Bra att någon drar lite i en så att vi kommer iväg. Vi åkte med Helena och Vilja till Nacka BK. Det är ju så underbart skönt ute. Sol!!! Jag måste ta en bild på vårt fina körsbärsträd och dammen. Vill bara vara utomhus och fixa i trädgården nu.

Idag hjälptes vi åt att vakta externa belöningar och tränade en hund i taget. Dels är det bra att ha någon som vaktar belöningen, men så tror jag dessutom att för Wilmas del så blir det en extra trigger att någon annan håller den.

INKALLNING MED STÄLLANDE: Wilma har ju inte riktigt greppat det där med varsågod betyder hämta extern belöning. Jag började med att ställa Wilma vid en kon och körde 2 raka inkallningar. Det fick räcka eftersom jag inte ville trötta ut henne.

Sen provade jag en inkallning med ställande från sitt. Men hon tog god på sig att stanna, var nästan framme vid mig. Jag gjorde istället så att jag backade några meter från externbelöningen med Wilma som följde efter och så fick hon ett varsågod. För att lägga det "högst upp i byrålådan". Nu förstod hon bättre.

Efter några såna så satte jag ner henne och gick bort ca 30 meter och kallade in och kommenderade ståvarsågod vid konen. Denna gången gick det bättre. Jag gjorde om men ställde mig på närmre avstånd till konen. Detta för att hon inte ska vänja sig att stanna vid ett visst avstånd från mig utan när jag säger "stå. Vi gjorde totalt 3 såna inkallningar med ställande och det gick riktigt bra.

RUTAN: Helena lade ut targeten när Wilma inte såg. Första skicket sprang hon till vänster om rutan mot Helena, nästa skick kutade hon i full fart till HÖGER om rutan, tvärnitade och tokluktade på något FRUKTANSVÄRT intressant. Hm... Funderade på att vrida om nacken på henne men bestämde mig istället för att vifta lite med targeten och skicka henne igen. Denna gång sprang hon in och ställde sig fint i rutan. Jag gjorde om en gång till med target och externbelöning som Helena vaktade på andra sidan rutan, gick också bra. Sen gjorde jag ett sista skick utan target men med avståndsbelöning och Wilma stannade klockrent i rutan. JÄTTEBRA!

HOPP ÖVER HINDER: Helena fick vara target-handyman och kommendera. Först körde vi två uthopp med boll. Sen ett med target. Sen utan target, ett ut- och tillbakahopp. Uthoppet gick bra men vid tillbakahoppet tittade hon på Helena med minen "var är den där externbelöningen då?". Gjorde om en gång till, samma sak. Gick tillbaka till att köra enbart ett uthopp med boll. Och sen två tillbakahopp.

FJÄRREN: Körde först bara sitt från ligg på fem meters avstånd. Sen sitt-ligg. Sen sitt-ligg-sitt. Det är när det börjar bli flera gånger i rad som Wilma börjar bli frusterad så jag ska träna på att lägga till en sak i taget.

PLATSLIGGNING: Hundarna fick ligga drygt 3 minuter medans vi var gömda. Inga problem för någon av dem. Wilma är ju ganska loj nu så det passar ju bra att träna på detta när hon ändå är i rätt sinnesstämning.

Tack Helena, Vilja och Tina för trevligt sällskap!

Sen bör mitt intensivjobbande vara över. Känns som om jag skulle behöva sitta på en stol i solen ett tag, är så himla trött.

När Wilma kom hem var hon jättepigg. Jag gick ut på tomten och ställde ut en ruta. Sen körde vi några hopp över hinder. Först 3 ggr med boll som jag kastade över hennes huvud. Sen två med target, sen en med uthopp och tillbakahopp och till sist en med boll över huvud igen. Wilma satte sig med bra avstånd från hindret.

Efter det skickade jag henne på rutan. Vår tomt är ju inte direkt någon appellplan. Det står lite tallar och tvättställning etc. Så hon fick springa mellan träden för att komma till rutan. Jag skickade från olika håll 3 gånger och hon sprang och ställde sig mitt i rutan alla 3 gångerna. Tjoho!

Sen gick vi in för att laga mat och medans den puttrade så körde jag klossen med apportbock några gånger. Sen lade jag apportbocken mellan oss på ca 2 meters avstånd 3-4 gånger och gjorde ingångar. Wilma kom in och satte sig jättefint alla gånger.

