Jag har funderat på senaste tävlingen och hur jag ska få ordning på detta. Kanske är det så att Wilma kan ettans moment för bra. Men snarare tror jag att det är så att vi måste tävlingsträna mer, det måste bli mer likt tävling och Wilma måste bli uthålligare och framför allt tycka att det är roligare. Kan jag hitta en motivering till att hon ska genomföra ett helt lydnadsprogram?

Wilma stänger av när hon inte tycker att det är kul. T o m ibland när jag försöker få igång en lek så kan hon stå och titta på mig som om jag vore dum i huvudet "vadå?? varför ska jag leka med den där??!". Det finns en sak som hon ALDRIG tröttnar på och det är TENNISBOLLAR. Jag har inte kunnat använda tennisbollar i träning eftersom Wilma har låst sig helt vid bollen.

Nu har jag gett Peter tennisbollförbud, hädanefter är det jag som ska stå för det roliga. Det sprack redan i morse när jag skulle simma och vi kom ner till badet. Ingen 2-bening hade boll med sig, men bra hund reder sig själv och Wilma lyckades snoka upp en jättefin tennisboll som låg i en buske!

Senare på kvällen så tränade vi lite på tomten, vi blev lite störda av grannens hund TinTin som tyckte att det verkade roligt att träna han med. Efter att ha skickat honom hem till husse kunde jag och Wilma fortsätta.

Wilma tycker att 1:ans apport är skittråkig och vill inte ta den i mun. Det går iofs lättare med hennes egna apporter. Men roligast är det ju att apportera på riktigt. Nu ikväll så körde vi ettans apport och belönade med det bästa som finns TENNISBOLL. Jag ska försöka höja apportbockens värde med hjälp av tennisbollen. Samma sak med ställandet och helt-om-vändningar i fria följet, belöning med boll.

Nu sticker vi iväg och seglar så det kanske blir lite si och så med tränandet, men sen när vi kommer hem så ska vi tävlingsträna med kompisarna.

Igår kväll fick jag för mig att jag skulle utmana min granne i en morgonsimning. Hon är pigg på utmaningar + att hon redan är utmanad av en annan granne att simma 10.000 meter i år. Hon berättade igår morse att hon hade 5000 meter kvar, så jag tänkte att jag skulle hjälpa henne på traven lite och framför allt få lite välbehövlig motion själv.

I morse 7.30 så kändes det helt plötsligt som en ganska dålig idé. Men jag, Peter och Wilma gick ner till badet för att träffa hundgänget. Marina stod med baddräkten i startposition så då gick det ju inte att backa ur. Från hopptornet bort till ett båthus längre bort är det 250 m, alltså två vändor för att komma upp i 1000 meter. Sträckan i sig var ju inget problem men det var värre att bli så nerkyld. Efter ett varv började det kännas i händer fötter och lår, det var lite motigt att vända och simma samma sträcka igen. Efteråt var jag i alla fall en ganska nöjd isbit.

Efter lite matbunkring inför kommande segling så tog Peter med sig Wilma ut på en löprunda. Så nu är hela familjen motionerad. Wilma ligger här och flåsar, jag ska nog montera på cykelmojängen så att jag kan motionsträna henne, för springa har jag ingen lust med :-)