Det blev en heldagstur upp till Norrtälje idag för att först ta anlagsprovet i viltspår och sen en avstickare med bad. Peter var chaufför åt mig, Wilma, Helena, Vilja och pudelen.

Peter chaufför och Tina maskot kör bil.

Wilma var jätteduktig. Spattig som vanlig och svårt att tygla sin iver. Jag tror domaren undrade hur detta skulle sluta. Men han var väldigt imponerad av Wilmas spår. Han sa att det var som en strömbrytare, från att vara ganska hispig till total fokus. Hon avvek inte från spåret mer än 2 cm. Peter gick bakom med domaren som förklarade för honom hur han hade lagt spåret och vilka svårigheter hundarna vanligtvis har. Jag hörde bara lite mummel och något enstaka "jättebra". Wilma fick beröm flera gånger och han sa att det var det bästa anlagsprovet i år. Stolt matte :-)

Jag har ju lagt ganska mycket personspår även om det säkert var ett halvår sedan nu. Oftast har jag nog lagt dem bra mycket svårare än i dag över berghällar, över stock och sten. Det gör kanske att jag kan läsa Wilma ganska bra. Men idag fanns inga tveksamheter alls, hon tuffade på som ett litet lok. Wilma tycker att det är så himla kul, därav entusiasmen i början också. Nu måste vi skott-träna så att vi kan ta öppet prov i höst.

Jag följde med och gick bakom Vilja som har ett helt annat sätt att jobba. Dels så har inte Helena gått så många spår med henne och som domaren sa så arbetar den typen av hundar på ett annat sätt. Men han tyckte inte att det var fel, för Vilja arbetade hela tiden. Vilja ringade ganska många gånger men arbetade fint och metodiskt ändå. Helena sa själv att hon ska träna och bli bättre på att läsa Vilja. Man får träna sig på hur de arbetar, när de spårar, när de vindar, tappar och plockar upp spår. Ofta handlar det nog om att lita mer på hunden. Domare sa att det var roligare att titta på Vilja som snurrade upp sig och redde ut det hela även om han tyckte det var kul att se att Wilma verkligen gillade att spåra. Båda fick med beröm godkänt :-)

Vilja var trött och törstig efteråt så att hon nästan somnade i vattenskålen.

Efter provet så åkte vi till ett gammalt grustag där hundarna fick svalka av sig. Vi fortsatte sen tillbaka till Stockholm via Vaxholm och stannade till för ett bad och lunchstopp på vägen. Det var otroligt skönt i vattnet, jag hade kunnat ligga i hur länge som helst. I Vaxholm fick vi varsin glass och höll på att missa färjan. Peter var väldigt upprörd för att han inte visste om vi var med färjan eller inte. Jag och Helena hade klivit ombord, men Peter hade inte kört ombord så vi fick kasta oss av. Han blev i alla fall glad och snäll när han fick sin glass :-)

Lyckliga hundar. Vilja och Wilma simmar i grustaget.

Nu vet jag varför mina fönster i bak är så kladdiga...

Tack Helena och gänget för ett mysig dag, vilken flax att vi hittade hem till din kompis!