I morse gick vi en tvåtimmars promenad runt vattnet här hemma. På vägen hem skulle Wilma få bada vid några klippor. Precis när jag skulle kliva ner där såg jag armbågen på en person som låg där. Vi gick aningens längre bort istället, tur var väl det för där låg personen spritt språngande. Det är inte direkt något undanskymt badställe, utan ligger precis vid vägen där många passerar både landvägen och vattenvägen.

Varför är det inte fräscha 25-åringar som badar näck??! Nej, jag ställde mig inte och glodde men Wilma var på väg att springa upp och lägga en blöt boll på personens mage och det var då jag fick en ofrivillig glimt :-O! Mannen var i sjuttioårsåldern och såg ut att ha legat där ett tag för han var väldigt solbränd :-) Och ja han levde för han rörde på sig.

Jag är inte särskilt pryd och badar gärna naken om jag är själv, men vissa saker vill man inte ha kvar på näthinnan :-)

Med träningen har det varit lugnt. Jag tog några svängar linförighet. Vi gjorde några ingångar och en inkallning med boll bakom mig. Allt på kanske 5-10 minuter.

När vi kom fram till SSBK öppnade himlen sig. Regnkläderna låg hemma så det var bara att se glad ut och bli blöt.

Vi var 6 ekipage, jättekul att vi var så pass många. Vi var fyra som körde ettan, Helena som körde tvåan och Annika som körde trean. En salig blandning alltså, men det gick bra förutom att platsliggningen blev en kompromiss.

Wilma låg trygg i 3 minuter medans hundar satte sig och ställde sig runtomkring.

Vi blev ekipage nr 2 och medans Helena körde så stod jag först under ett träd för att undvika lite av regnet. När hon hade 4 moment kvar så började jag värma Wilma. När Helena var klar så fick vi vänta lite till medans tjejerna snackade. Jag fick till slut vara lite bitchig :-) och be dem sluta prata så att vi fick komma igång eftersom vi värmt ett tag då. När jag blev inropad så sprang vi in. Jag tänker att det kanske gör att vi har lite fart från början och springa är ju lite belöning också för Wilma utan att vi har gjort något.

Linförigheten var bitvis lite svajig och hon släppte fokus men jag tyckte ändå att Wilma hängde med bra.

Läggandet var enligt de andra bra.

Inkallningen så har ju Wilma fått upp farten men förväntar sig att jag ska slänga bollen bakom mig så hon springer lite förbi innan hon gör metkroken in.

Ställandet nitade hon idag, tack och lov! Det är väldigt osäkert moment.

Apporten fick jag ge dubbelkommando (vi provade igen sen efter alla moment och då gick det bra)

Hoppet var jättebra.

Fram till tävling:

Jag ska inte träna så mycket mer nu utan göra mest lek och bus. Och Wilma ska få vila sig i form. Jag ska dock köra apporteringen några gånger och en inkallning med boll bakom, sen ska jag träna lite ingångar från kort håll. Sen får jag bara hoppas att Wilma är i form och har lust att tävla på söndag :-)

Vi träffade Susanne och Pebbles på SSBK. När Peter kommenderade mig tidigare så lade sig Wilma på ställandet. Hon har ju tidigare inte gjort det när jag har tränat själv, men så i morse så gjorde hon det. Jag bestämde mig då att det var dags för lite stimulusträning. Jag gjorde flera läggande och ställanden omvartannat. Ibland två ställanden på raken, ibland två lägganden och ibland varannat. Det gick bra och Wilma verkade förstå att det var två olika saker.

Ikväll på SSBK bad jag Susanne att bara stå och säga "kommando" medans jag gjorde samma sak med Wilma utan att ta hänsyn till vad Susanne sa. Sedan gjorde vi momenten läggande, inkallning, ställande på raken mer tävlingslikt med kommendering men med belöning efter varje moment. Wilma satte det direkt! Jippii! :-)

Sen var det Pebbles tur, hon var också jätteduktig och gjorde som hon skulle. Vi gjorde även hopp och apportering med båda hundarna, vilket gick jättebra. Pebbles hade en massa spring i benen så vi gjorde några budföringar med både henne och Wilma så att de fick dårkuta lite.

Jag körde även rutan med och utan target, det gick också bra. Jag var helnöjd när jag åkte därifrån, tack Susanne för ikväll!