Det blir lite små korta träningar nu. Men det är i alla fall bättre än inget.

Kom hem ganska sent ikväll. Åt middag och gick sen ut på fotbollsplan och det var fortfarande ljust. Jag älskar den här årstiden!

INKALLNING MED STÄLLANDE: Jag tar tillbaka det jag skrev igår. Polletten har inte trillat ner. Jag började med två raka inkallningar från stående. Bra fart och bra ingångar, lite tendens till hopp. Sen satte jag externbelöningen bakom Wilma och körde inkallning med ställande. Wilma tog GOD tid på sig att stanna, inte alls som igår. Jag körde fyra stycken, sen gav jag upp.

RUTAN: Utan skidstavar och snören ikväll ;-) Bara koner och en target som jag hade lagt ut innan vi började med inkallningarna. Wilma sprang klockrent ut. Jag ökade avstånd och skickade henne med samma goda resultat. Jag tog bort targeten och hon sprang ut och ställde sig i mitten. Där borde jag ju ha stannat och varit nöjd. Men istället provade jag från fler håll. Wilma som är helt fruktansvärt luktig just nu började sniffa runt och hitta allt möjligt att göra förutom att springa till rutan. Jag fick slänga det onda ögat. Sen gjorde vi några lyckade rutor till och jag var nöjd.

APPORTEN: Körde först några ingångar med apport och några flipp-flopp. Sen gjorde jag två hela apporter. Hon hade bra fart ut och tillbaka och hon kom in och satte sig jättefint i position båda gångerna. JÄTTENÖJD MATTE!

FRITT FÖLJ: Vi körde många raksträckor, flera helt om och några tempoväxlingar.  Hon kändes pigg och alert hela tiden, dock som vanligt lite för långt fram.

Wilmenlund har för närvarande hormoner som studsar runt och förlagt hjärnan någonstans för hon är väldigt tramsig, ska lukta överallt och lyssnar inte särskilt bra. Man skulle kunna tro att hon är en hanhund. Men det kändes ändå som en bra träning och de stunder hon faktiskt kunde koncentrera sig så gjorde hon det bra.

Jag slet mig en stund från tangentbordet och åkte till Nacka BK med Helena/Vilja och Susanne/Pebbels. Jag trodde jag hade en lysande idé. Idén var det kanske inget fel på men utförandet blev en flopp.

RUTAN: Helena hade läst om någon som använde snöre för att markera rutan. Jag tog fyra avsågade skidstavar (de var redan kasserade och väntade på att komma till tippen) och en båttamp. Problemet var att tampen var för tung så den hängde och slakade. Tanken var att hundarna skulle få hoppa in i rutan för att komma till mitten.

Istället så fick snöret ligga på marken för att markera rutan. Wilma hittar rutan men ställer sig precis innanför snöret. Jag vill ha ut henne i mitten. Jag provade att lägga target, men hon ställde sig ändå precis innanför snöret.

Sen provade jag och Helena med avståndsbelöningar bakom rutan. Vid första skicket sprang Wilma i full kareta rakt igenom rutan. Men då tog Helena upp belöningen. Jag provade att lägga ut targeten i rutan och gjorde om och då stannade hon i rutan. Sen fick Helena växelvis plocka bort och lägga dit targeten och det fungerar bra. Jag tror det kan vara en framkomlig väg. Och att man gradvis flyttar avståndsbelöningen ut åt sidan och upp tillbaka till mig där jag står. Till slut kanske jag kan skicka Wilma framåt i rutan och ha avståndsbelöningen bakom henne.

Denna träning varvad med att bara skicka henne utan avståndsbelöning med och utan target och kanske med snöre på marken kanske kan fungera.

INKALLNING MED STÄLLANDE: Jag körde först två raka inkallningar från stående. Sen satte jag ner Wilma med avståndsbelöning bakom henne och kallade in med ett ställande på mitten. Ikväll stannade hon faktiskt riktigt fort. Kanske hon har börjat förstå. Gjorde fyra såna inkallningar.

APPORTERING: Wilma vill ju gärna sätta sig snett när hon kommer in med apporten. Jag har därför tränat separat på att bakdelsvändningar då Wilma har apporten i munnen. Samma med ingångar. Jag gjorde några såna ikväll och sen körde jag två fulla apporteringar. Hon kom in men satte sig fortfarande snett så jag avbröt utan belöning och körde ingångar separat tills jag var nöjd. Sen gjorde jag en full apportering igen och då satte hon sig bra. Jag avbröt där.

