I morse kom vi upp sent. Vi är gräsänkor jag och Wilma eftersom Peter är ute och seglar med kompisar. Vi passade på och sova lite extra länge (typ 8 istället för 7 – sovmorgon!). Sen var vi lite sega ut och istället för att gå ner till hundgänget så gick vi till fotbollsplanen och tränade.

Jag vill få upp farten i inkallningen. Återigen gjorde jag explosiva starter genom doggy-zen/backa med bollen och kasta den bakom mig. Och sen hetsade jag Wilma innan jag lämnade henne för en inkallning. Jag har även provat med inkallning och sen kasta bollen bakom mig när hon är två meter ifrån mig. Hon får upp tempot. Jag körde samma sak nu på kvällen och då hade hon så hög fart och förväntan på att bollen skulle komma bakom mig så att hon var säkert två meter bakom mig innan hon vände. Det ska hon ju inte vara men jag vill att hon ska tänka full fart varje gång hon springer emot mig. Så jag har avslutat med den övningen.

I linförigheten körde vi en massa helt-om, både med godis och utan. Nu ikväll hade jag inget godis men en tennisboll Wilma hittat på promenaden så då använde jag den och skickade i vändningen. Hon börjar att få bättre vändningar.

Ställandet och läggandet fungerar. Wilma vill gärna förekomma mig och lägga sig i förväg. Jag har därför gått fritt följ och gjort några vändningar innan jag har kommenderat henne.

Efter träningen så skulle vi gå en motionsrunda men råkade hamna på kaffe och bulle hos några bekanta vi gick förbi och sen var det ju dags att gå hem och äta frukost, 11.30 :-) Jag har dock gjort lite nytta idag och så har vi hunnit med en kort träning på kvällen.

Jag träffade en granne som fått hem sin hittehund från Rumänien. Hon har en BC sedan tidigare och denna ser ut som en BC-blandning. Den var väldigt rädd och osäker och ville slita sig ur kopplet och fly när jag och Wilma kom. Jag tycker att det är strongt gjort att ta en hittehund så där, men jag skulle nog aldrig göra det själv. Det verkar vara otroligt mycket jobb med rädslor och annat. Jag som tycker jag har fullt upp med knasWilma.

Känns som om det var länge sedan vi tränade ordentligt och framför allt väldigt länge sedan vi tränade med Vilja och Helena. Vilja blev t o m väldigt glad att se mig när jag hämtade dem. Hon förstod att det var någon träning på gång. Vi åkte till Nacka BK. Jag hade bestämt mig för att bara köra ettans moment och Helena fick kommendera mig.

Jag började själv med lite uppvärmning. Doggy-zen, snabba starter och rusher för Wilma. Hon orkade bara ca 3 stycken innan hon kroknade. Jag tyckte inte att det var så varmt men Wilma tröttnade snabbt idag.

Jag gjorde även lite fritt följ med helt-om-svängar där jag "lockade runt" Wilma med godis så att hon skulle gå tajtare på mitt ben. Först hade jag godiset i vänster hand och höll den mot benet när jag snurrade. Sen tog jag bort godiset och gjorde samma sak men belönade från höger. Hon följer med i svängen ganska bra om jag inte går för fort. Efter det fick Wilma vila en stund för hon var helt ofokuserad.

Ofokuserad hund ur fokus.

Helena fick sen kommendera mig. Det var ett bra tag sedan någon gjorde det. Först i linförigheten. Det kändes som om rakorna gick hyfsat bra. Vänstersvängarna där Wilma brukar flytta bakbenen bra svängde hon bara med frambenen, så jag gjorde lite vänstersvängar på stället och belönader bara när hon flyttade bakdelen bra. Efter det gick vänstersvängarna i linförigheten bättre. Sen kommenderade H mig med korta raksträckor och många helt-om-svängar på raken.

