var det att duscha efter en vecka på sjön. När det är 14-15 grader i vattnet så blir baden snabba och hårtvättning väntar jag med in i det sista.

Vi började med Arholma i Stockholms norra skärgård. Vi var helt ensamma i gästhamnen och hade bastun helt för oss själva, det händer aldrig högsommartid. Arholma är ganska stort och det bor några bofasta där, bl a jordbrukare. Vi hörde hur det hamrades här och där och någon traktor, men vi såg aldrig några människor.

På kvällen tände vi den vedeldade bastun och njöt. Det var mörkt och brant ner till vattnet. Jag utlovade en viss censur av själva badandet.

Det har blåst rejält hela veckan, de har utlovat kuling hela tiden och vi har fått kryssa i motvind. Förutom ett riktigt regnoväder på torsdag eftermiddag så har det varit sol och fint hela tiden. Men att segla på hösten innebär långkalsonger och mössa.

Peter i full mundering.

Wilma har varit jätteduktig hela veckan. Hon vet liksom vad som gäller. Sen är hon ganska noga med rutinerna. På morgonen så går hon upp samma tid och vill göra ifrån sig, sen är det mat. När vi kommer fram efter flera timmars segling så måste hon först snabbt iland för att göra ifrån sig. Sen viker vi segel och så ska vi gå en sväng. Sen kan hon komma till ro igen. Nu har det lutat så mycket då vi har seglat så hon väljer själv att ligga i sittbrunnen. Jag har bäddat in henne så att hon har legat som prinsessan på ärten och instoppad i sin sovsäck.

Här är det varmt och mysigt.

Wilma navigerar.

Wilma är numera nakenhund. Jag tror vi har haft mer hundhår i båten än Wilma har på kroppen. Det blir väldigt tydligt att vi har rört oss på ett litet utrymme och utan dammsugare. Det spelar liksom ingen roll hur mycket man skakar och torkar, det är hundhår precis överallt. Ja, utom på Wilma då.

Wilma hårboll.

Det är skönt att vara ute så här på hösten, för man är helt själv och det är aldrig några problem att hitta ställen att ligga. Wilma kan röra sig ganska fritt utan att man behöver vaka över henne hela tiden. Även om hon håller sig runt båten och helst vill att man ska föja med på promenad.

Alla ställen vi har lagt till vid är inte så lätta att komma upp på. Speciellt om man blöter ner klippan...

Wilma hjälper till att hitta fästingar.

Lite träning har vi hunnit med. Mest som aktivering inför en lång seglingsdag. Wilma är heltaggad så fort man närmar sig hennes ryggsäck. Vi har lagt lite spår. Peter lade ett där jag fick leka bergsget för att ta mig fram. Jag har lagt spår som han och Wilma har tagit. Det märks att jag har lagt mer spår med henne och kan läsa henne bättre. Jag ser snabbare när hon slutar att spåra och letar. Det tar lite träning att kunna läsa när de spårar eller letar spår. Man måste också lära sig att känna trycket i linan när de ligger på och har spåret eller när de börjar att snurra runt bara. När Peter lade spåret jag tog så gjorde han vinklarna ganska svåra och blev själv osäker på hur han lagt spåret, så jag var tvungen att förlita mig på att Wilma hittade, vilket hon också gjorde :-)

Peters terrängspår.

Vi har även hunnit med lite jaktträning och en aningens lydnadsträning. Det är ju inte så lätt att träna lydnad på klipporna. Vi har tränat lite fjärrdirigering i båten. Från ligg till stå och tvärtom. Helt nära nära. Wilma börjar att få in ställandet utan att flytta tassarna. Hon hoppar vanligtvis rakt upp och trampar på stället.

Lite apportering.

På kvällen blir det snabbt mörkt. Jag önskar att jag kunde ha fotat stjärnhimlarna åt er. Det är sånt man bara ser när det är helt mörkt ute. Venus lös så starkt så det reflekterades i vattnet. På väg ner från Arhoma var vi tvugna att gå i innerskärgården för att det blåste så mycket. Vi hamnade i Furusundsleden där alla finlandsfärjor går. Vi lyckades dock hitta ett ställe vi kunde ligga på där vi inte riskerade att sugas ut i farleden då färjorna gick förbi. På kvällen var det lite mysigt att gå över på andra sidan udden och titta på höghushöga färjorna som lös upp hela skärgården.

Peter och Wilma tittar på färjor. Peter iförd långkalsonger :-)

Wilma håller koll på oss när vi gör oss färdiga för att ge oss av. Hon går ofta av båten och lägger sig helt nära och spanar. Hon vill nog helst stanna kvar i land. Men det är bäst att hålla koll så att vi inte ger oss av utan henne.

La Familia.

Nu har vi i alla fall seglat från Arholma i norr och rundat Landsort i södra skärgården. Nu ligger båten i Södertälje och väntar på att få komma upp för vintern. Detta var årets sista segling, med Pasadena i alla fall. Nu får vi fokusera mer på hundträning istället :-)

TV - det har vi ju inte heller på båten. Jag inser nu att jag börjar att bli gammal. Vi har suttit och myst framför "Här är ditt liv" där Jan Eliason var gäst. Jag kommer ihåg när jag var liten och Lasse Holmqvist var programvärd. Då undrade man ju vad som var så bra med det där programmet där en massa gamla människor fick träffa andra gamla människor... Nu tittar jag på Tina Turner i kort kort. "Det skulle varit våra mammor det", sa jag till Peter. "Ja, då hade vi bytt kanal, det är ett som är säkert" var hans svar :-) Så korta kjolar har jag nog alrig haft, men hon har snygga ben Tina, det får man ju medge. Kan man operera sånt?