Vi har fått ett nytillskott i familjen. Hon låg där och såg lite ledsen ut. Jag tänkte att hon nog saknade en kompis och var tvungen att ta med henne hem. Det blev ju inte riktigt en jaktlabbe som jag har tänkt, men det blir ju inte alltid som man har tänkt sig.

Vi vet inte riktigt hur gammal Bullen är, hon är en s k hittehund, men jag kan tänka mig att hon är under året i alla fall. Det var en hel kull som blivit övergivna och väntade ivrigt på att få ett nytt hem. Det verkar som om det var flera kullar för de var lite olika stora.

Vem vet vem som har haft Bullen innan, men hon verkar ganska lugn och beskedlig och van vid att bli hanterad. Det var inget problem alls att introducera henne för Wilma, de accepterade varandra på en gång. Wilma såg ju naturligtvis till att tala om att det är hon som bestämmer. Men Bullen verkade inte ha något emot det utan fann sig väl tillrätta.

När vi kom hem provade testade jag lite hur lydig hon var och vad hon kan. Bullen är ju inte så mycket för att röra på sig har jag märkt, inte många knop i onödan där inte. Hon vill mest ligga på fårfällen framför öppna spisen. Jag tror inte att valparna har haft ett särskilt aktivt liv innan så Bullen kanske inte är van vid att det är någon som bryr sig om henne. Men jag provade att göra en platsliggning med henne och Wilma och hon verkar rätt så lättlärd för hon fattade på en gång vad det handlade om och lade hakan i golvet.

Fast det är klart, just liggandet verkar ju vara hennes favoritsysselsättning så vi får se hur det går med resten. Kul i alla fall för Wilma att ha fått en kompis, fast de verkar ganska ointresserade av varandra. Nu ligger de i varsit rum och trynar.

Wilma och Bullen gör en platsliggning.