Det tog sin tid men nu har jag läst klart "Skjut inte hunden!" av Karen Pryor. Boken utkom redan 2003 så många av er har nog hunnit läsa den redan. Här kommer i alla fall en utlovad recension.

Karen Pryor är biolog, beteendevetare och pionjär inom delfinträning. Hon hittade nya former att träna delfiner, som också går att använda på hundar, katter, hästar, hönor, människor... Hon har bland annat varit med i projekt där man framgångsrikt har använt klickerträning på autistiska barn.

Hennes idéer bygger på positiv förstärkning - förstärkningsträning. Kort sagt, förstärker man ett önskvärt beteende så är sannolikheten att denna handling kommer att upprepas stor. Exempelvis blir du jätteglad när en kompis som aldrig hör av sig äntligen ringer så är sannolikheten att denne person ringer igen. Börjar du däremot klaga på att personen i fråga aldrig hör av sig så är det troligen så att det går längre och längre tid mellan samtalen.

I boken tar hon upp skillnaden mellan positiv och negativ förstärkning. Boken tar också upp shejping - att forma ett beteende i små små steg.

Karen Pryor talar också om att tajmingen är viktig. Man måste exempelvis klicka/berömma exakt när beteedet inträffar, varken före eller efter. Eftersom klickerträning mycket bygger på att hunden (delfinen, hästen, barnet etc.) själv ska komma fram till vilket beteende som ger utdelning.

Det är också viktigt att inte ha för stora förstärkare/belöningar. Ju mindre förstärkare, desto snabbare äts den upp. Det minskar väntetid och ger utrymmer för fler förstärkare per träningspass. Sen kan man använda sig av en jackpot som är mycket större än de vanliga förstärkarna och kommer som en överraskning. Används t ex för att markera ett genombrott, att man för första gången lyckas med ett svårt moment.

I boken tar hon också upp hur man blir av med oönskade beteenden.

Boken presenterar exempel på olika metoder att lära in saker. Varav 4 är av den "gamla" modellen med bestraffningar etc. Dessa exempel på metoder tyckte jag personligen var lite onödiga och ögnade bara igenom.

Förutom det partiet så är boken absolut läsvärd. Det som är häftigt är att detta träningssätt är så enkelt och lustfyllt. Både för tränaren och eleven. Hunden börjar att spontant bjuda beteenden för att den tycker det är roligt att träna och som tränare får man använda fantasin för att hålla jämna steg och kunna bjuda på utmaningar, komma på nya vägar om man kör fast. Man kan dessutom använda metoden på annat än hundar. Barn, maken/makan, arbetskamrater, arga busschauffören... :-)