Peters syster gjorde ett jättefint album när vi hade gift oss. Sen var tanken att jag skulle fylla på med bilder som jag fick av andra. Det tog bara några månader. Bra för att vara mig. Mina bilder brukar aldrig komma in i album :-) Här är några smakprov, så att man kan drömma tillbaka till ljuset och sommaren :-)

 
Wilma i fin rosett, matchade min brudbukett såklart ;-)

 
Leo är lite rädd för hundar, men det är till slut alltid lika roligt att få Wilma att göra saker.

 
Den som däremot inte är ett dugg rädd och som domderar är Elisa.

 
Men vad gör man inte för lite godbitar...?

Det var med största möjliga viljestyrka som jag packade träningsväskan och gav mig av till Nacka BK ikväll. Jag tycker att det är så svårt att komma hem kl 18 och uppbringa lust att gå ut i mörkret igen och träna. Men samtidigt så är det ju skönt att få komma ut efter att ha suttit en hel dag inne och jobbat.

Det var inte många på klubben, vet inte om de har slutat med jouren? Jag körde igenom nästan alla momenten. Wilma var till en början rätt så taggad men kroknade snabbt och började fjanta omkring, lukta överallt och skälla. Hon släppte apportbocken för att lukta och började mopsa upp sig mot en boxer. Jag blev verkligen skitsur, räknade till tio, försökte att andas lugnt och lade ner träningen på studs .

Allt gick väl inte snett, rutan t ex fungerar??!! Och vi körde fritt följ med korta sträckor och svängar där hon följde med bra. Men jag kände ingen inspiration och Wilma var billig när hon började fjanta mot den där boxern. Jag vet ju att hon gör det för att hon i själva verket är lite rädd, men ibland undrar jag om det inte är en olat och henne skällande gör mig galen. Hon känner nog att jag inte är helt nöjd för hon har fjäskat runt mig sen vi kom hem och försöker på uppmärksamhet. SÅ DAGS NU!!! Nu tar jag en brejk tills andan faller på.

Glada nyheter är att Vilja har valpar i magen!!! Så spännade!!!

När vi höll på och byggde på vår frigga/verkstad (ett bygge som för övrigt går framåt om än långsamt), så stod det plötsligt två älgar på tomten, en ko med kalv (tror vi). 15 minuter från Slussen, men ändå på landet. De måste dock ha gått på en hel del rätt så stora vägar för att komma dit. Eller simma rätt så långt.

En tjej jag jobbade med förra året hade åkt runt hela småland med sin Holländska pojkvän för att han skulle få se en älg. Det slutade med att de åkte till Skansen eftersom de inte såg en enda älg i hela småländska skogarna :-) Det hade varit enklare att åka ut till Värmdö, nästgårds till oss, för där ser man älg hela tiden.

(Bild saxad ur tidningen VI)

Så här såg inte våra älgar ut, detta är en annan storstadsälg. Den står i rondellen vid telefonplan söder om Stockholm. Det är en konstfackselev som gjort en mångetnisk variant, en kamelälg, det bästa från två världar?!

I morse när vi kom till Haninge så var Wilma helspattig och nervös. Det kändes redan då att det nog skulle bli en tävlingsträning. Vi drog turligt nog startnummer fyra. Perfekt, inte först men inte heller någon lång väntan.

På platsliggningen var hundarna placerade från publiken mot en liten skogsrimpa som ligger mellan appellplanen och vägen. De låg ca 10 meter skogsrimpan och vi fick gå snett och gömma oss bakom ett hus. Wilma satt upp när jag kom tillbaka till henne. Det var några hundar som började råskälla och mucka på parkeringen bredvid mitt under platsliggningen och jag fick berättat för mig att Wilma först hade krupit ihop och sen satt sig upp.

Där satt hon som ett ljus och spanade efter mig med en meter hals. Således en 5:a på platsliggningen. Redan där var planen lagd för dagen. Jag hade bestämt mig innan för att belöna efter rutan beroende på hur inkallning med ställandet gick.

På linförigheten fick vi en 7:a. Inte så bra. Jag tyckte att Wilma var överallt och ingenstans ibland. Mycket okoncentrerat.

På läggandet halvsatt/låg Wilma. 0:a

På inkallning med ställande hade hon rest sig upp och luktade runt när jag vände mig om. 0:a

Rutan var placerad mycket närmre än vi har tränat och mot en häck. Den satte Wilma, såg inte poängen men det var nog en 9:a i alla fall. Jag bröt där och Wilma fick en dunderbelöning i form av lek i rutan. Trots att det är tråkigt att inte tävlingen gick bra så kändes det ändå bra att få belöna i rutan.

Allt det här spattandet, luktandet och okoncentrerade är ju en följd av att hon är osäker. Platsliggningen har varit klockren väldigt länge så hon tyckte nog att det var obehagligt när hundarna började att skälla och var överhuvudtaget ur form idag. Sån är hon. Bara att träna vidare.

Det jag fick med mig idag är att träna platsliggning i röriga miljöer, gärna med många andra hundar runtomkring som störning. På Nacka BK så är det en litet rangligt skrank man står bakom där nog hundarna ser att det rör sig. Så jag får leta upp något hus. Vi har ju inte hunnit träna så mycket med andra hundar efter incidenten med rottisen.

