Känner en förkylning på gång och det får inte ske eftersom vi ska gifta oss på lördag! Nu blir det till att försöka ta det lugnt. Men Wilma måste ju gå ut och lite träning dör vi ju inte av :-)

I morse gick vi ner till fotbollsplanen. Jag ställde upp en rutan och körde lite läggande och inkallning. Wilma stannade riktigt snabbt på inkallningen med ställande :-) Men nu få jag passa mig för hon börjar att tänka själv. Jag måste variera avståndet mer och fortsätta med raka inkallningar.

Idag ställde jag upp mig ca 15 meter från rutan och skickade henne. Hon sprang in i rutan men stannade vid främre högra konen, vilket hon ofta gör. Jag tog godisskålen och satte den ca 7 meter utanför, bakom rutan och skickade henne genom rutan till skålen. Hon  sprang då runt rutan till godisskålen. Jag flyttade då skålen så att den stod 3 meter utanför, bakom rutan. Då sprang hon rakt igenom rutan till godiset. Jag tog bort skålen och fortsatte att skicka. Hon fortsatte att springa rakt ut och så ropade jag stå. Jag längde hela tiden avståndet och det gick bra hela tiden.

Sen körde jag två apporteringar. Den första så satte hon sig lite snett när hon kom in. Jag körde lite korta ingångar med apportbock och sen gjorde hon den sista apporteringen  perfekt.

Sen tränade vi stoppsignaler hela vägen till badet.

Träningen kändes riktigt bra och jag känner mig nöjd!

Måste passa på att gratulera Wilmas brorsa Tengel som blivit SVCH i viltspår. Och hans "brorsa" Raiko, som fick 1:a pris, en 4:e plats på
 jaktprov i juniorklass under Tollarspecialen. Bra jobbat Stina trots att nerverna var utanpå kroppen!

I helgen har vi varit på jaktläger med Ryegatearna (Viljas familj). Igår när jag kom hem så var jag så trött så jag orkade inte blogga, jag var nöjd att jag orkade packa upp väskorna. Wilma däremot var jättepigg och ville träna!!!

Karin instruerar

Vi var indelade i tre olika grupper. Karin hade hand om oss Blåbär, Eva tog hand om de lite mer avancerade (som dessutom körde klickerskt vilket lät spännande), och Ulle som ledde bruksgruppen.

I vår grupp fick vi börja med grunderna i jaktträning. Karin ville att vi skulle  vara noga med fotgåendet fram till varje övning, vi fick ta god tid på oss bara hunden gick bra bredvid oss fast det är superkulattspringaefterdummiesar!!!

LÖRDAGEN

Först fick vi göra en övning utan hundar, vi delades in två och två. En skulle leka hund och en skulle vara förare. Övningen gick ut på att visa hur tydlig man måste vara för att hunden ska veta vad man ska göra och att belöningarna måste vara rätt för att få hunden att göra rätt. Det blir ju otroligt fånigt när man ska försöka föra en människa, men väldigt roligt att titta på (se filmen på Ditte och Palle). Det man kan säga är att det är väldigt lätt att använda rösten för mycket, vi förutsätter att "hunden" vet vad t ex apport är. Och så blir man lätt handfallen när "hunden" inte gör som man vill :-)

PLAN A, B, C, D, E, F, G....

Karin poängterade att det är viktig i all träning att ha en plan. Dels för vad man ska göra, hur man ska göra och vad man ska göra om hunden inte gör enligt plan A. Genom att ha plan B, C... etc. då hunden inte gör som man har tänkt så får man ut så mycket mer av sin träning. 

Blåbärsgruppen.

