Piplisa och jag var idag med Helena och hennes jaktgäng och tränade vid Danmarks ängar. Wilma skötte sig bra med undantag för just pipet  Hon har ju lätt att förväntanspipa, men idag var det lite extra tyckte jag och hon gav sig inte förrän jag band upp henne en bit bort. Vi har inte tränat med dummiesar på ett tag så förväntan var STOR. Helena hade förslag på övningar till hela gruppen som nog var lite för svåra för Wilma, men jag försökte att anpassa och göra det lite enklare. Om jag ska träna med dem så måste jag ju göra det eftersom de har jakttränat så mycket längre.

  Frida är på väg in med dummie.

Den lilla träning vi har gjort verkar i alla fall sitta rätt så bra. Vi skulle bland annat göra ett linjetag på väldigt långt avstånd. Vi stod två och två med en stor äng mellan. En i taget så kastade vi dummies till ekipagen på andra sidan ängen. Jag flyttade nämre för att göra det enklare för Wilma. Visade på och skickade Wilma som sprang rakt ut, men lite för kort. När hon inte hittade dummiesen så tog hon sig över till en äng bredvid. Det var här vår träning visade sig ha varit nyttig. För Wilma kunde ta mina dirigeringar. Hon lyssnade på stoppsignal och kunde springa ut på min dirigering.

Sen är ju frågan om jag skulle ha börjat dirigera henne eftersom det var linjetag vi höll på med. Jag kanske hellre skulle ha kallat in henne och skickat henne på nytt. Men övning ger färdighet, detta är ju som sagt något nytt både för Wilma och mig. Det var i alla fall väldigt roligt och jag kommer att försöka fortsätta att träna med jaktgänget. Det är roligt att ha en grupp att träna med, och vissa saker kan man ju inte göra själv. Dessutom så blir det ju spontant en massa passivitetsträning, och DET behöver ju vi .

Wilma tycker att vi är tråkiga som bara låter henne ligga och titta på när vi springer omkring på tomten. Men hon finner sig snällt och har legat i sin biabädd i solen.

I övrigt så har jag och Peter jobbat hårt i helgen. Vi håller på och renoverar en friggebod på tomten. Har rivit ut en massa gammalt ruttet virke, burit det till släpkärran, burit tillbaka färskt virke, spikat upp ett tak och åkt två vändor till tippen med allt gammalt virke och annat gammalt skräp. Jättejobbigt men skönt när det är gjort. Nu kan vi ägna tiden till att bygga upp nytt i friggan. Bra tajming hade vi också, för vi hade precis gjort kväll när det började hagla ute. 

Sen var Peter iväg och köpte pizza, det händer nästan aldrig annars att vi äter pizza. Men ikväll var det grymt skönt och gott. Nu ska jag bara sitta framför öppna spisen och jäsa.