På läggandet och inkallningen gjorde Wilma allt men i ultrarapid. Vid ställandet hade jag bestämt mig att vänta lite efter att H sa "kommendera" innan jag själv gav kommando "stå". Wilma stannade jättefint strax efter att H sa "kommendera", hon såg helt oförstående ut när jag fortsatte att gå. Då fick H stå och säga "kommendera" massor av gånger medans jag och Wilma gick fritt följ fram och tillbaka. Sen fick jag dessutom träna kommando "sitt" separat eftersom Wilma gärna tar initiativ själv och sätter sig, hon vet ju vad som ska komma. Vi behöver nog träna lite extra denna vecka.

Jag hjälpte sen Helena med lite stadgeövning inför WT i helgen. Jag skrek "PANG!" och kastade leksaker kors och tvärs och Vilja fick snällt sitta kvar utan att ta en enda. Första gången trodde hon att Helenas "klick" var ett fritecken för att springa och hämta bollen. Jag fick älga iväg så fort jag kunde och rycka den innan hon hann fram. Tur att jag inte kastat den längre än jag gjorde :-)

 Vilja testar Wilmas nya leksak, den fick godkänt.

Jag har köpt nya leksaker till Wilma. Det är ett långt handtag som man kan sätta fast i egna leksaker. De finns också att köpa med olika kamprullar och skinn. I det långa handtaget sitter en kraftig gummisnodd som gör att det blir lite "gung" när man kampar. Hundarna verkar tycka att dessa är riktigt roliga. Det är ganska skönt att hålla i handtaget också för det blir inte lika kraftiga ryck som det kan bli när man har en stum snodd.

Crash test toys från Canada.

Nu är vi klara med verandan på gäststugan, vi är mycket nöjda. Peter har dessutom gjort en fin ramp så att mor lätt ska kunna köra upp och in i gäststugan. Nu är det bara trappen som saknas så är det helt klart. Jätteskönt!

Igår var vi hos kompisar i Järna. Peter 2 är flygare och har lovat oss att få flyga i hans dubbeldäckare i säkert 3 år (som betalning för flytthjälp). Igår blev det då av.

Biggles klar för start.

Jag fick en lugn och fin tur över Gnesta med omnejd. Man såg ut över Trosa skärgård och Globen inne i stan. Peter 2 var väldigt metodisk och förklarade allt som hände. Min Peter var lite mer vågad.

De gjorde ingen loop, men trixade runt lite grann. Jag var jättenöjd över att jag inte satt i planet då. För vem vill ha en sån här frisyr ;-)

Wilma fick stanna hemma hos våra pensionärskompisar eftersom Peter 2 och Carinas Fox Terrier tik Ella inte gillar andra tikar. Det blir alltid ett evigt passande och med en hund instängd eftersom vi inte kan ha dem tillsammans. Wilma hade det lugnt och skönt med Gunnar och Marianne. Hon kände dock att vi hade varit otrogna, det luktade misstänkt mycket Fox Terrier om oss.

När vi kom hem fick vi finbesök från Sundsvall. Det första brorsan gjorde var att slå sönder ett vinglas. Efter det var han inte betrodd att hantera några glas, knivar eller andra vassa föremål. Vi hade dock ingen pipmugg.

Vår granne TinTin kommer gärna på besök och lånar leksaker från Wilma. Hon bryr sig inte så mycket, kanske hon är medveten om att hon lånat en och annan leksak från grannbarnen innan TinTin fanns med i bilden. Den ena grannens tomt är den enda hon går till, annars håller hon sig på vår fast vi inte har några staket. TinTin verkar tycka att det är bra att ha fått ett andra hem också.

I morse åkte jag och lade ett blodspår. Eftersom jag inte hade så mycket blod så lade jag bara med en vinkel och varje raka 200 m. Jag skulle ju inte träna spår utan skotträna.

Peter följde med och sköt startpistol. Vi hade mobiltelefoner så att jag kunde tala om för honom när han skulle skjuta. Peter placerade sig i det fjärde hörnet (Skott 1-4). Det första skottet avfyrades strax efter vinkeln. Det hördes bara som ett litet puff. Wilma brydde sig inte alls. Sen fick Peter skjuta 2 skott till som inte heller hördes mer än ett puff. Efter det fick väntade han tills vi hade ca 50 meter kvar till grisfoten. Då hade vi kommit upp på öppnare mark i skogen. Detta skott hördes mer och Wilma stannade upp, blev lite störd och hade svårt att koncentrera sig. Med lite påtryckning och stöd från mig så fortsatte hon att spåra. När hon var precis framme så sköt Peter ett sista skott och då blev hon märkbart berörd.

