Wilma 24 veckor, med sin favoritleksak.

Eftersom vi var bortresta och Wilma har varit hos Peters föräldrar så har jag inte träffat henne på 5 dagar. Jag längtar efter min lilla knasboll. Jag får vänta ända tills ikväll då Peter hämtar hem henne

Idag blir det istället lite jobb och lite fix hemma. Projekt göra om förråd (eller rucklet som min bror så snällt kallade det). Har plockat ur och sorterat upp spara/slänga. Ju färre prylar dessdå bättre. Nu har ju trädgården höstat till sig också, men den lämnar jag som det är. Täcker bara över det som måste täckas så får vi ta tag i det i vår istället. Härligt ändå att kunna skörda lite från vårens planteringar. Nu är tomaterna ätklara. Fantastiskt söta och goda solmogna tomater. Finns inte att köpa i affären, smakar som riktigt goda tomater när man är på varmare breddgrader. Vi äter dem som godis. I år blev det en något mer sansad tomatodling även om jag givit bort en hel del plantor.

Paprikatomater, Chocolate Sherry och coctailatomater någonting :-)

Förra året tävlade jag i appellen. När jag skulle lägga spåret så var det MASSOR av kantareller där spåret gick. Jag var ju tvungen att koncentrera mig på att lägga spår och allt jag kunde se var svamp. Dagen efter åkte jag tillbaka och plockade. Idag var vi där en timme ungefär och fick ihop ca 12 liter trattisar. Man blir lite hagalen för att uttrycka sig milt :-) Men vi kunde inte stanna längre. Nu ikväll har vi rensat och förvällt alltihop, det tog nog två timmar. Men nu har vi fått varsin kantarelltoast och ett glas vin. Fantastiskt gott!

valpen måste ju heta något :-) Peter börjar vänja sig vid tanken, ikväll snackade vi namn. Jag föreslog Freja eller Nike (Nike får jag och Helena slåss om för det hade hon tydligen också tänkt på :-). Peter var mer inne på segling (oväntat), Skota, Gaja, Fendra... Jag har fler. Freja och Wilma passar väl rätt så bra ihop?

...och den gick hem. Ikväll tog vi vårt Lp1, yeeha!!! Vi smög iväg till Haninge och kammade hem ett tredje 1:a pris på 171,5 poäng. Hade anmält mig men betalade aldrig in avgiften och tänkte att det var kört, men så mejlade jag dem och de sa att det var ok att betala på plats. Fast de inte brukar göra så. Ibland ska man ha tur och det var skönt att inte ha bestämt sig så långt i förväg (2 dagar innan hinner man inte bli nervös )

Var det de här glasbitarna matte ville ha, kunde hon ha sagt på en gång så hade vi gjort rätt från början :-)

Vi fick startnummer 17 av 19 och jag tänkte att det gällde att ladda Wilma rejält eftersom hon legat och segat till i bilen. Vårt framförande var inte ett av våra bästa, ganska spretigt och okoncentrerat. Vi har haft mycket bättre poäng på varje delmoment (som i Västerås nästan bara 9:or och 10:or, men nollade ställandet). Skillnaden idag var att Wilma utförde och fick poäng i alla moment. Och bästa av allt, hon STOD i STÄLLANDET! (Tack Lotta, jag körde några ministällanden innan momentet).

Platsliggning 10:a

Tandvisning 9:a (ställer sig)

Linförighet 7:a (hund framför förare, släpar i sväng, snett sättande)

Läggande 9:a (ngt segt)

Inkallning (hunden kliar sig, långt tempo, slarvigt avslut) Jag hörde att Wilma kliade sig när jag gick ifrån henne, enligt Helena ganska mycket. När jag vände mig om satt hon som ett ljus

Ställande 9 (ett par steg)

Apportering 8,5 (dk, tveksamt gripande) men hon höll fint

Hopp över hinder 10

Helhetsintryck 7 (Jag tjoade på och peppade, vilket gjorde att Wilma skällde lite mellan momenten + att hon var lite tramsig, men hellre en peppad och glad hunde, än en som man får släpa runt)

Eftersom jag var osäker på om jag överhuvudtaget skulle åka så ringde jag Helena nu på eftermiddagen och frågade henne om hon tyckte jag var knäpp som gav mig på det igen. Hon tyckte att jag skulle köra hårt och ville dessutom följa med och titta. Tack Helena och Tina, utan er hade det blivit en lång väntan innan vår tur. Jag var ganska nervös idag. Det var nog därför jag laddade järnet också . Nu ska vi träna 2:an på allvar och göra det grundligare än 1:an.

