Igår i väntan på att maten skulle bli klar körde jag och Wilma ett max 5 min pass. Jag är så trött nu också och då är det inte bra att ägna sig åt hundträning, tålamodet är ungefär lika långt som min näsa, och den är inte särskilt stor...

Vi provade på stå från sitt i fjärren. Jag provade handtarget för att Wilma skulle resa sig rätt med baken fixerad och bara flytta framtassarna. Jag har ju inte tränat handtarget på så länge så jag måste nog börja där och lägga det översta byrålådan. Jag fuskade istället och använde först godis och lockade upp henne, gömde det liksom bakom tummen i handen. Sen tog jag bort godiset och använde bara handen. Jag var noga att vänta ut med klicket så att hon verkligen stod. Annars reser hon sig rätt men skuttar liksom fram och sätter sig. Det fungerar ganska bra, med återfall i gamla ställandestilen.

I gamla sättet förflyttar hon sig iofs inte bakåt utan hoppar mest rakt upp och trampar lite på stället, förflyttar sig inte så mycket, men det är ju snyggare med fällkniven, och säkert bättre poäng på tävling.

Det går i alla fall ingen nöd på Wilmenlund. När jag lämnade henne hos dagmatte/husse i morse så stog de och STEKTE köttbullar. Posh Malteser fyller nämligen 1 år idag, och det måste ju firas... Köttbullar till hundkompisarna och champagne till pensionärerna. Jag längtar efter att bli pensionär...