Peter hade flyttat sig närmare och var då ca 100 meter ifrån. Han är osäker själv på om han flyttade sig innan skott fyra eller fem. I vilket fall så var det dumt att han gjorde det. Men han stod bakom en kulle de 3 första och tänkte att det var därför de inte hördes så bra. Jag hade föredragit att han hade stått kvar så att bara jag ändrade förutsättningarna genom att komma närmare skottet. Man kan tydligen inte var tydlig nog (hrrm).

Wilma brydde sig nu inte alls om grisfoten utan ville ta sig därifrån. Jag stannade kvar och försökte leka lite med grisen, men hon brydde sig inte. Peter gick emot oss och då kunde jag skicka Wilma till honom och mot det håll som skottet hade kommit. Hon ville fortfarande inte ha grisfoten så vi gick tillbaka till bilen och åkte och badade. Wilma och Peter simmade långt ut och hon verkade inte medtagen av skotträningen.

Så här i efterhand så skulle jag ha nöjt mig med 4:e skottet. Men jag tänkte att grisfoten skulle vara en positiv upplevelse tillsammans med skottet. När vi kom hem så plockade jag fram grisfoten igen och då vaknade habegäret i Wilma.

På eftermiddagen tränade jag lite dirigering. Ni som jakttränar får gärna kommentera om jag har gjort rätt eller fel. Jag håller ju på och lära mig detta och vill gärna göra så rätt som jag kan från början så att jag slipper begå alla fel jag har gjort i lydnadsträningen.

Först låtsades jag att lägga dummisar till vänster och bakom och dirigerade sen till höger där jag lagt en på riktigt. Sen gjorde jag samma sak i de andra riktningarna. Sen lade jag ut en dummie till vänster och en bakom och låtsades lägga till höger, men skickade bara på den som låg bakom eftersom jag tror att det är det svåraste att få Wilma att springa ut (bort) från mig. Sen lade jag ut i alla riktningar och skickade först ut Wilma bakåt. När hon kommit in till mig och avlämnat dirigerade jag även ut henne till de andra två på vardera sidan. Wilma löste alla uppgifter jättebra.

Det är galet mycket smultron på tomten, de säger ju att det är ett riktigt bärår och jag har sett att det är mycket blåbär. En del smultron var nästan stora som jordgubbar. Det blir smask som efterrätt ikväll.

Idag var vi för första gången på Stockholms södra och tränade med Susanne och Pebbels. Stora fina appellplaner och faktiskt lite människor. Mest kom det när det var som varmast vid kl 12 och när vi var på väg hem.

INKALLNING MED STÄLLANDE

Jag fortsatte som jag har gjort med inkallning med ställande. Först med explosiva starter och sen med ställande framför mig både från stillastående och när jag springer bakåt. Sen körde jag två inkallningar med target mellan mig och Wilma och kommenderade "stå". Första gången sprang hon för många steg men andra gången så stannade hon bra. Tog kanske två steg i instannandet. Däremot var farten inget vidare. Jag avslutade med en rak inkallning. Inte heller den med någon vidare fart. Det var iofs ganska varmt idag och hon hade fått göra några explosiva starter innan så hon kanske var lite trött. Wilma har börjat att lägga sig ner när jag lämnar henne för inkallning. Väldigt irriterande. Jag ska träna bara raka inkallningar nu fram till nästa fredag och då koncentrera mig på farten.

RUTAN

Rutan körde vi två gånger. En gång med target och en gång utan. Gick hyfsat. Susanne sa att jag kommenderade "stå" så tidigt och att Wilma stannade ganska precist på mitt kommando, vilket gjorde att hon hamnade i framkant på rutan. Sånt är ju lite svårt att se själv, bra att ha någon som tittar åt en.

