Jag var på en bra föreläsningsdag i måndags. Den handlade främst om hur man blir en vinnare i lågkonjunkturen och vände sig mot entreprenörer och företagare. Men mycket som sas där går att använda dagligdags, privat som i jobb.

Visste ni att 87% av tankar vi tänker om oss själva är negativa. Och att människor oroar sig i onödan. Endast 8% av allt vi oroar oss för är befogat. Det andra är sånt vi inte kan göra något åt, saker som kanske aldrig kommer att inträffa, och oro som är kraftigt överdriven i förhållande till vad som är befogat.

Man talade också om vikten av att tänka framåt. Bakåtblickande grubblerier försämrar våra prestationer med upp till 60%. Föreläsare gav som exempel J-O Wallner som bara tittade på de matcher han vann och där han spelade bra. De andra fick hans tränare titta på och analysera. På det sättet såg han bara alla bra slag han gjorde och hade det inpräntat inför nästa match. Positivt tänkande skapar positiva resultat.

Det är också viktigt att visualisera och sätta upp mål, stora som små. Skriva ner dem och göra en plan. Då blir det mer handgripligt och lättare att bryta ner i delar. Se till att få belöningar på vägen och ha roligt.

Jag tänkte på hur man kan använda detta i hundträningen. Eftersom träningen är den större delen av all tid vi lägger ner på hunden, tävlingarna är bara slutdestination, kvittot, så är det så viktigt att träningen är rolig. När vi hundförare och hunden inte längre tycker att det är roligt så måste man kanske tänka om. Är målet för högt satt? Behöver man fler delmål för att få chans att lyckas fortare/oftare? Är belöningarna inte tillräckliga? Är utmaningen för liten?

Susanne Liljenberg, en av föreläsarna och skaparen av företaget Granit hade en bra devis. "Ta inte livet så allvarligt, du kommer inte levande ur det i alla fall". Med det menade hon att vi inte alltid behöver vara så himla seriösa, det är ok att vara en glad amatör som brinner för sin sak, det är ok att inte kunna allt och "göra bort sig".

Jag har ju bestämt mig för att prova två ettor till för att se om vi kan ta något mer förstapris. Därför kommer jag att fokusera på dessa moment två veckor framåt, men samtidigt lägga in t ex rutan och fritt följ. Inkallning med ställande ska jag ta det lite lugnt med så att jag inte riskerar att förvirra ettans inkallning. Tvåans apport och hopp tänker jag också träna på.

Nu har jag kört delar av moment flera gånger och sen hela momentet kanske bara en eller två gånger. Det känns som om delarna sitter så är hela momentet bara att skruva ihop som en Billyhylla. Dessutom blir det inte lika tjatigt och träningen går fortare. Bättre att köra korta och fler träningar, än att harva på länge.

Idag tränade jag här hemma på fotbollsplan en stund. Jag började med att ställa upp en ruta och lät den stå.

Sen körde jag linförighet och belönade med extern belöning. Wilma är fortfarande svajig. Ibland en klockren 10:a och ibland en undermålig 6:a. Jag försöker att vara noga och belöna vid rätt tillfälle. Men jag tror mycket att det handlar om att få henne alert på mig.

Efter det körde jag ett läggande och en inkallning på raken. Inkallningen var jättefin hon sprang fort och gjorde en fin ingång utan hopp. Jag hade tänkte köra ett ställande under gång också, men eftersom inkallningen var så himla fin så skickade jag henne på externbelöningen direkt.

Sen gjorde jag ett ställande under gång och skickade på externbelöningen.

Efter det skickade jag henne på rutan från dryga 15 meter. Jag hade lagt in targeten när jag ställde upp rutan. Wilma sprang kanske 10 meter och ställde sig. Jag tog in henne igen och hetsade henne lite mot rutan. Denna gång sprang hon i full fart och ställde sig mitt i rutan. Gjorde om en gång till utan target och från drygt 15 meter och den gick också bra. Sen flyttade jag rutan till ett annat ställe och lämnade momentet för ett tag.

Istället körde jag ettans fåniga apport. Wilma väntar fint på mitt kommando, greppar bra och håller bra utan tugg.

Sen lade jag apportbocken mellan oss med två-tre meters mellanrum och gjorde några ingångar tills jag var nöjd. Sen gjorde jag en tvåans apportering och den var en klockren 10:a! Hon galopperade ut i fullfart, greppade nästan apportbocken i vändningen, kom in med bra fart, gjorde en fin ingång och satte sig perfekt vid mitt ben med apportbocken stadigt i mun :-)

Efter det skickade jag Wilma två gånger på den nya rutan. Ena gången ställde hon sig vid vänster främre kon, andra gången sprang hon jättefint ut och ställde sig i mitten.