"Recept for dummies" skulle igentligen ha hetat "recept för fantasilösa". För det är så alla känner sig åtminstone var och varannan vecka när man står i affären och får med sig ungefär samma saker som veckan innan i matkorgen. Dessutom är man hungrig och kanske inte har all tid i världen och vill ha maten snabbt på bordet när man kommer hem.

Det finns ju receptsajter redan, tänker ni. Tanken med "Recept for dummies" är att det verklingen ska vara busenkelt. Och alla har vi väl någon rätt som återkommer var och varannan vecka hemma på köksbordet. Jag kommer att samla både mina egna recept, och det alla andra gör varje vecka. Med alla andras tips så får man ju vips en helt ny uppsättning lätt- och snabblagade maträtter. Recepten ska helst innehålla så få ingredienser som möjligt, gå snabbt att laga eller vara väldigt enkla.

Jag kommer att göra inlägg och alla får gärna bidra med recept via kommentarer så publicerar jag dem som inlägg. Jag tar mig friheten att bedöma om jag tycker det verkar vara bra/enkla/snabba recept. Den som bara vill kommentera recepten och ge betyg är välkommen att göra det, där finns ingen censur. Det kan ju hända att någon har gjort en förändring som gör att receptet blev ännu godare!

Recepten publiceras inom olika kategorier, t ex kött, fisk, vegetariskt, snabblagat...etc.

Kolla in min nya blogg och bidra med era vanligaste goda maträtter.

http://receptfordummies.bloggagratis.se

Det är inte så ofta Baggensfjärden ligger. Denna veckan har det varit perfekta förhållanden och jag har gått och suktat varje dag. Tyvärr så började det snöa lite lätt i morse, men vi bestämde att ändå prova lite skridsko. Det hade naturligtvis varit helt fantastiskt med blankis, men den lilla pudersnö som kom störde inte mycket.

Det var strålande solsken och helt underbart skönt ute. Jag älskar vintern när det är så här. Ute på isen var också Conrad och hans husse och lillhusse/matte. Jag hade Wilma i sele när jag och Peter åkte men sen när vi kom närmre stranden och träffade Conrad så fick hon springa lös, hon hade full sjå att hålla alla i flocken tillsammans.

Mellan oss och Saltsjöbaden är det en isränna med öppet vatten. Peter åkte fram så långt hand vågade och pikade. Isen tunnades ut rätt så snabbt. Jag försökte ta en bild på en häger som satt i vattenkanten. Men det är inte idealiskt att ha en skällande hund med sig när man ska fota fåglar.

Peter åkte först och jag efter med Wilma. I början drog hon på rätt så bra för att komma ikapp, och jag fick åka och bromsa. Men på slutet så blev hon trött och det gick i ett mer lagom tempo. När vi kom hem så lade hon sig och har sovit sedan dess. Nu ska vi packa ihop oss och åka till en kompis på middag.

Idag åkte vi in till stan Idag åkte jag & Wilma, Helena & Vilja och Therese & Ozzy in till stan för att träna tillsammans med Veronica och Zappa. Vi åkte buss och tunnelbana och t om Vilja och Ozzy som är betydligt coolare hundar än Wilma, var lite medtagna när vi kom till Tessinparken.

Wilma tar igen sig en stund. Foto: Helena.

De var en strålande solig dag som faktiskt kändes lite vårig. Vi tränade där bland alla pensionärer, hundägare, barnvagnar och småskoleklasser. Jättebra träning med så mycket störning. Kanske motsvarar allt vimmel och alla intryck som är på en tävling. Vi höll kriterierna låga och tränade på lite allt möjligt. Veronica fick kommendera mig på en linförighet och det gick bitvis bra. Sist körde vi en platsliggning och det gick jättebra.

Sen gick vi på café Himmelska hundar och fikade. Som namnet antyder så är hundar lika välkomna som människor. Och det är lika självklart att man köper fika till hunden som till sig själv, t ex chihuahuacocktail eller mezetallrik bestående av skinka, leverpastej och blodpudding. Allt var mycket uppskattat.