HÅLLA POSITION I HÖGERSVÄNGAR

Sen fick Susanne klicka mig i vändningar för att träna in att Wilma ska hålla position. Susanne hade fått lära sig på en kurs att ha godis i handen och "locka" hunden med sig runt, hålla godiset så att hunden går tajt inpå sig. Inte så klickerskt men det kan man kanske strunta i. Bra att ha någon annan som kan klicka åt sig efters om jag har svårt att se exakt var Wilma är. Hon hänger med bra ett halvt varv sen avslutar hon alltid med att sätta sig snett. Så det måste jag träna på.

Någon som vet om man kan göra helt om genom att gå en liten båge eller måste man trampa runt på stället? Tänkte att hon kanske hänger med bättre om jag inte vänder så snabbt utan går just i en liten båge.

Jag ska köra lite doggy-zen så att hon ska bli kvar i utgångsposition även om godiset kommer från högerhanden. Nu har hon en tendens att sätta sig snett och för långt fram för att komma åt bättre.

En annan sak är ju att belöna på "utsidan" av hunden, det är dock svårt när hon redan sätter sig snett. Jag får nog dela upp svängen och själva sittandet. Tack Susanne för hjälpen idag!

"Jaha...! Nu ska man tydligen få börja jobba för brödfödan också!"

När jag kom hem var det bara att slänga i sig lunch och sen dra på sig jobbhandskarna. Dels håller vi på och bygger en altan till gäststugan och dels så hämtade vi en massa ved igår som skulle in i vedbon... Ingen vidare rolig sysselsättning, men det måste ju göras. Man behöver inte gå på gym och styrketräna sen i alla fall.

Här har vi legat i sen vi kom hem. I går träffade jag Helena/Vilja, Susanne/Peppels på Nacka BK. Jag tänkte att det skulle vara kul att testa lite vittringsprov. Vi har ju fullt upp att träna in 2:ans moment och ska försöka klara att ta ett sista 1:a pris i ettan. Men det är ändå kul att prova på lite nytt. Kanske lite splittrat men jag måste få göra sånt ibland för att tycka att det är kul.

VITTRINGSPROV

Ibland är det bra att appellplanerna är lite försummade. Det växte delvis ganska högt gräs här och där. Vi började med att först lägga ut en vittringsapport i det höga gräset och låtsades att lägga den på fler ställen. Det för att hundarna ska lära sig att använda nosen. Det är ju iofs inget problem framför allt för Vilja men inte heller för Wilma.

Sen lade vi en hel hög orörda pinnar i en hög och den som var tagen på lite vid sidan om för att den ska vara det självklara valet. Både Vilja och Wilma försökte att norpa en pinne ur högen. Men då belöningen uteblev så förstod de ganska snart att de måste koppla på nosen eftersom det inte var vilken pinne som helst som blev godtagen av oss.

Vi lade den rörda pinnen närmre och nämre och till sist låg den i högen. Båda hundarna fixade detta bra.

INKALLNING MED STÄLLANDE

Sen körde jag inkallningen med ställande. Det har ju inte fungerat alls, Wilma har inte förstått. När jag provade med extern belöning bakom så sprang hon långsammare och långsammare. Jag har därför kört med target. Men även då har hon sprungit för långt och ibland rakt över targeten.

Nu tränade jag först några snabba starter genom att först köra lite doggy-zen. Wilma ska från valfri ställning (stående, sittande, liggande) stå kvar när jag backar och retas genom att "jonglera" lite med bollen. När jag är ca 10 meter ifrån (5-15 meter beroende på hur lätt hon har att stå kvar) så ger jag ett frikommando och slänger bollen bakom mig. Då blir det full kareta på Wilma. Skulle hon inte hålla doggy-zen och stå kvar medans jag jonglerar så tar jag bara bollen bakom ryggen.

Efter det så körde jag lite stå med Wilma framför mig. Först från stillastående, sen från trav och sen galopp (jag springer bakåt). Detta har hon börjat att greppa bra.