Helena passade på att borsta Pudelen. Tina tyckte det var jätteskönt och låg och blundade mitt ibland alla spattiga tävlingshundar.

Här är lite bilder från i lördags, jag tror inte jag har hämtat mig riktigt ännu :-)

Det leendet satt där hela dagen :-)

Vår vigselförättare med trollkarlscape.

Våra vänner Kjell och Jenny spelade och sjöng.

Lite fotografering hemma i trädgården. Wilma var så fin i sin rosett... i ungefär 5 sekunder, sen låg den på marken :-)

Bröllopslunch. Det var t o m så varmt så vi var tvugna att cabba ner partytältet.

Posh (i mors famn längst bort) blev populär, det var flera som ville ta med henne hem.

Peters mamma håller tal.

Vi fick många fina presenter...

...och Wilma hjälpte till att öppna paket :-)

...med solhälsningarna!!!

Vilken fantastisk dag det var. I går morse när jag tittade ut så var det klarblå himmel! Jag har varit nervös hela veckan, ena dagen regn andra har det blåst kuling. I torsdags satte vi upp partytält i trädgården och spände upp ett stort segel ifall att. Det blåste så hemskt så att tältet flyttade sig 2 meter åt sidan. Peter var tvungen att yxa till stora vassa pålar som vi körde ner en halvmeter i marken och förankrade tältet. Vi hade både en plan A, B och C beroende på hur vädret. Men utomhus på ett eller annat sätt var tvunget.

Eftersom det blåste en del så fick vi flytta ceremonin från ångbåtsbryggan till en gräsmatta intill. Den ligger inbäddad av grönska helt nära vattnet. Vi satte upp parkbänkar åt gästerna så att de hade det glittrande vattnet som fond bakom oss där vi stod.

Vigselförrättaren ville göra något mer av ceremonin eftersom han tycker att borgerliga vigslar kan väl enkla och korta. Vi hade skrivit ner lite om vad jag tycker om hos Peter och vice versa, och utifrån det så hade han format ceremonin, med visdomsord och dikter.

Eftersom Peters och mina intressen kretsar kring naturen, vandring, skridskor, segling (hundar) etc. så hade han gjort en speciell ritual av ringarna. Han lade dem i en skål och hällde Saltsjöns vatten på, för vatten och vind är evigt, liksom vår kärlek... Vi blev lite fulla i fniss för det såg lite roligt ut. Men det var ändå väldigt fint och stämde bra in med hela bröllopstemat som var naturnära och avslappnat. Våra vänner Kjell och Jenny spelade och sjöng, det var så fint.

Sen fortsatte vi hemma i vår trädgård med en lunchbuffé. Allt flöt på så bra, mycket tack god hjälp från familjen som fixade i köket. Peters mamma hade bakat gott knäckebröd, min svägerska hade gjort sina fantastiska chokladkolapajer, min vän Evas mamma hade bakat mjukt bröd. Senare på kvällen så fixade brorsan och hans fru vickning.

Vi satt kvar i partytältet långt in på natten och fick god nytta av terrassvärmaren vi fick från Peters föräldrar. Det var helt kolsvart ute och vi hämtade in alla ljusstakar vi kunde hitta i huset och tände stearinsljus så att vi fick upp värmen.

Och så fick vi en massa fantastiska presenter. Hela dagen var helt underbar, precis som vi ville ha det. Idag har vi röjt upp lite grann och nu ligger vi som tre hösäckar i tv-soffan. Wilma tyckte det var fantastiskt att alla som hon tycker om kom hit bara för hennes skull, hon var helt överlycklig. Lite busig också då hon i ett obevakat ögonblick hoppade upp på dessertbordet och slickade i sig av kolapajen :-( Hon brukar aldrig hoppa upp på bordet, men jag tror hon greps av festyran. Eller så tog hon bara en rövare när vi var upptagna med annat :-)

Jag tror att det måste vara det mest väldokumenterade bröllopet, värsta pressuppbådet efter ceremonin, men vi har inte hunnit få några bilder ännu så de får komma senare. Nu ska jag göra min sovande man sällskap i soffan. 

Kramar!!!

Men jag skulle kunna ha en kurs i servettvikning. Har just nu en liten utställning hemma som Peter ska få ta del av när han kommer hem. Lutar åt en vikning som ser ut som ett segel. Det är ju ändå lite vatten/vind tema :-)

Ett litet bröllop hemma betyder mer jobb än om vi hade gift oss i stadshuset och hyrt in oss på någon festlokal. Idag när jag var på apoteket kom jag att tänka på svininfluensan, och att det kanske är bra att ha handsprit när vi är så pass många.

