karinochwilma

Alla inlägg den 5 augusti 2009

Av karin - 5 augusti 2009 23:17

Jag tycker att jag har tränat så mycket på att dämpa Wilmas stressnivå, men ibland går hon upp i sån stress så att hon skriker och då finns det inget jag kan göra för att dämpa henne. Det är lätt att misströsta och undra om det verkligen aldrig ska bli bättre. Men om jag jämför nu med för två år sedan så har vi kommit långt även om det ibland inte känns så.


När min mor kommer så har hon så hög förväntan och varvar upp 190 knyck. Jag har gett förbud mot bollkastning för att inte bygga på ännu mer stress. Svårt både för min mor, Wilma och Peter att riktigt greppa :-( Igår kväll så skulle vi gå en promenad jag, mor och Wilma. Wilma stretade och drog och skrek. Hon är totalt orädd för mamsens permobil men det finns alltid något orosmoment runt förflyttandet av den. Igår var det något, kanske att hon ville gå först och ha koll på mor. Hon verkligen skrek, folk måste tro att jag misshandlar henne.


När det var som värst kom hatobjekt nummer ett, en 2-takts moped. Just den här framfördes av en dam som ALLTID ska stanna och prata (när hon och hennes ännu mer pratsamme man kommer så tar Peter omvägar). Även denna gång stannade hon med sin jäkla moped och jag sa något om att Wilma är rädd för mopeder. Då stannar människan och stängar av mopeden! Jag skulle ha sagt att Wilma inte tycker om mopedförare så hade jag kanske sluppit prata med henne :-( Vi utbytte den sedvanliga meningslösa och totalt ointressanta konversationen (jag vet att jag låter hemsk).


Sen fortsatte vi till fotbollsplanen. Där hade Wilma lugnat ner sig så mor fick kommendera mig på några moment. Läggandet gick jättebra, inkallningen likaså. Men på ställandet så satte Wilma sig, två gånger. Sen gjorde vi om två gånger till och då gick det bra, jag avslutade med en inkallning med bollbelöning.


Vi fortsatte sen promenaden och Wilma fortsatte att streta och stressa upp sig (från att ha strax innan ha varit cool och fokuserad). Det toppades av hatobjekt nr 2 motorcykel, en moped och slutligen hennes hatobjekt, en fullkomligt fredlig stor lurvig hund som aldrig säger ett pip. Vi det laget var Wilma så högt upp i stress så hon skrek igen och jag var superfrustrerad. Till sist hade jag lust att lämna henne där på gatan, jag släppte kopplet i ren misströstan och då gick hon snällt och fint bredvid min mor i permobilen och stannade ibland för att se att jag hängde med. Snacka om att min frustration fortplantade sig via kopplet.


Innan denna katastrofpromenad så hade vi haft besök av en helt främmande hund här hemma och Wilma var supercool och visade en massa lugnande signaler för den hunden som var ganska rädd av sig. Ibland är det svårt att förstå sig på Dr Jekyll och Mr Hyde.


Tidigt på morgonen innan moderskeppet anlände så gick vi en 2-timmars promenad och stannde och körde lite linförighet. Wilma var alert och med på noterna. Vid tennisplan stannade vi och gjorde ett spontant närsök där Wilma fick leta tennisboll. Hon hittade som vanligt en djupt ner i intrasslad i höggräset (jag hade med en boll utifall hon skulle dra nitlott).


Wilma kan var en fantastisk alert och arbetsglad hund som snabbt löser alla uppgifter utan problem och andra gånger flippa ur totalt, gå upp i varv, stressa eller stänga av helt. Jag undrar ibland om jag gör rätt som tränar henne som jag gör eller om jag bara skulle låta henne vara och inte ställa henne inför så många nya utmaningar? Jag inbillar att det är bra träning för henne, men det kanske är så att jag måste tagga ner lite vad gäller tävling och ambitioner.


Detta blev ett otroligt splittrat och svamligt inlägg, men det är väl ungefär som jag känner mig just nu.

Presentation

Fråga mig

3 besvarade frågor

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Kalender

Ti On To Fr
          1 2
3
4
5 6 7
8
9
10
11
12 13 14 15 16
17 18 19 20
21
22
23
24 25 26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2009 >>>

Skapa flashcards