Nu när det blev lite svalare så fick Peter kommendera mig här på tomten. Vi körde läggande-inkallning-ställande. De två första var klockrena men på ställandet så lade hon sig. Wilma chansar liksom och tänker att "förra gången fungerade det". Vi gjorde om ställandet och då gjorde hon rätt. Sen gjorde vi om alla tre momenten i följd igen och då gick det bra.

Sen gjorde vi en trööökapportering (ettans) och det gick bra, sen en tvåans och det gick kanonbra!

Vi gjorde även ettans hopp över hinder, det gick också bra. Full fart och snygg ingång. Sen gjorde jag ett uthopp med sitt, skitsnyggt det också. Sen skulle jag göra ett uthopp med boll, men då hoppade inte Wilma utan tänkte "jag väntar nog och ser om den där bollen kommer eller inte..." Jag pushade på henne lite så att hon gjorde uthoppet med boll och då gick det bra, gjorde om samma sak med bollbelöning vilket gick bra och avslutade där.

Jag har exeperimenterat lite hur fort jag går, om jag ska gå saktare på ställandet, men det verkade inte göra någon skillnad ikväll. På något sätt måste jag få henne att fatta att det är tre olika moment hon ska genomföra, att det är skillnad på läggande och ställande. Det fungerar ju alltid utan kommendering men inte med??

I morgon ska vi träna med Susanne och Pebbels. På tisdag blir det nog en vilodag och på onsdag kör vi förhoppningsvis en liten tävlingsträning på NBK, ju fler hundar som kan komma dessdå bättre.

Beroende på hur det känns efter det så ska jag nog inte träna jättemycket utan låta Wilma ha lite tråkigt några dagar. Så får vi se om hon kan bli lite taggad.

Idag var vi ut mellan Haninge och Dalarö till en butik som säljer saker för dammar. Den ligger mitt ute i ingenting på landet. När vi kom dit så skjöts det hejvilt på en skjutbana intill, har jag inte hört förrut när jag varit där.

Jag tog ut Wilma ur bilen men hon var ganska orolig, när jag släppte henne hoppade hon i bilen igen. Där fick hon sitta medans vi gick in i butiken. Jag vet sedan tidigare att de som har butiken har tollare så jag hejade på den och pratade lite med han som driver stället. De har tydligen två tikar och en hane vad jag förstod och valpar hemma. Han använder ena tiken och hanen till aktiv fågeljakt, vi pratade lite skotträdsla etc.

Efter ett tag så gick jag för att titta till Wilma i bilen, hon flämtade,  men det var å andra sidan varmt också. Jag öppnade bakluckan och grinden och sa åt henne att komma med. Då hoppade hon ur och kutade först in i butiken (som är både utomhus och inomhus), men kom när jag ropade tillbaka henne. Vi gick och satte oss på en sten utanför medans det fortsatte att panga. Jag klappade Wilma och hon satt lugnt kvar tills Peter och de andra kom. Vi pratade lite där utanför medans jag fortsatte att klappa Wilma. Jag sa åt henne att lägga sig ner och det gjorde hon så att jag kunde klappa henne på magen. Då kändes hon rätt så lugn i alla fall. Sen ville hon in i bilen när hon märkte att det var dags för avfärd.

Det kanske är melodin att bara vara nära pangandet på behörigt avstånd och inte försöka aktivera henne. Jag har hela tiden tänkt att det är bra att hon använder hjärnan, men det kanske bara är stressande. Bättre att bara bli klappad medans hon kollar in pangandet och får inse att det inte händer något mer.

Ps. Upptäckte precis att det är Herr och Fru igelkott som har flyttat in :-)

Under vår terrass bor nu en liten igelkott till Wilmas stora bekymmer. Härom kvällen fick Wilma ett tokrus och sprang iväg på tomten och vrålskällde. Jag kallade in henne men efter en stund så sprang hon dit igen och skällde. Med bestämda steg gick jag dit för att hämta tillbaka den lilla odågan. Det var kolmörkt ute och jag såg inte riktigt, men då trodde jag det var grannens katt hon skällde på. DET hamnade mellan mig och Wilma och fräste och spottade. Det var för litet för att vara grannens katt så då tänkte jag igelkott. Men sen fick jag för mig att det var en gigantisk råtta och då ballade jag ur. Peter sa att jag såg väldigt rolig ut när jag kom viftandes med armarna över huvudet och skrek "AAAH... DET ÄR NÅGOT, JAG VET INTE VAD!!!".

Det luktar igelkott...

