubben körde jag lite ställande och läggande med Doggy-zen. Jag kunden slänga pipsen till höger/vänster och bakom Wilma och hon blev kvar i position, någon gång försökte hon tjuva och hon var bra sugen men lyckades behärska sig. Däremot är det svårare för henne att inte vända sig emot mig i ställandet när jag går på sidan om henne. Kan vara för att vi har kört mycket position och bakdelskontroll, eller för att hon vill hålla koll på mig. Efter några gånger kan hon det bättre men vill gärna följa med mig.

Jag fick även hjälp av Helena som störde, men det verkade inte bekomma Wilma särskilt mycket. Hon kollar till för att se var hon har Helena men vänder sig snabbt emot mig igen. Vi kanske ska hitta andra störningshjälper också. Wilma börjar nog bli van vid Helena. ("Jaha, är det bara den där token med konstiga ljud igen" - tänker Wilma).

Störningsträning för hela slanten

Jag blev lite sugen på att försöka mig på en tävling i ettan igen, och då måste vi träna på störning, störning och åter störning. På olika ställen, med olika hundar, med konstiga ljud, högljudda tävlingsledare, hästar... you name it. För jag tror vi börjar ha kläm på momenten, men det kommer inte att spela någon roll om inte Wilma kan tagga ner och jobba. Hon kommer alltid att vara "Le spattig" über(s)tollare, men kan kanske lära sig att lägga band på sig. Dessutom måste vi träna på att belöningen kan dröja men kommer definitivt i slutet.

Tänka mer tävlingsmässigt

Även vid vanliga träningar så ska jag försöka agera mer tävlingsmässigt. Värma upp på ett ställe utanför eller på ett annat ställe av appellplanen. Gå på planen, göra ett moment gå av och belöna. Gå in igen och köra några till, gå av belöna. Och så ska jag köra med en massa avståndsbelöningar.

Tack för ikväll tjejer!

(Jo, vi hann vara med på platsliggningen och Wilma var den enda som låg kvar helt stilla och tittade rakt fram hela tiden. Tjoho! kanske kanske vi har återfått lite stadga)