Snubblade på en rolig serie (tycker jag). Djur som berättar om sin vardag.

Det är ju kul många vill komma på kalas när man fyller år, det brukar bli en massa olika firanden med familj och vänner. Idag födelsedagsfirade vi det allra sista. Det är så olika på barn hur de hanterar djur. Barn som är uppvuxna med hundar lär ju sig att hantera det på ett helt naturligt sätt.

Vi börjar om från ett igen. Elisa kastar gärna boll.

Barnen som kom hit idag träffar inte så många hundar och det tar alltid en stund innan allt ståhej har lagt sig. Wilma är jätteglad och förväntansfull. Hon får alltid en grisknorr, ser fram emot tappade kakor och lek. Leo som är lite rädd har lättare och lättare att hantera sin rädsla och brukar till slut kunna ligga på golvet med Wilma. Idag gick det lite överstyr eftersom vi grillade korv ute och han började gå omkring med korven i hand. Wilma tyckte naturligtvis det var jättespännande. Leos reptilhjärna slog till och han blev rädd och började springa, varpå Wilma sprang efter, och ni kan ju föreställa er resten. Det är svårt att förklara för någon som är så rädd hur de ska göra.

Men det enda vi kan göra är ju att träna på att hantera rädslan och hur han ska göra nästa gång. Elisa däremot är inte alls rädd och ska vara på Wilma hela tiden. Henne får man däremot försöka lära hur en hund ser ut när den vill vara i fred. Wilma är jätteduktig med barn, men vill gärna passa på att stjäla mat där hon kommer åt och barn är ju ett enkelt byte. Det gäller att ha ögon i nacken.

Vi hade i alla fall en mysig stund med tårtkalas och korvgrillning ute. Nu ser jag fram emot att krascha i soffan eftersom jag bara har sovit 4,5 timme i natt. Jag är för gammal för allt det här festandet.