Vi är mäkta stolta träningskompisar för idag klarade Vilja WT utan en enda knall och med bra poäng. STORT GRATTIS!!!

Vår idol.

Själva drog vi till skogs och slickade våra sår :-) Jag tror jag ska träna kantarellsök med Wilma så att man får någon valuta för pengarna... (ni som känner mig vet att jag skämtar... hon är stollig Wilmenlund, men hon är mitt lilla hjärta). Vårt svampställe som vi haft tidigare är numera ett kalhygge så vi har fått börja leta nya jaktmarker. Idag var utdelningen tunn. Det var jag som var kantarellhund idag och hittade samtliga som räcker till kvällens middag. Peter blev lite sur och ville också hitta kantareller. Men han stövlade ju förbi de som jag sen hittade... what can jag säga? Han är inte bara döv han är blind också, tur att han inte luktar illa!

Det gjorde det däremot när vi stannade i Gustavsbergs hamn och tröståt en mjukglass. Både jag och Peter sneglade snett på Wilma. Men hon tittade mest på Peters glass eftersom hon är van att få sista slatten.

Tänk om hon kunde ha haft det fokuset och kontakten igår på tävlingen!!! Undrar vad domaren säger om jag har med en mjukglass på appellplan?

Wilma var dock oskyldig, det var något annat som luktade sur disktrasa. Hoppas att det inte var mannen bredvid eftersom vi kommenterade det ganska högt. Men det kanske han behövde höra i så fall?!

Nu håller Peter på och rensar kantareller och jag har fått en Caipirinha på nya gäststugeverandan. Sen ska vi snart trolla fram en middag också, något med svamp förstås.