Wilma vill att du ska vara med i The Hall of Fame, inte bara för att du är världens snyggaste och trevligaste Flat. Utan också för att du är så fantastiskt duktig, en bra träningskamrat och en stor inspiration. Stort grattis till Lp1! Och du är välkommen vilken lördags- eller söndagspromenad som helst. Kram Wilma.

Nu börjar jag tröttna på att ligga till sängs och vila. Skulle göra min hemläxa till kursen på tisdag, men det är ju mycket roligare att leka. Roade mig att göra vår egen Hall of Fame från morgonens strandboulevard promenad. Starring:

Eftersom jag inte har mått så bra under helgen så har det bara blivit en kort flåsig promenad och så har vi tränat lite inne. Jag ville testa något nytt så vi provade om Wilma kan backa upp på en låda. Kanske hon så småningom kan stå på framtassarna mot väggen.

Jag visste inte riktigt hur jag skulle börja men eftersom vi har tränat på att stå med framtassarna och flytta bakbenen så var det naturligt för Wilma att börja så. Jag använde nostarget för att få henne att röra sig över lådan. Och så klickade jag när hon klev med baktassarna på lådan. Kanske inte är så man ska göra? utan vänta ut beteendet. Men det kändes som om det skulle innebära för mycket frustration. Jag kunde plocka bort nostargeten efter tre gånger och så klev hon över lådan av sig själv. När hon råkade stanna till på på lådan med bakbenen för att sträcka sig efter belöningen så klickade jag och belönade flera gånger på raken, då var det som ett ljus gick upp.

Jag har fortfarande inte fått henne att backa upp på lådan, det är nästa steg.

Sitter och kollar på melodifestivalen. Kan någon ringa 80-talet och fråga om de saknar sina artister...?

Jag har ju berättat tidigare om hur det gick till när vi fick Wilma. Peter gick ju inte direkt ner i brygga och applåderade när jag föreslog att vi skulle skaffa hund. Men så var vi ju och tittade på valparna...

Såna här rumpestumpar kan man ju bara inte motstå.

Sen kom Wilma hem till oss. Fast hon hette igentligen Villemo på kenneln, det var jag som hörde fel när Birgitta ringde och sa att vi hade fått en Wilma.

Jag blir kär på nytt när jag ser dessa bilder, kolla den rosa knubbiga magen.

Wilma älskade att bada redan som väldigt väldigt liten. Och när hon fick ett valprus kl 22.00 varje kväll så åkte sopkvasten på en omgång.

Bad och bollar, det är livet det!

Första sommaren hälsade vi på en kompis på Gotland. Där fanns det en massa att upptäcka. Då var hon väldigt ouppfostrad och stal mat från borden och sprang kors och tvärs, skällde på kor, hästar och katten med kattungarna som hade bo i en buske i hästhagen. Det var också första seglingsommaren. Första gången vi var ute i båten så skällde Wilma i två timmar. Peter höll på att bli galen och ville lämna tillbaka henne. Men redan nästa dag hade vi hittat en bra plats för henne att ligga och hon fanns sig till rätta. Nu är det aldrig några problem oavsett hur mycket det blåser och lutar.

Wilma skeppshund, ombord på den gamla båten.

Vintern 06/07 då Wilma och Mallis var knappt ett år, åkte Mallis igenom isen vid badet. Jag hade lite dåligt samvete efteråt att jag stod och fotade henne när hon försökte ta sig upp. Men det är väldigt grunt där och det gick ganska fort för henne att ta sig upp för egen maskin. Jag hade naturligtvis kastat mig i och fiskat upp henne om jag hade sett att det behövdes :-)

Wilma är lite oroad över sin kompis Mallis.

Vintern 06/07 låg det fina isar på många stället. Här är en vy över Baggensfjärden där vi går våra promenader varje dag. Baggensfärjden ligger dock sällan. Och detta var ju inte direkt någon skridskois om man inte vill köra hoppvarianten.

Och så en lite presentation av några ur Gustavsviksgänget.

Mallis, Wilma och Famme

Wilma, Conrad, Mallis och Valdemar Tax. Och godisstationen.

Vill ni se fler hundbilder och annat så finns det massor på Wilmas hemsida, välkomna på ett besök.

Här i Gustavsvik flödar kärleken för fullt. I morse var det 7 hundar som träffades nere vid badet. Som vanligt var det Mallis och Wilma. Idag var Curtis Papillons kompis Agnes med, en Border Collie med 12,5% schäfer i sig. Conrad Lagotto och Famme Italiano Bracco var också där. Och så klart Valdemar Tax.