Igår upptäckte vi att Igelkotten har flyttat in under huset och under altanen. Wilma hade fullt sjå att hålla reda på den. Nu har den legat utan för förstukvisten hela dagen ihoprullad som en boll. Ett dumt ställe att lägga sig på med tanke på att vi går där hela tiden.

Söt liten Pigge igelkott

Wilma har varit där hela tiden och skällt ut den. Den har legat helt ihoprullad med taggarna utåt. Nu har Wilma gett upp och skiter i den. Hon har nog förstått att det blir inte roligare än så.

Igår kom brorsan med familj. Det var strålande väder så vi tog alla landkrabborna med på en segeltur. Sol och perfekta vindar. Brorsan blev lite nervös när det lutade, men vande sig snabbt och tänkte att det nog skulle var kul att lära sig segla.

Wilma bredde som vanligt ut sig även om det var lite trångt med 5 personer i sittbrunnen på en och samma gång. Jag vet inte om jag skulle ha valt samma ställe att ligga på men hon verkade avslappnad... eller var det avdomnad?!!

Vi  träffade Helena och Susanne på NBK för en liten träning. Vi har vilat större delen av veckan så det var skönt att få komma iväg en stund. De senaste träningarna har jag dock varit lite ofokuserad och ambivalent. Jag har bestämt att göra en sak och sen när jag kommer till träningen så är det som bortblåst. Jag tror jag har lite svårt att tackla hur jag ska träna det där ståendet som inte fungerar.

Wilma kan alla moment men det är uppenbarligen något som händer när vi blir kommenderade och jag vet inte hur jag ska angripa det utan att tjata momenten för mycket och ändå få ordning på det?! Ikväll hade jag tänkt köra några ståenden framifrån och sen med kommando tävlingsmässigt, därefter liggande, inkallning och ställande i kedja. Men så blev jag osäker på att göra ställande och läggande direkt efter varandra. Men ändrade mig igen och gjorde som jag hade tänkt ändå.

Resultat: Wilma ställde sig bra på första ställandet men satte sig sen på läggandet! Stor förvirring!!! Vi körde om läggandet en gång och det gick bra, sen bröt jag och gjorde inget mer.

Innan dess tränade jag rutan med och utan target. Vi har inte lagt mycket tid på detta på senare tid, men Wilma skötte det ganska bra. Helena fick även kommendera oss på 2:ans hopp. Wilma hade full fart ut men gjorde ett snyggt återhopp utan att jag bad om det. Jag gjorde om utan kommando och då gick det bättre. Avslutade med ett uthopp med boll.

Vi gjorde även en  platsliggning med alla tre hundarna. Wilma lade sig när Helena kommenderade Vilja att lägga sig. Ungefär som "Gäsp! Jaha, då var det dags igen!". Sedan låg hon ungefär som på tävlingen senast, helt lugnt och blinkade lite trött i 3 minuter. På tävlingen fick jag ju DK för att Wilma nästan hade somnat och inte satte sig upp på kommandot. Nu när jag skulle sätta upp henne så viskade jag först lite försiktigt "Wilma!" sen "SITT!!!" och Wilma studsade upp :-)

Efter träningen åkte jag hem och lämnade Wilma för att åka och handla med Peter. När vi kom hem var Wilma jätteglad och sjövild över att vi ÄNTLIGEN kom hem. Jag passade på att ta ut henne och köra några svängar fritt följ med boll och sen läggande, inkallning och ställande med bollbelöning. Wilma var heltaggad och gjorde rätt varje gång. Vi gjorde även 2:ans hopp och hon gjorde helt rätt.

Kommande träningar måste jag vara mer genomtänkt och fokuserad. Wilma fixar ju momenten det vet jag. Vad vi behöver är någon som kommenderar. I morgon har jag tänkt att köra lite stimuluskontroll på läggande och ställande. Backa med Wilma framför mig och köra vartannat moment. Sen ska jag be Peter kommendera mig på läggande (belöning), inkallning (belöning), ställande (belöning), apporten (belöning). Alla momenten på raken. Är det något som inte fungerar så gör jag om det sist.

Sen har jag och Susanne sagt att vi ska videofilma oss själva utan att någon kommenderar och sen med kommando för att analysera om det är något som vi gör annorlunda vid de olika situationerna.

Brorsan med familj kommer i morgon så det kommer inte att bli mycket träning i helgen heller, vi får stjäla oss några minuter här och där. Men det är nog bra för Wilma att inte köra för långa pass.