Karin: – Har ni sån där handsprit? Vi ska ha fest hemma...

Här började expediten att asgarva och det tog ett tag innan jag förstod vad jag hade sagt.

Karin: - Jag menar, den kanske kan vara praktiskt...

Jag var ju tvungen att skratta jag också. Snacka om att var insnöad in sina egna tankebanor! Spriten var i alla fall slut, slut även hos leverantörerna. Vi får tvätta oss extra noga med tvål och inte kramas för mycket istället.

Jag hoppas ni alla gör solhälsning varje morgon, för på lördag vill vi ha soligt, varmt och vindstilla. Våra kompisar som ska spela och sjunga på bröllopet var ner på ångbåtsbryggan häromdagen och provade. Då blåste det så mycket så Kjell var tvungen att spela i motvind för att inte stråken skulle lyfta och flyga iväg i vinden :-O

Någon hundträning blir det inte så mycket av. Vi har promenadträningar. Stopp och inkallningssignal på väg hemifrån och fritt följ träning på hemvägen. Har kommit på en övning som blir som en liten dans :-) Vi gör starter till vänster eller höger, går en liten bit framåt och gör halter åt det andra hållet. Det går inte fort att komma hem, men vi har ganska kul på vägen.

Hur många gånger har jag inte tänkt att man inte ska träna hund när man inte är på humör. I morse så gick det åt skogen med rutan. Jag hade samma upplägg som igår, men Wilma fattade inte mycket. Eftersom jag varken hade plan B, C eller D så blev jag frustrerad och då fungerade ju allt mycket bättre... NOT!!!

Först körde jag rutan och några skick blev bra sen började hon ställa sig vid högra främre konen eller sprang för kort ut. Jag avbröt och körde några skick rakt mot godisskålen från olika håll. Sen gjorde jag om rutan och tjatade så att både jag och Wilma blev frustrerade :-( Jag gjorde även en inkallning med ställande och det gick i alla fall bra.

Varför lär man sig aldrig???

DIRIGERINGAR

På eftermiddagen så lade jag ut dummisen framför Wilma för att träna dirigeringar, eller snarare att hon ska titta dit jag pekar. Vi flyttade oss runt dummiesen och jag visade på den och klickade henne när hon tittade dit jag pekade, men jag skickade henne aldrig.

Sen slängde jag den över kanten på en kulle så att hon såg att den landade men inte exakt vart, jag visade på den och skickade ut henne för att hämta in den.

Efter det kastade jag en tennisboll åt ena hållet och dummisen åt den andra och klickade henne även där för att hon tittade åt det håll jag pekade. Det lustiga nu är att dummisen verkar börja få högre värde än tennisbollen, för hon har mer dragning dit.

SKOTTRÄNING

Lite senare när vi varit och handlat så åkte vi till Velamsund som är ett fritidsområde med skog och vandringsstigar. Intill ligger en skjutbana. De har ju börjat träna inför älgjakten nu så det passar att skotträna.

Vi gick in i skogen och det pangade på. Wilma var lite tveksam men följde med. Jag gick fram till en glänta, tog av mig ryggan, kopplade loss Wilma. Hon sprang iväg mot bilen, fast inte så långt. Jag vet att hon inte skulle dra längre än att hon har koll på mig. Jag satte mig på en sten och väntade på henne. Då kom hon tillbaka och satte sig bredvid mig. Vi satt så ca 30 min. Jag slängde ut lite godis som hon tog, men var på spänn hela tiden. Hon satt med öronen bakåt och fokus mot skotten.

Sen reste jag mig och fortsatte att gå parallellt mot skjutbanan. Wilma tänkte gå tillbaka samma väg som vi kom, men jag ville att vi skulle göra en båge tillbaka till bilen så att det inte blev en flyktväg. Jag hade henne lös och hon sprang framför mig mot bilen, men kom tillbaka när jag ropade på henne. När vi var precis intill parkeringen gjorde jag ett litet närsök. Hon hittade bollen, tog den och sprang till bilen. Jag satte mig på en sten och väntade på henne och till sist kom hon tillbaka. Då gick vi tillsammans till bilen och hon fick gå vid min sida hela vägen. Väl vid bilen hittade hon tennisbollen igen och ville ha den kastad, vilket jag gjorde.

Jag vet inte om jag utmanade henne för mycket genom att ha henne lös och tvinga henne att komma tillbaka till mig. Återigen kanske jag går för fort fram? Det är så himla svårt att veta om hon lär sig att avreagera eller om hon bygger på rädsla. Hon verkar ju kunna skaka av sig obehaget ganska snabbt bara det slutar att panga, men under tiden skotte går så lägger hon ner allt annat.