I morse åkte jag och lade ett blodspår. Eftersom jag inte hade så mycket blod så lade jag bara med en vinkel och varje raka 200 m. Jag skulle ju inte träna spår utan skotträna.

Peter följde med och sköt startpistol. Vi hade mobiltelefoner så att jag kunde tala om för honom när han skulle skjuta. Peter placerade sig i det fjärde hörnet (Skott 1-4). Det första skottet avfyrades strax efter vinkeln. Det hördes bara som ett litet puff. Wilma brydde sig inte alls. Sen fick Peter skjuta 2 skott till som inte heller hördes mer än ett puff. Efter det fick väntade han tills vi hade ca 50 meter kvar till grisfoten. Då hade vi kommit upp på öppnare mark i skogen. Detta skott hördes mer och Wilma stannade upp, blev lite störd och hade svårt att koncentrera sig. Med lite påtryckning och stöd från mig så fortsatte hon att spåra. När hon var precis framme så sköt Peter ett sista skott och då blev hon märkbart berörd.

Peter hade flyttat sig närmare och var då ca 100 meter ifrån. Han är osäker själv på om han flyttade sig innan skott fyra eller fem. I vilket fall så var det dumt att han gjorde det. Men han stod bakom en kulle de 3 första och tänkte att det var därför de inte hördes så bra. Jag hade föredragit att han hade stått kvar så att bara jag ändrade förutsättningarna genom att komma närmare skottet. Man kan tydligen inte var tydlig nog (hrrm).

Wilma brydde sig nu inte alls om grisfoten utan ville ta sig därifrån. Jag stannade kvar och försökte leka lite med grisen, men hon brydde sig inte. Peter gick emot oss och då kunde jag skicka Wilma till honom och mot det håll som skottet hade kommit. Hon ville fortfarande inte ha grisfoten så vi gick tillbaka till bilen och åkte och badade. Wilma och Peter simmade långt ut och hon verkade inte medtagen av skotträningen.

Så här i efterhand så skulle jag ha nöjt mig med 4:e skottet. Men jag tänkte att grisfoten skulle vara en positiv upplevelse tillsammans med skottet. När vi kom hem så plockade jag fram grisfoten igen och då vaknade habegäret i Wilma.

På eftermiddagen tränade jag lite dirigering. Ni som jakttränar får gärna kommentera om jag har gjort rätt eller fel. Jag håller ju på och lära mig detta och vill gärna göra så rätt som jag kan från början så att jag slipper begå alla fel jag har gjort i lydnadsträningen.

Först låtsades jag att lägga dummisar till vänster och bakom och dirigerade sen till höger där jag lagt en på riktigt. Sen gjorde jag samma sak i de andra riktningarna. Sen lade jag ut en dummie till vänster och en bakom och låtsades lägga till höger, men skickade bara på den som låg bakom eftersom jag tror att det är det svåraste att få Wilma att springa ut (bort) från mig. Sen lade jag ut i alla riktningar och skickade först ut Wilma bakåt. När hon kommit in till mig och avlämnat dirigerade jag även ut henne till de andra två på vardera sidan. Wilma löste alla uppgifter jättebra.

Det är galet mycket smultron på tomten, de säger ju att det är ett riktigt bärår och jag har sett att det är mycket blåbär. En del smultron var nästan stora som jordgubbar. Det blir smask som efterrätt ikväll.