Wilma blev lite kär i en Bichon Frisé. Foto: Helena.

Alla hundar var lösa där inne och det gick bra tills en kille kom med sin hund (vad det nu var). Den hunden sprang omkring med raggen rest och morrade och styrde och ställde. Ägaren hade inte vett at binda upp sin hund och tyckte att hans hund aldrig skulle göra något. Vissa människor förstår man sig inte på. Wilma hälsade i o f sig på hunden och det gick bra, men en lite bichon frise fick sig en påhoppning och blev nog lite skrämd. Men då hade jag som tur var gått ut redan, hörde bara tumulten utifrån.

Förutom den lilla incidenten var det en mycket lyckade dag med träning, fika och trevligt sällskap! Wilma var helt slut när vi kom hem.

Till sist kunde vi plocka bort avskärmningarna på sidorna. Hon har lite dålig koll på var lådan är bara :-)

För att Wilma skulle förstå att hon skulle backa upp på lådan och inte först kliva upp med framtassarna så satte jag för bredvid lådan. Först försökte hon backa runt hindren och gjorde allt för att slippa backa in i fållan. Men till sist förstod hon att hon var tvungen att backa upp på lådan för att få belöning.

Efter ett tag så försökte jag att flytta avskärmningarna åt sidan för att se om hon fortfarande kunde backa upp på lådan. Jag fick gå tillbaka några gånger och flytta in avskärmningarna igen tills hon blev säkrare.

Vilken fantastisk dag!!!

I strålande solsken åkte jag och Wilma ut till Värmdö BK. Det var några andra som var där, men de satt och solade vid sina bilar så jag hade hela appellplanen för mig själv. Jag började med att lägga pipisen i ryggsäcken och så värmde vi upp lite.

Linförighet: Sen gick jag längre bort på appellplanen och körde ganska många svängar linförighet varpå jag sa varsågod och skickade Wilma till ryggsäcken där hon fick ta pipisen. Vi måste träna på språng marsch för Wilma vill gärna springa lite framför mig.

Två moment:  Sen gick vi tillbaka till samma ställe på appellplanen och jag gjorde ett läggande och sen en inkallning och varsågod till pipisen i ryggsäcken. Wilma gillar både att springa och pipisen så det blir som en stor belöning att få springa dit.

Ställande: Sen gick jag tillbaka igen till samma ställe och körde ett ställande och varsågod till pipisen.

Störningsträning: Jag körde störning både på ligg och stå. I början låg hon ju på helspänn och inte riktigt med armbågarna i marken.  Men till slut kunde jag slänga pipisen kors och tvärs över huvudet och förbi Wilma utan att hon försökte tjuva. Jag lade även godis ca 2 meter framför Wilma och gick runt omkring henne. När hon tittade framåt fick hon ett klick. Jag gjorde samma sak i ståendet och det gick bra. Störning i stående är ju svårare eftersom hon vill följa mig. Men till slut kunde jag t o m göra lite danssteg bredvid henne (läs små grodorna).

Apport: Vi körde en ettans apportering också och det gör hon jättebra. Håller så fint.

Hopp över hinder: Jag körde några hopp över hinder också (ettans). Första hoppet gläfste hon lite och ville nästan hoppa upp på mig. Sen tjuvstartade hon någon gång, men sen gick det bra. Vi har inte kört hinder på jättelänge och mest 2:ans.

Kladdkaka är ju inget märkvärdigt att göra, men denna blev väldigt fluffig och god, inte så mastig och kompakt. Och säkert väldigt nyttig.

Ingredienser

250 g mörk chocklad, bitter (hittade jag inte på vårt konsum, körde vanlig mörk blockchoklad)

150 g smör

4 ägg

4 msk socker

1 msk mjöl

1. Sätt ugnen på 180°

2. Finhacka chokladen och lägg den i en bunke. Smält smöret och slå det varmt över chockladen. Rör om tills chokladen har smält.