Valdermar tax gillar ju alla tjejer (är det signifikant för taxar?). Denna vecka har han bara kastat ömma blickar på Posh Malteser, för hon löper. Han har haft väldigt bråttom att få promenaderna avklarade så att han kan få kuta hem till Posh (vilket han naturligtvis inte har fått). Inte för att Valdemar skulle ha mycket för det eftersom Posh är så förtjust i Conrad. Idag kastade Valdemar istället ömhetsbetygelser över Agnes. Efter ett tag tyckte hon att uppvaktningen blev lite för mycket och visade alla sina vita tänder. Valdemar var dock blind av kärlek och lät sig inte avskräckas. Stackars Valdemar, när ska han få rätsida på sitt kärleksliv? Han kanske borde hitta en taxflicka istället.

Ett annat oväntat kärlekspar var Curtis Papillon (ca 3 kg?) och Famme Italiano Bracco (30 kg?). De fann varandra och hade väldigt roligt tillsammans. Famme är i och för sig väldigt stilig på sitt lite slängiga sätt, men jag har lite svårt att se hur den föreningen skulle kunna bli lyckad. Men man ska inte ha fördomar. Allt går bara det finns kärlek.

Till er alla från mig och Wilma - All kärlek i världen!

Jag hade en plan för dagen, jag tror jag måste ha hostat bort min hjärna i natt för det jag skulle göra var som bortblåst när jag kom ner på träningsplanen. Vi var här i Gustavsvik idag ett gäng på 5 hundar med mattar.

Jag började med lite backande med ställande, Wilma har börjat fatta riktigt bra och idag kunde jag t o m springa bakåt. Sen körde jag lite stimuluskontroll på liggande, vilket också gick bra.

Efter det körde jag en platsliggning med störning på kort avstånd. Jag gick till höger och vänster om Wilma. Hon vill ju alltid titta på mig och hålla koll, så jag lade lite godis 1,5 meter framför henne så att hon skulle kunna fokusera framåt. Men hon är ju så van att vänta på lov och söka kontakt innan hon får äta så hon tittade på mig hela tiden ändå. När hon ändå inte kunde låta bli att kolla om godiset låg där så klickade jag när hon tittade framåt. Det blev flera snabba klick, för hon kunde inte hålla kvar huvudet framåt någon längre tid. Jag provade samma sak igen när jag kom hem och då kunde vi länga tiden.

Sen kommenderade jag Veronika på linförigheten och Zappa gick jättefint med fokus på Veronika. Vi bytte sen och Veronika kommenderade mig på läggande under gång, inkallning och ställande under gång. Läggandet var riktigt bra och Wilma låg kvar och väntade på mitt kommando vid uppsättande. Inkallningen gick också bra. Vid ställande tog hon två steg framåt. Veronika sa att det såg ut som om Wilma kom på sig själv med att det var fel. Jättebra att ha någon annan som tittar på det man gör.

Sist gjorde vi alla en platsliggning. Jag har ju varit lite orolig för detta sedan Wilma började sätta sig upp och var allmänt orolig. Men idag låg hon helt stilla i två minuter, fast jag gick hela vägen bort ifrån henne.

Tack alla för idag, jag kommer igen med nya krafter på måndag!

Mallis med jättehuvudet. "Bäst man sträcker sig fram så jag kommer med på bild".

Idag har Mallis varit här hela dagen eftersom hennes matte skull jobba och dagmatte/husse är på kanarieöarna. Hundarna är så vana att följa med den man säger att de ska följa. Vi gick förbi Mallis hus på väg hem från morgonpromenaden och då råkade hennes husse och matte vara utanför. Men hon knallade med så snällt. Hon är iofs så van vid mig, men det är inte så ofta hon varit med hem hit. Hon följde mig hela dagen som en liten skugga och låg vid mina fötter när jag jobbade. Wilma vräkte sig som vanligt i husses säng. Sen fick de  något ryck och skulle leka med alla pipleksaker de kunde hitta. Wilma, min lilla etterpeka, är den som bestämmer, och hon bestämde att Mallis leksak var bäst hela tiden.

Jag är helt sänkt, tror jag har fått förkylningsastma. Kan inte gå upp för en backe utan att stanna på mitten och pusta. Känner mig som en rasslig 90-åring. Ska lägga mig tidigt ikväll så kan träffa träningsgänget i morgon.