I morse när vi kom till Haninge så var Wilma helspattig och nervös. Det kändes redan då att det nog skulle bli en tävlingsträning. Vi drog turligt nog startnummer fyra. Perfekt, inte först men inte heller någon lång väntan.

På platsliggningen var hundarna placerade från publiken mot en liten skogsrimpa som ligger mellan appellplanen och vägen. De låg ca 10 meter skogsrimpan och vi fick gå snett och gömma oss bakom ett hus. Wilma satt upp när jag kom tillbaka till henne. Det var några hundar som började råskälla och mucka på parkeringen bredvid mitt under platsliggningen och jag fick berättat för mig att Wilma först hade krupit ihop och sen satt sig upp.

Där satt hon som ett ljus och spanade efter mig med en meter hals. Således en 5:a på platsliggningen. Redan där var planen lagd för dagen. Jag hade bestämt mig innan för att belöna efter rutan beroende på hur inkallning med ställandet gick.

På linförigheten fick vi en 7:a. Inte så bra. Jag tyckte att Wilma var överallt och ingenstans ibland. Mycket okoncentrerat.

På läggandet halvsatt/låg Wilma. 0:a

På inkallning med ställande hade hon rest sig upp och luktade runt när jag vände mig om. 0:a

Rutan var placerad mycket närmre än vi har tränat och mot en häck. Den satte Wilma, såg inte poängen men det var nog en 9:a i alla fall. Jag bröt där och Wilma fick en dunderbelöning i form av lek i rutan. Trots att det är tråkigt att inte tävlingen gick bra så kändes det ändå bra att få belöna i rutan.

Allt det här spattandet, luktandet och okoncentrerade är ju en följd av att hon är osäker. Platsliggningen har varit klockren väldigt länge så hon tyckte nog att det var obehagligt när hundarna började att skälla och var överhuvudtaget ur form idag. Sån är hon. Bara att träna vidare.

Det jag fick med mig idag är att träna platsliggning i röriga miljöer, gärna med många andra hundar runtomkring som störning. På Nacka BK så är det en litet rangligt skrank man står bakom där nog hundarna ser att det rör sig. Så jag får leta upp något hus. Vi har ju inte hunnit träna så mycket med andra hundar efter incidenten med rottisen.

Jag ska dessutom börja att placera rutan på lite olika ställen, mot husväggar, mot vägar, mot skog, mot häck, mot promenadväg. Har hittills bara satt den mitt på appellplanen. Det är klart att det kan vara mer dragning till en häck som kanske luktar massor.

Allt det andra skyller jag på dagsformen, rädslor och annat. Det måste vi ju naturligtvis också träna på, men det kämpar vi med hela tiden.

Tack vare att jag drog ett tidigt startnummer så var jag tidigt hemma också, känns bra att hela dagen inte har gått.