Om man jämför måndagsjouren ikväll mot förra veckan så var det raka motsatsen till kaos. Vad är det? som Sandvikens centrum efter stängningsdags. Ödsligt.

Vi var kanske 5 ekipage och en jourtränare som inte hade mycket att göra. Hon fick i alla fall kommendera mig på en linförighet. Hon tyckte Wilma hade fin kontakt men att hon släppte positionen lite då och då. Det gör hon ju, går lite för lång ut och långt fram ibland. Idag var det extra svårt att gå eftersom appellplanen var som en skridskobana, en väldigt knölig sån. Trots att jag hade dubbar på mig så var det svårt att gå, och vinglar jag omkring och snubblar så hjälper det ju inte Wilma att gå snyggt.

Jag har ju försökt att räta på mig nu för att kanske komma till bukt med att Wilma går lite framför. Om inte annat så ser jag i alla fall inte ut som en stel 90-åring längre. (Nu är det mer som en stel 41-åring.)

Jag körde dessutom några inkallningar eftersom jag tyckte att de inte gick bra i lördags då Wilma sniffade runt. Nu hetsade jag henne lite innan jag lämnade henne i sittande så att hon nästan satt och lättade på rumpan. Då blev det bra fart, hon sprang så att kinderna fladdrade. Hon sprang t o m förbi avståndsbelöningen utan att tjuva.

Sen körde jag lite lägganden, ställanden och inkallning och varvade med belöningar. Jag körde även lite ligg med doggy-zen. Kastade leksak och godis runtomkring henne utan att hon reste sig.

Vi avslutade med några hopp. De första gick bra, men sen började hon hoppa upp på mig igen. Jag får träna lite ingångar separat igen.

Allra först hade vi en platsliggning på ca 3 min och den gick bra. Skönt med tanke på att kaosträningens platsliggning inte blev bra och jag grämde mig för att jag var med på den överhuvud taget. Men ikväll skötte sig Wilmenlund bra.

Vi saknade dig ikväll Helena, du måste bli frisk till fredag.