Efter det så satte jag ner henne och gick ifrån, halvägs droppade jag targeten. Sen kallade jag in och ropade "stå" vid targeten. Första gången sprang hon för många steg innan hon stannade. Så jag retades lite med henne "ha ha nu blev det fel!" och gjorde om. Denna gång stannade hon väldigt bra med bara något steg och hon hade vikten bakåt när hon stannade. Jag blev riktigt glad och Wilma fick en dunderbelöning. Vi slutade där.

RUTAN

När vi var ute och seglade så fick Peter vara med på ett hörn. Wilma är väldigt ovan att han är med och det blir alltid lite splittrat för hon tror att nu är det LEK på gång. Men han fick kommendera mig på linförigheten och det gick bra. Sen fick han stå och vakta extern belöning bakom rutan. Han kommenterade att Wilma fick väldigt gott om tid på sig att stanna, jag ropade stå långt innan själva rutan. En väldigt bra iaktagelse. Jag gjorde nog det därför att jag visste att hon skulle bränna rakt igenom för att komma till belöningen. Men det är ju inte rätt. Igår körde jag rutan några gånger med och utan target med hyfsat resultat.

JAKTTRÄNING

Helena föreslog att vi skulle gå upp i skogen och köra några jaktövningar. Vilja fick först göra en dubbelmarkering och sen fick Wilma och Peppels göra varsina enkelmarkeringar. Wilma missade en som hon inte alls hade sett men lyckades att plocka in en eller två.

Sen gjorde vi varsina linjetag. Jag har gjort lite så när vi var ute och seglade och promenerade på öarna att jag droppade dummien och sen skickade tillbaka Wilma att hämta. Bra övning att göra när öarna är så små så att promenaderna annars blir väldigt korta :-) Wilma fixade den utan problem. Jag ska börja göra dem längre och svårare.

Jag var väldigt glad åt Wilma igår. Hon som brukar skälla och pipa av förväntan var väldigt tålmodig och väntade snällt på sin tur. Helena var så snäll och sa att med lite mer träning så kanske vi snart kan hänga med på någon jaktträning med hennes jaktgäng. Det skulle vi tycka vara jättekul. Jag ska träna lite mer passivitet med Wilma först och dämpa den där förväntan lite.

Eftersom Vilja tyckte det var en bra idé att trycka ner ändalyckten i ett gyttjedike så var vi tvugna att bada hundarna innan de fick sätta sig i bilen. Jag är inte så noga med min gamla skruttbil, men det finns gränser :-) Framför allt så tycker jag att det är aptråkigt att städa bil.

Efter 3 timmars träning och bad så blev det turbofart hem. Peter hade grillat mat för ett helt kompani och vi väntade hem gäster.

SKOTTTRÄNING

I lördags när vi kom hem så lånade Peter startpistolen de brukar ha för kappseglingar. Vanligtvis så skjuter de en raket som far iväg och det låter jättemycket. Vi gick iväg för att testa skott utan raketen. Jag vallade av en sökruta och lade ut skinka lite här och var. Jag mitt dumma dumma nöt borde ha följt min första instinkt vilket var att Peter och jag skulle ha gått ut utan Wilma först för att jag skulle få höra hur högt skottet var. Men Peter sa att utan rakteten låter det nästan ingenting.

Han stod nära och sköt när Wilma hade börjat jobba och nästan var framme vid en skinkbit. Det lät PANG!!!! JÄTTEHÖGT!!!! Åh vad arg jag blev, mest på mig själv att jag inte hade gjort som jag först hade tänkt. Peter tittade på mig och såg jätteförvånad ut "lät det så högt...!", Wilma slutade tvärt att jobba och sprang oroligt mellan mig och Peter. Fan, fan, fan nu är det helt kört tänkte jag.

Idag var jag ute med Helena, utan Wilma för att skjuta apportkastaren när Vilja skulle träna. Jag ville höra hur högt den lät. Den låter ju högre än startpistolen, och med ett annat ljud. Fylligare på något vis, pistolen lät knalligare (bra beskrivet, eller hur?!). Jag vet inte hur jag någonsin ska kunna få Wilma att tycka att det är ok med skott. Känns lite hopplöst.