3. Vispa ägg och socker pösigt med en elvisp och blanda det med en smälta chokladen.

4. Tillsätt mjölet och blanda noga.

5. Häll smeten i en smörad form med löstagbar kant, ca 26 cm i diemeter.

6. Grädda i nedre delen av ugnen i 180°, ca 15-20 minunter. Kakan ska stelna och spricka på ytan, men inuti ska den var kladdig.

7. Ta ut kakan och låt den kallna i form.

Det är måndagsjour kl 19 på Nacka men Jag och Helena åkte lite tidigare eftersom jag skulle hem och laga middag till Peter som fyller år. Nu har vi ätit god fisk och en supergod kladdkaka (ska lägga ut receptet sen). Peter har fått vin, presenter och det är sport på TV så han är nöjd (även om Södertälje får spela allsvenskan nästa år...). Då kan jag passa på att blogga lite :-)

Vi har hittat en turboväxel

Idag hittade jag en till växel på Wilma. När jag var ute på eftermiddagen använde jag en pipleksak som avståndsbelöning och hon gick igång rejält. Jag försökte köra tre moment (läggande under gång, inkallning och ställande under gång) på raken och sen skicka till belöningen. Efter inkallningen hade Wilma siktet inställd på leksaken och var grymt triggad. När jag sa fot istället för varsågod hade hon kroppen spänd som en fjäder redo att sätta av, men behärskade sig och gick fot. Något ställande blev det inte eftersom hon var för uppe i varv. Jag gjorde om och gjorde bara ställandet och lät henne hämta pipisen. Vi gjorde samma sak några gånger.

Det kanske inte var rätt tillfälle att lägga på en så högintesiv belöning, men det visste jag inte innan. Nu vet jag i alla fall att jag har möjlighet att lägga i en extra växel om hon skulle vara seg. Eller godis som dämpar lite om hon är för taggad. Men avståndsbelöning verkar alltid mycket mer attraktivt/roligt. Jag tror de flesta hundar blir lite taggade av det.

Doggy-Zen

På klubben körde jag lite ställande och läggande med Doggy-zen. Jag kunden slänga pipsen till höger/vänster och bakom Wilma och hon blev kvar i position, någon gång försökte hon tjuva och hon var bra sugen men lyckades behärska sig. Däremot är det svårare för henne att inte vända sig emot mig i ställandet när jag går på sidan om henne. Kan vara för att vi har kört mycket position och bakdelskontroll, eller för att hon vill hålla koll på mig. Efter några gånger kan hon det bättre men vill gärna följa med mig.

Jag fick även hjälp av Helena som störde, men det verkade inte bekomma Wilma särskilt mycket. Hon kollar till för att se var hon har Helena men vänder sig snabbt emot mig igen. Vi kanske ska hitta andra störningshjälper också. Wilma börjar nog bli van vid Helena. ("Jaha, är det bara den där token med konstiga ljud igen" - tänker Wilma).

Störningsträning för hela slanten

Jag blev lite sugen på att försöka mig på en tävling i ettan igen, och då måste vi träna på störning, störning och åter störning. På olika ställen, med olika hundar, med konstiga ljud, högljudda tävlingsledare, hästar... you name it. För jag tror vi börjar ha kläm på momenten, men det kommer inte att spela någon roll om inte Wilma kan tagga ner och jobba. Hon kommer alltid att vara "Le spattig" über(s)tollare, men kan kanske lära sig att lägga band på sig. Dessutom måste vi träna på att belöningen kan dröja men kommer definitivt i slutet.

Tänka mer tävlingsmässigt

Även vid vanliga träningar så ska jag försöka agera mer tävlingsmässigt. Värma upp på ett ställe utanför eller på ett annat ställe av appellplanen. Gå på planen, göra ett moment gå av och belöna. Gå in igen och köra några till, gå av belöna. Och så ska jag köra med en massa avståndsbelöningar.

Tack för ikväll tjejer!

(Jo, vi hann vara med på platsliggningen och Wilma var den enda som låg kvar helt stilla och tittade rakt fram hela tiden. Tjoho! kanske kanske vi har återfått lite stadga)