Tävlingsträningen som blev en kaosträning. Nu ikväll var vi på Nacka BK tillsammans med resten av Nackas alla hundägare kändes det som. Många hundar, flera som var oroliga och gjorde utfall, skällde, gläfste och jagade runt.

Man ska följa sin maginstinkt

Vi började med en platsliggning. Jag tror det var säkert 12 hundar på en rad. Det kändes inte bra och jag skulle ha avstått. Jag hamnade nästan på promenadstigen bredvid appellplanen. Wilma reste sig flera gånger då hundar passerade och de skällde och stökade runt på appellplanen bredvid.

Rejält med störningsträning

Sen blev det aldrig någon riktig ordning på den där tävlingsträningen, jag tror inte att det var någon riktig ledare som tog tag i det. Det måste nästan vara en som har klart för sig hur det ska gå till när det är så många hundar.

Jag tränade istället för mig själv, på fritt följ, läggande och ställande. Och med stadga. Jag gjorde även språng marsch för att hitta ett bra tempo där Wilma kan trava snyggt. Hon försöker springa före mig. Då sprang jag långsammare och på stället, det verkar som om hon fattade då att hon skulle hålla positionen.

Fru Kvastskaft blev kommenderad av Fru Pingvin

Sen kommenderade Helena mig för att titta på hur fint jag sträckte på mig, men Fru Pingvin sa att det såg ut som om jag var stelopererad och hade en hel kvast uppstucken någonstans så jag fick traska runt utan hund och försöka spänna av lite. Det kändes helt naturligt... not! Men jag tror jag fick ganska godkänt till sist i alla fall. Tack Helena!

H klickade oss i linförigheten när Wilma gick bra eftersom jag inte riktigt ser henne. Trots att det var väldigt stökigt runtomkring så kunde Wilma ändå fokusera på det vi höll på med (utom just platsliggningen). Vilket känns jätteskönt. Och hon blev inte loj och dämpad som hon kan bli ibland när det är för mycket runtomkring. Det finns hopp för en stollig tollare.

Tillbaka till ordningen, nu är det slut på kalasandet.

Idag tränade jag och Wilma lite stimuluskontroll. Jag riggade med en spegel så att jag kunde se Wilma utan att vända mig om. Sen satte jag henne bakom mig och gav kommandon varvat med andra ord med ryggen vänd mot henne. Bara för att se om hon förstår de olika kommandoorden utan att se mig säga dem. Det var inga problem.

Sen kunde jag inte låta bli att retas lite med Wilma och visa henne hennes egen spegelbild och skälla lite. Hon tror ju att det är en till hund och gick runt spegeln för att kolla. Vi har även en hund som bor i ugnen (hennes spegelbild glänser i ugnsluckan). Och i båten där vi har en spegel i kajutan. Varje gång Wilma reser på sig från sittbrunnen och tittar in så ser hon en hund där inne. Knäppskalle.

Nu ska vi strax åka till klubben och träna. Måste planera lite vad jag ska göra ikväll. Har kommit av mig lite de senaste dagarna och har ingen riktig plan. Eventuellt så är det tävlingsträning ikväll så då får jag väl köra igenom momenten och be någon titta på mig så att jag inte lutar mig framåt i linförigheten.

Snubblade på en rolig serie (tycker jag). Djur som berättar om sin vardag.

Det är ju kul många vill komma på kalas när man fyller år, det brukar bli en massa olika firanden med familj och vänner. Idag födelsedagsfirade vi det allra sista. Det är så olika på barn hur de hanterar djur. Barn som är uppvuxna med hundar lär ju sig att hantera det på ett helt naturligt sätt.

Vi börjar om från ett igen. Elisa kastar gärna boll.

Barnen som kom hit idag träffar inte så många hundar och det tar alltid en stund innan allt ståhej har lagt sig. Wilma är jätteglad och förväntansfull. Hon får alltid en grisknorr, ser fram emot tappade kakor och lek. Leo som är lite rädd har lättare och lättare att hantera sin rädsla och brukar till slut kunna ligga på golvet med Wilma. Idag gick det lite överstyr eftersom vi grillade korv ute och han började gå omkring med korven i hand. Wilma tyckte naturligtvis det var jättespännande. Leos reptilhjärna slog till och han blev rädd och började springa, varpå Wilma sprang efter, och ni kan ju föreställa er resten. Det är svårt att förklara för någon som är så rädd hur de ska göra.

