Här har vi legat i sen vi kom hem. I går träffade jag Helena/Vilja, Susanne/Peppels på Nacka BK. Jag tänkte att det skulle vara kul att testa lite vittringsprov. Vi har ju fullt upp att träna in 2:ans moment och ska försöka klara att ta ett sista 1:a pris i ettan. Men det är ändå kul att prova på lite nytt. Kanske lite splittrat men jag måste få göra sånt ibland för att tycka att det är kul.

VITTRINGSPROV

Ibland är det bra att appellplanerna är lite försummade. Det växte delvis ganska högt gräs här och där. Vi började med att först lägga ut en vittringsapport i det höga gräset och låtsades att lägga den på fler ställen. Det för att hundarna ska lära sig att använda nosen. Det är ju iofs inget problem framför allt för Vilja men inte heller för Wilma.

Sen lade vi en hel hög orörda pinnar i en hög och den som var tagen på lite vid sidan om för att den ska vara det självklara valet. Både Vilja och Wilma försökte att norpa en pinne ur högen. Men då belöningen uteblev så förstod de ganska snart att de måste koppla på nosen eftersom det inte var vilken pinne som helst som blev godtagen av oss.

Vi lade den rörda pinnen närmre och nämre och till sist låg den i högen. Båda hundarna fixade detta bra.

INKALLNING MED STÄLLANDE

Sen körde jag inkallningen med ställande. Det har ju inte fungerat alls, Wilma har inte förstått. När jag provade med extern belöning bakom så sprang hon långsammare och långsammare. Jag har därför kört med target. Men även då har hon sprungit för långt och ibland rakt över targeten.

Nu tränade jag först några snabba starter genom att först köra lite doggy-zen. Wilma ska från valfri ställning (stående, sittande, liggande) stå kvar när jag backar och retas genom att "jonglera" lite med bollen. När jag är ca 10 meter ifrån (5-15 meter beroende på hur lätt hon har att stå kvar) så ger jag ett frikommando och slänger bollen bakom mig. Då blir det full kareta på Wilma. Skulle hon inte hålla doggy-zen och stå kvar medans jag jonglerar så tar jag bara bollen bakom ryggen.

Efter det så körde jag lite stå med Wilma framför mig. Först från stillastående, sen från trav och sen galopp (jag springer bakåt). Detta har hon börjat att greppa bra.

Efter det så satte jag ner henne och gick ifrån, halvägs droppade jag targeten. Sen kallade jag in och ropade "stå" vid targeten. Första gången sprang hon för många steg innan hon stannade. Så jag retades lite med henne "ha ha nu blev det fel!" och gjorde om. Denna gång stannade hon väldigt bra med bara något steg och hon hade vikten bakåt när hon stannade. Jag blev riktigt glad och Wilma fick en dunderbelöning. Vi slutade där.

RUTAN

När vi var ute och seglade så fick Peter vara med på ett hörn. Wilma är väldigt ovan att han är med och det blir alltid lite splittrat för hon tror att nu är det LEK på gång. Men han fick kommendera mig på linförigheten och det gick bra. Sen fick han stå och vakta extern belöning bakom rutan. Han kommenterade att Wilma fick väldigt gott om tid på sig att stanna, jag ropade stå långt innan själva rutan. En väldigt bra iaktagelse. Jag gjorde nog det därför att jag visste att hon skulle bränna rakt igenom för att komma till belöningen. Men det är ju inte rätt. Igår körde jag rutan några gånger med och utan target med hyfsat resultat.

JAKTTRÄNING

Helena föreslog att vi skulle gå upp i skogen och köra några jaktövningar. Vilja fick först göra en dubbelmarkering och sen fick Wilma och Peppels göra varsina enkelmarkeringar. Wilma missade en som hon inte alls hade sett men lyckades att plocka in en eller två.

Sen gjorde vi varsina linjetag. Jag har gjort lite så när vi var ute och seglade och promenerade på öarna att jag droppade dummien och sen skickade tillbaka Wilma att hämta. Bra övning att göra när öarna är så små så att promenaderna annars blir väldigt korta :-) Wilma fixade den utan problem. Jag ska börja göra dem längre och svårare.

Jag var väldigt glad åt Wilma igår. Hon som brukar skälla och pipa av förväntan var väldigt tålmodig och väntade snällt på sin tur. Helena var så snäll och sa att med lite mer träning så kanske vi snart kan hänga med på någon jaktträning med hennes jaktgäng. Det skulle vi tycka vara jättekul. Jag ska träna lite mer passivitet med Wilma först och dämpa den där förväntan lite.

Eftersom Vilja tyckte det var en bra idé att trycka ner ändalyckten i ett gyttjedike så var vi tvugna att bada hundarna innan de fick sätta sig i bilen. Jag är inte så noga med min gamla skruttbil, men det finns gränser :-) Framför allt så tycker jag att det är aptråkigt att städa bil.

Efter 3 timmars träning och bad så blev det turbofart hem. Peter hade grillat mat för ett helt kompani och vi väntade hem gäster.

SKOTTTRÄNING

I lördags när vi kom hem så lånade Peter startpistolen de brukar ha för kappseglingar. Vanligtvis så skjuter de en raket som far iväg och det låter jättemycket. Vi gick iväg för att testa skott utan raketen. Jag vallade av en sökruta och lade ut skinka lite här och var. Jag mitt dumma dumma nöt borde ha följt min första instinkt vilket var att Peter och jag skulle ha gått ut utan Wilma först för att jag skulle få höra hur högt skottet var. Men Peter sa att utan rakteten låter det nästan ingenting.

Han stod nära och sköt när Wilma hade börjat jobba och nästan var framme vid en skinkbit. Det lät PANG!!!! JÄTTEHÖGT!!!! Åh vad arg jag blev, mest på mig själv att jag inte hade gjort som jag först hade tänkt. Peter tittade på mig och såg jätteförvånad ut "lät det så högt...!", Wilma slutade tvärt att jobba och sprang oroligt mellan mig och Peter. Fan, fan, fan nu är det helt kört tänkte jag.

Idag var jag ute med Helena, utan Wilma för att skjuta apportkastaren när Vilja skulle träna. Jag ville höra hur högt den lät. Den låter ju högre än startpistolen, och med ett annat ljud. Fylligare på något vis, pistolen lät knalligare (bra beskrivet, eller hur?!). Jag vet inte hur jag någonsin ska kunna få Wilma att tycka att det är ok med skott. Känns lite hopplöst.

Nu fick jag protokollet från anlagsprovet i viltspår. Där står "Tiken startade mycket spårnoga, fortsatte så hela spåret utan någon avvikelse. En otroligt duktig anlagshund". Det sporrar mig naturligtvis till att försöka få ordning på den där skotträdslan i alla fall.

Jag tänkte att jag ska lägga ett blodspår i en hästsko, med ben som är 100x100x100 meter. Placera Peter med startpistolen 100 meter snett bort från slutet med klöven. Och så ska vi ha mobilerna. När jag ser att hon har kommit igång och spårar fint så får han fyra av det första skottet, då kommer han att vara minst 200 meter ifrån. Går det bra så ska han få skjuta ett skott till när Wilma precis är framme vid klöven.

Nu får det vänta någon dag för vi har köpt virke till en altan som ska byggas utanför vår gäststuga :-)