Nu fick jag protokollet från anlagsprovet i viltspår. Där står "Tiken startade mycket spårnoga, fortsatte så hela spåret utan någon avvikelse. En otroligt duktig anlagshund". Det sporrar mig naturligtvis till att försöka få ordning på den där skotträdslan i alla fall.

Jag tänkte att jag ska lägga ett blodspår i en hästsko, med ben som är 100x100x100 meter. Placera Peter med startpistolen 100 meter snett bort från slutet med klöven. Och så ska vi ha mobilerna. När jag ser att hon har kommit igång och spårar fint så får han fyra av det första skottet, då kommer han att vara minst 200 meter ifrån. Går det bra så ska han få skjuta ett skott till när Wilma precis är framme vid klöven.

Nu får det vänta någon dag för vi har köpt virke till en altan som ska byggas utanför vår gäststuga :-)

Wilmas favoritsysselsättning. Bollen fyndade hon i Västervik.

Nu är vi hemma igen efter två veckor på sjön. Första veckan var helt fantastisk med mycket sol och bra segling. Wilma är jätteduktig och ligger still många långa timmar.

Tanken var att vi skulle ta oss till Västervik för att sen ta oss över till Gotland. Men med lite huvudräkning så kom vi fram till att det var 10-12 timmars segling. Kändes väl mycket för Wilma. Dessutom så blev ju inte vädret som vi ville. Andra veckan inleddes med mycket ostadigt väder som nog alla har fått erfara. Till sjöss kan det ju bli väldigt dramatiskt.

I Västervik stannade vi två dagar. Dels för att vänta in väderprognoser och dels för att min rygg hade totalpajat. Jag var tvungen att få en dag i land så att jag kunde få röra på mig lite mer. När vädret inte blev det önskade vände vi norrut igen.

Lite blogging under en Yatzymatch.

Jag hör kanske inte till de mest tålmodiga när det kommer till att sitta i en båt. Så länge det är fint väder och det är bra segling så tycker jag att det är fantastiskt. Men att ligga inregnade flera dagar gör att det kryper i hela kroppen.

Durkarna flyter, 3 cm i sittbrunnen.

På väg norrut så tänkte vi stanna till i Trosa gästhamn eftersom de hade utlovat kuling på norra östersjön och vi ville ligga säkert. Vi var inte de enda som tänkt så för när vi kommit dit på kvällen så var gästhamnen full. Jag höll på att bryta ihop totalt. När jag blir hungrig blir jag som en kinkig 3-åring vars hela värld bryter ihop. Jag såg framför mig att vi skulle behöva segla in i det analkande regnet/stormen.

Fiskrensning övervakas noggrant.

Vi lade dock till tillfälligt och Peter stegade med bestämda steg in mot Trosa centrum och köpte mat och smågodis till mig så att jag skulle bli på bättre humör. Som tur är så är jag lika lätt som en 3-åring att göras glad.

Vi tog oss till Fifång som är vår klubbholme. Torsdagen REGNADE och REGNADE  och REGNADE det. Fredagen däremot var solig men det blåste som bara den. I vindbyarna 19 s/m. Lade vi oss så lågt vi kunde i sittbrunnen så fick vi lite lä och då var det rätt så behagligt att ligga och lyssna på sommarprataren medans vinden ven och båten lutade i vinden.

När godiset var uppätet, yatzytärningarna utnötta och korsorden lösta så började jag fantisera om att skriva en bok. Den utspelar sig på en ö där flera segelbåtar har blivit strandsatta/inblåsta. Till en början är stämningen rätt så gemytlig men efterhand börjar männsikor att dö på de mest intrikata och mystiska sätt...

Vår fina båt.

Nu är jag i alla fall hemma, nyduschad, luktar gott, har pillat i rabatterna och fått bloggat av mig en stund. Nu hoppas jag att det finns några träningssugna kamrater där ute, för vi har inte kunnat göra många knop på den fronten. Nu ska jag kolla in bloggosfären och se vad jag har missat under dessa två veckor med begränsad eltillgång.