Tack för snälla kommentarer. Det händer väl alla någon gång att man inte riktigt har koll på läget, blir frustrerad, bara vill släppa allt man har för händer och flytta till andra sidan jordklotet. Det blev nog lite för mycket för mig att ha koll på att mor inte åkte ner i de allra djupaste hålen i grusvägen, samtidig som Wilma slet och drog, mopeder och annat. Att vara frustrerad och stressad är ju inte det bästa när man ska lugna en hund som stressar upp sig och skriker. Jag var helt slut efteråt, ledsen för att jag inte kan vara en bättre matte och för att jag önskade mig en annan hund.

Jag har jobbat jättemycket med Wilmas höga stress, med klicker och annat. Hon har blivit mycket bättre, från att inte klara av mopeder och motorcyklar alls till att "bara" inte gilla 2-taktsmopeder och motorcyklar som låter mycket. Oftast blir hon bara så där då de susar precis förbi henne. Det är i alla fall väldigt svårt att bryta beteendet när hon väl börjat stressa upp sig, och inte blir det bättre av att jag var tvungen att prata med mopedkvinnan istället för att fokusera mig på Wilma. Ett tips om ni ser andra som kämpar eller tränar sina hundar, prata inte med dem om de själva inte ber om det :-)

Med tanke på att Wilma kan klara av andra situationer som borde kunna vara väldigt stressfyllda (som när vi seglen kommer ner i sittbrunnen, när fall slår, det lutar och kan vara stökigt), så är det uppenbart att det går att träna. Man måste bara ta det väldigt lugnt och själv kontrollera situationen.

Mycket är väl bundet till första upplevelser. Hon blev skrämd när hon var liten av en motorcykel och på MH:t arbetade hon upp så mycket stress av alla spöken så när de skulle skjuta så var hon alldeles för högt i stress. Jag var för oerfaren för att förstå bättre och med vetskap om Wilmas natur och det faktum att hon är känslig för höga ljud så borde jag dessutom ha skottränat lite innan.

Vissa saker är ju lättare att träna, t ex miljöträning i olika situationer. Det är värre med en hund som är riktigt rädd för något så att den blockerar sig totalt och blir helt onåbar. 

Jag tror också att Wilma mår bra av träning. Hon gillar ju att jobba och kan från att vara hur tramsig som helst bli helt fokuserad när hon ställs inför en arbetsuppgift. När jag packar träningsryggsäcken så skyndar hon ut och lägger sig vid bilen för att vara säker på att få åka med. Men hon kommer aldrig att bli någon tränings- och tävlingsmaskin som bara jobbar och jobbar. Hon är en egen liten personlighet och hon struntar fullkomligt om det är 2:a pris eller 1:a pris hon bärgar hem :-) Som någon skrev så är det lätt att dras med i tävlingsiver när man träffar så många andra duktiga hundar, hussar och mattar.

Jag kommer naturligtvis att fortsätta att träna för att göra det bästa vi kan så får vi se sen hur det blir med tävlandet. Om några veckor är det Västerås. Jag har inga andra förhoppningar än att träffa och umgås med trevliga vänner. Vem vet, kanske t o m att Peter får följa med :-) 

Och det här med skotträdslan ska jag väl ta tag i, för det är nog bra att inte vara rädd för oavsett om vi ska jaktträna eller inte. Men jag kommer att ta det VÄLDIGT lugnt med den träningen. Jag får satsa och hoppas på att nästa hund kommer att tycka att det är roligare. Wilma fick ju lite dåliga förutsättningar eftersom jag inte förstod bättre. Nu kan jag i alla fall lite mer och kommer att vara mycket mer noggrann och observant. Jag kan lova att man lär sig väldigt mycket på att ha en Wilmenlund.

Idag har vi miljötränat med en långpromenad långt ut på Djurgården, det blev en riktigt lång prommis och vi var helt slut allihop eftersom det var så himla varmt också. Vi hittade i alla fall ett jättetrevligt sommarfik/restaurang. Jag såg att de hade vattenskålar för hundar utställda så jag tänkte att det måste ju vara ett bra ställe :-) Direkt när vi kom så frågade en man om hunden ville ha vatten och så gick han och hämtade och kom tillbaka med en skål och en köttbulle. Ni kan tro att Wilma inte släppte honom med blicken efter det :-)

"Mmm...den där köttisen smakade bra!"