Det var en jätteskön kväll och vi hade t o m sol. Jag njöt av att vara utomhus och träffa träningskompisarna. Wilma tyckte nog också att det var skönt att får röra på sig för hon har inte fått så mycket aktivering de senaste veckorna. Vilja som också löper försökte att hångla upp Wilma i bilen, vilket inte uppskattades. Vilja såg lite moloken ut.

Tack för ikväll tjejer!

greek irish dance

Igår var vi som vanligt nere på söndagspromenaden med hundarna. Jag brukar hålla mig därifrån när Wilma har löpt eftersom det ofta blir lite jobbigt för alla hanhundar. Men vi var ganska sent ute så jag tänkte att de flesta skulle vara på väg hem. Men istället var alla där.

Det gick bra hela tiden. Curtis papillon var den som uppvaktade mest och morrade åt de andra som kom för nära Wilma. Men taxen Valdemar tycker ju att alla tikar är hans. Vanligtvis så är han ganska cool men igår blev Curtis lite för mycket och rätt vad det var så slog det slint för Valdemar som tvålade till Curtis rejält. Med besök på Bagarmossen som följd, lite hål här och där. Men jag tror inget allvarligt. Dock väldigt onödigt. Lite grann får nog hussen och matten skylla sig själva som inte håller sina hanhundar i koppel när det finns löptikar. Men det är nog bäst att vi håller oss undan nu ett tag framöver så att vi inte skapar onödig turbulens.

Vi har stulit några minuter då och då här hemma på gräsmattan. Jag har tränat hinder med Wilma och fjärren. Idag testade jag även rutan och det gick hyfsat bra. Wilma är lite seg så jag frestar inte på för mycket.

Någon som har provat denna?

Skudo Pet från gibbon.se. Är spontant skeptisk till alla dessa "tekniska" prylar. Men man vet ju aldrig, rätt vad det är dyker det upp något som faktiskt fungerar.

Förra året provade jag XZ, utan någon större effekt. Har tidigare haft halsband och det fungerar ju. Men det är ju något typ av nervgift så det borde ju inte var bra för hunden och definitivt inte för fiskar och annat. Wilma badar ju hela tiden på sommaren, så jag måste komma ihåg att ta av halsbandet hela tiden. Nu har vi Frontline, jag har redan plockat en fästing som satt i ögonbrynet och någon som klev omkring. Tur att hon har ljus päls så att man ser de där äckliga små krypen (förlåt Alfred).

Förmiddagen var mulen, vilket ju passade bra eftersom jag hade ett kundmöte fram till lunch. Sen sprack det upp och nu skiner solen, fast det blåser ganska mycket.

Wilma och jag gick en tur ner till fotbollsplan för att träna.

Inkallning med ställande: Jag tränar på som vanligt med att ha avståndsbelöning bakom och kalla in och sen varsågod. Det går sådär. Hon stannar men kanske efter 3 hundlängder. Jag tror jag ska börja köra med target istället. Eller varva inlärningsteknikerna.

Rutan: Virrpannan ställer sig fortfarande vid en av konerna och ibland framför hela rutan. Ibland ställer hon sig klockrent i men det är nog bara en slump. Jag hade glömt targeten hemma så jag kunde inte korrigera henne på det sättet. Istället gick jag in i mitten av rutan och gav henne massor med belöning/godis från handen och sa "rutan" "bra rutan"... Sen gick jag bort kanske 7 meter och skickade henne och då sprang hon in och ställde sig i mitten. En ren slump kanske, men vi slutade där.

Apportering:  Wilma kommer alltid in med apporten men hon sätter sig en bit ut och lite snett. Idag provade jag att köra flipp-floppen som jag brukar göra för position, fast hon fick ha apporten i munnen. Det gick sådär, så jag backade tillbaka i träningen och gjorde bara vänstervändningar på stället, Wilma hade apportbocken i munnen. Det gick bättre. Sen gjorde jag några regelrätta apporteringar och då satte hon sig hyggligt vid min sida. Jag tror kanske att jag ska köra klossen samtidigt som hon får hålla apportbocken.