MARKERINGAR

Vi provade på markeringar på både äng och i skog. Wilma är en jätteduktig markör, hon sprang rakt ut och fiskade upp dummiesen. Däremot var ju dummiesen OEMOTSTÅNDLIG! Kommer inte ihåg var just det märket hette, men den hade någon typ av vändbar "gördel" och flärpar som slängde omkring. Jättelattjo tyckte Wilma. Jag tränade separat på avlämningar och efter det så gick det bra. Kontentan är att jag måste träna med olika dummiesar och prylar, kastar jag en gummistövel så är de den hon ska komma in med. Dessutom måste jag tänka på hur jag står så att jag inte lutar mig fram och försöker locka henne till mig, utan rätar på mig och öppnar famnen.

Sista markeringen igår var klockren. Dummiekastaren stod dold för Wilma och så var det lite terrängbyte, från öppet till mörkt och lite snårigare. W sprang rakt ut plockade in den och kom in till mig och lämnade av utan en tendens till att vilja behålla favvodummisen för sig själv.

LINJETAG

Inte heller linjetagen är några problem, bara matte gör rätt. Jag måste lära mig att läsa henne. När har hon tagit min dirigering och när ska jag skicka henne. Om jag väntar för länge så tittar Wilma upp på mig och undrar när hon ska få springa. Dels så måste jag lära mig att läsa henne, men så måste hon lära sig att kunna vänta ut mig. Det ska jag träna separat på, bara visa henne på saker.

Karin tyckte att vi till en börja skulle träna korta linjetag tills man är säker på att hunden verkligen tagit dirigeringen och springer rakt ut. Sen kan man börja länga avstånd. Och att inte börja träna dirigering åt sidorna förrän man är helt säker på att hunden klarar ett linjetag.

SKOTT

På lördagen så pangade klickergruppen så att det hördes över till oss. Vi höll på med ett litet närsök med tennisboll. Wilma slutade att jobba och vi fick sätta oss och bara vara, medans de andra tränade. Efter en stund så började jag fingra lite på tennisbollen och kasta lite med den själv. Wilma tände till igen och vi kunde leka. Då började klickergruppen panga igen och Wilma slutade leka. Vi satte oss igen och gjorde ingenting medans de andra i gruppen körde markeringar. Jag misströstade lite och tyckte att det var rätt så trist. Åka till Dalarna för att sitta och titta på när andra har kul var inte riktigt vad jag hade tänkt mig :-(

Men så skulle vi göra en övning där vi lade ut två dummiesar och tränade stadga i fotgåendet genom att gå fram och tillbaka förbi. De hade då slutat att panga. Jag tog två dummiesar och börjde lattja lite med dem och Wilma var med på noterna och vi gjorde samma övning som de andra. Karin frågade då om jag ville göra en till markering så det gjorde vi och den gick bra.

Det är skittrist att Wilma är så skottberörd, samtidigt så känns det lite hoppfullt att hon ändå kan skaka av sig det så pass snabbt. Jag ska passa på nu när de börjar att övningsskjuta inför älgjakten och åka ut till skogen vid skjutbanan och passivt öva skott.

Wilma slappnar av i väntan på sin tur.

I övrigt så är jag jättenöjd med Wilma. Hon har varit lugn och tyst hela helgen. Hon låter lite grann när det är hennes tur att få göra något, för att hon tycker att det är så vansinnigt kul. Men jag kan få tyst på henne, och när hon jobbar så har hon full fokus. I väntan på sin tur så har hon ofta spontant lagt sig ner och vilat, även när jag har gått ifrån henne utom synhåll för att hjälpa till och kasta dummiesar.

Vadå, min hund tigger väl inte??!!

Ryegatearna var ett trevligt gäng och vi har ätit och druckit gott. Pratat en massa hund och annat. Kul också att träffa familjen Löfgren igen. Även om man inte såg till pojkarna så mycket :-) De hade det mysigt i sin husvagn.

Helena och jag delade rum. Wilma och jag har döpt om Vilja till fisVilja för hon lade av en rökare precis innan vi skulle gå och lägga oss, så att syret i rummet tog slut och vi domnade bort ;-)

Tack för att vi fick följa med och träffa stora härliga familjen! :-)