Men det enda vi kan göra är ju att träna på att hantera rädslan och hur han ska göra nästa gång. Elisa däremot är inte alls rädd och ska vara på Wilma hela tiden. Henne får man däremot försöka lära hur en hund ser ut när den vill vara i fred. Wilma är jätteduktig med barn, men vill gärna passa på att stjäla mat där hon kommer åt och barn är ju ett enkelt byte. Det gäller att ha ögon i nacken.

Vi hade i alla fall en mysig stund med tårtkalas och korvgrillning ute. Nu ser jag fram emot att krascha i soffan eftersom jag bara har sovit 4,5 timme i natt. Jag är för gammal för allt det här festandet.

Här drar vi ut på firandet så långt det går, man måste ju suga ut det göttaste...

Bullar och kakor för människorna och köttbullar till hundarna och Peter.

I morse var det dags för fika nere vid sjöpaviljongen. Peter och jag sov lite för länge och det tar tid att koka kaffe. När vi var på väg ner så ringde de och frågade var vi var. Nere vid strandpromenaden stod 10 kaffetörstiga pensionärer och stampade. Vi knökade in oss allihopa i den lilla paviljongen, det blev varmt skönt. Bullar och kakor avnjöts med rykande åtgång. Peter och jag fick en champagneflaska och en bok om skärgårdskrogar. Kommer ju väl till pass nu i sommar när vi ska cruisa från den ena krogen till den andra.

Någon hundträning lär det inte bli nu i helgen. Vi har lämnat Wilma hos hundvakter eftersom vi ska på fest ikväll. Det brukar aldrig vara något problem att lämna bort henne, hon finner sig väl till rätta överallt. Och Gunnar och Marianne äääääälskar hon. Kanske för att Gunnar och Wilma har en gemensam passion för tennisbollar, han spelar med dem och hon springer gärna och hämtar.

För er som har varit inne och kollat på http://www.cruftslive.tv/ så har ni säkert sett Flyball. Det skulle passa Wilma perfekt och jag tänkte vi kunde införa det på våra träningar :-)

Ett förhållande vi aldrig kommer att se Wilma och Flisan i.

Jag kände mig lite nedstämd och håglös idag, vilket nog Wilma kände för hon var loj och det var inget vidare tempo i någonting. Det är ju så där vissa dagar och då får man ju lägga ribban därefter. Jag hade en plan när jag kom dit som jag försökte att genomföra trots att vi båda inte var på topp.

För att få upp farten i inkallningen kastade jag en boll bakom mig när hon var över halva planen. Vi skippade ingångarna. Wilma fick i alla fall upp farten lite och tyckte det var kul att få springa.

Ingångarna körde vi separat från kortare avstånd och hon kom fint in och satte sig utan att hoppa upp mot benet. Ingen vidare fart men det tog vi ju separat och så får vi sätta ihop det någon dag när hon är mer på hugget. Även i hoppet kom hon in och satte sig fint utan att hoppa upp mot benet.

Sen körde jag lite fritt följ och det gick också bra. Inget vidare tempo och hon var lite disträ. Det gäller att inte bli irriterad för att det inte var samma rappa steg som vanligt utan vara nöjd med att hon höll positionen. Numera använder jag väldigt väldigt sällan ordet "nej". Om hon ignorerar mig helt och ställer sig och luktar på en kissfläck så är det förmodligen för att den är mer intressant och då får man jobba på att den inte är det. Jag kan visst ibland säga "öpp! öpp" som betyder ungefär "kom igen! vi håller faktiskt på att jobba här". Eller så hämtar jag bara henne från det som distraherar och börjar om. Jag försöker verkligen att inte snacka så mycket.

Jag tänkte även på att sträcka på mig och inte gå framåtlutad som jag har sett på film att jag gör.

Vi gjorde även lite ställande med doggy-zen. Lockade henne genom att skrapa på marken som om jag hittat något spännande och kastade pipisen runtomkring henne. Det fixar hon ganska bra nu.

Helena har missuppfattat det där med budföring...:-)

Vi avslutade som vi har gjort några gånger med budföring, det tycker hundarna är kul. Wilma blir helt låg i kroppen och försvinner bort som en avlöning. Full fart. Vilja har lite yvigare rörelser och det går fort som attan. Taxen Zappa hade också full speed på de små benen och med öronen flaxande i fartvinden.

Jag tror att Wilma är ganska trött för nu ligger hon vid mina fötter och snarkar :-)