Helena och jag skulle nu ikväll ta ut ekan och låta hundarna simma efter. Men först skulle vi göra ett sök på vattnet. Hundarna låg i bilen medans vi rodde ut och slängde ut dummiesar. Det var lugnt på Baggen men dummiesarna drev ändå bort ganska fort.

Wilma var helt speedad för hon visste att det var bada på gång och det är dessutom där vi brukar lattja på morgonen. Vilja fick börja medans Wilma tjöt av upphetsning. Vilja simmade rakt ut - rakt ut till en FLYTBOJ som ligger där på en bojsten. Den är långsmal och blå. Ni fattar vad Vilja tänkte... "Den ska vi ha! den störrrrsta, fiiiinaste dummien av dem alla!"

Det spelade ingen roll att Helena stod inne vid land och visslade, Vilja hade bestämt sig. Hon tog bojen och började simma men kom ingenstans. Eftersom hon gör skäl för sitt namn så fortsatte hon att simma och simma. Peter var med och till sist hoppade han i ekan och började ro ut. Vid det laget hade Vilja börja att simma runt runt med bojen och vi visste inte om hon började snurra in sig och Helena började att få lite panik. Men Peter kom fram och tog bojen ifrån henne och nejade. Tampen hade börjat att snurra upp runt bojen så Vilja satt inte fast i alla fall. Hon ville bara inte ge sig.

Wilma var i upplösningstillstånd. Hon har ju inte riktigt fattat det där med sök, i alla fall inte på vatten. Hon började leta invid land. Dummiesarna hade vid det här laget flutit väldigt långt bort. Vi fick flytta oss längre bort efter stranden. Till sist fattade Wilma i alla fall vad det handlade om och simmade ut säkert mer än 30 meter och hämtade en dummie. Jag skickade henne 3 gånger. De två sista försökte hon att få med sig flera dummiesar på en gång.

Jag förstår inte varför det ska bli såna kaosträningar när vi är igång! Vi var i alla fall överens jag och Helena att upplägget måste bli betydligt annorlunda nästa gång :-) Jag tror att Wilma bara ska få passitivitetsträna medans Vilja jobbar under mer ordnade former.

LYDNADSTRÄNING

I morse körde jag en 15-minuters träning. Jag körde då inkallning med ställande, rutan och apporteringen. Jag är nöjd över att ha tagit beslutet att strunta i ettan. Wilma har det i sig, men nu orkar vi inte harva det längre. Det är mycket roligare att få köra 2:ans moment.

Wilma har börjat fatta inkallning med ställande. Jag måste fortfarande ha targeten. Jag körde först några korta ställande framför mig sen gjorde jag en inkallning med stå med targeten ca 15-20 meter från Wilma men bara 6-7 meter från mig. Sen en rak inkallning. Jag gjorde om likadant denna gång med targeten 15-20 meter från Wilma och 10-15 meter från mig, följt av en rak inkallning. Hon hade god fart hela tiden och stannade med ca 2 galoppsprång.

Rutan stod jag först nära med target och körde några skick. Sen tog jag bort targeten och ökade avståndet för varje skick. Det gick jättebra.

Apporteringen gick också jättebra. Hon hade full fart ut, greppade bra och kom in och gjorde fina ingångar. Jättekul!