Jag ska dessutom börja att placera rutan på lite olika ställen, mot husväggar, mot vägar, mot skog, mot häck, mot promenadväg. Har hittills bara satt den mitt på appellplanen. Det är klart att det kan vara mer dragning till en häck som kanske luktar massor.

Allt det andra skyller jag på dagsformen, rädslor och annat. Det måste vi ju naturligtvis också träna på, men det kämpar vi med hela tiden.

Tack vare att jag drog ett tidigt startnummer så var jag tidigt hemma också, känns bra att hela dagen inte har gått.

Känner igenom Wilma och hittar småsår lite överallt på kroppen efter Tildas angrepp. Bara sårskorpor, inget öppet eller varigt som tur är. Vet inte hur känsliga de är men det verkar som om det läker eftersom det är sårskorpor.

Eftersom jag har jobbat så mycket så har jag knappt träffat Wilma senaste veckan, än mindre kunnat se hur hon är när hon möter andra hundar. Hon har ju träffat sina tre kompisar dagligen och det är ju inget problem, men de känner hon ju. Förhoppningsvis så är det inga problem, kanske möjligen i fortsatta möten med Tilda. Ingen idé att oroa sig, jag får ta tag i eventuella problem om de uppstår .

Nä inte riktigt, men det var i alla fall helt onödigt att springa in i det där bordet idag. Jäklar vad det gjorde ont . Nu har jag ett knä i regnbågens färger och styltar fram. Ja ja, det går ju över. Det var i alla fall inte samma knä som jag gjorde illa när jag ramlade för två år sedan och fick benet under mig (det var innan icebugens tid).

Eftersom jag jobbar heltid inne i stan nu så får jag stjäla mig lite tid till träning korta stunder. När jag kommer hem kl 18 så orkar jag inte ge mig iväg till klubben i det här vädret. Då ska det till lite påtryckning från träningskompisar. Men de är ju justerade och jobbar för mycket . Kvar blir tidiga morgonen. I morse gick jag upp lite tidigare för att hinna träna med Wilma. Det hade precis blivit så ljust att det gick att se något när vi gick iväg .

INKALLNING MED STÄLLANDE

Jag körde ställanden framför mig först då jag springer backandes. Går fint. Sen satte jag Wilma, gick 10 meter bort och gjorde en inkallning med "stå". Gick också bra. Sen längde jag avståndet lite till och det gick hyfsat.

RUTAN

Skickade fyra gånger. Första gången sprang Wilma lite snett och in i rutan från sidan, men hamnade i mitten. De följande tre gångerna sprang hon fint ut i rutan. Känns lovande. Det finns en viss risk att hon sätter sig, eller börjar att röra på sig om jag väntar med att belöna.

FJÄRREN

Fungerar skapligt. Fick ta ett dubbelkommando på andra uppsittandet vid en genomkörning av hela momentet.

APPORTERINGEN

Har gjort några korta upphämtningar med ingångar med bara 4 meter mellan oss innan jag kört hela momentet. Gjorde sen hela momentet 3 gånger och Wilma satte sig lite snett en gång, annars riktigt bra. Hon har bra fart ut, tar apporten och håller den fint hela vägen in.

FRIA FÖLJET

Går riktigt bra. Hon tappar ibland och kommer lite för långt fram, speciellt under språng marsch. Jag ska lägga lite mer krut på fria följet.

HOPPET

Kunde inte träna hopp idag. Ska åka till klubben och köra igenom det och de andra momenten. Tror jag ska lura med mig Peter så han får kommendera mig.

Min svägerska hittade denna bild och tänkte på oss. Nu har vi lite att jobba mot jag och Wilma

Vi skulle ju träna så mycket och så har det blivit så lite :-( Vi är anmälda till kl 2 i Haninge på söndag. När jag anmälde oss så tänkte jag att jag hade en hel månad på oss att träna. Nu har det nästan inte blivit någon träning alls. Vete katten om vi ska åka dit på söndag. Samtidigt så har jag ju betalat 150 balubas. Kanske jag åker dit och kör det som en tävlingsträning. Vet inte om helgens dust med rottisblaningen har satt griller i huvudet på Wilma så att hon t ex får för sig att en platsliggning inte är så kul? :-/

I morse tog vi en 10 minuters träning hemma innan jag lämnade Wilma hos G&L. Det är ungefär så mycket träning det har blivit några gånger i veckan. Jag ställde upp en ruta och körde sen några ställanden framför mig för att sen göra en inkallning med ställande. Ställanden framför mig gick bra, hon stannade från kort galopp helt tvärt. Men sen när jag körde momentet så som det är med 20-25 meter mellan oss så tyckte jag att hon tog väl många steg i stannandet. Jag tror jag ska börja med att köra momentet med kanske bara 10 meter mellan oss för att sen länga.

Jag skickade till rutan 3 gånger från 15 meter och Wilma ställde sig klockrent alla 3 gånger på mitt "stå"-kommando. Strålande sickan!!! Det kändes riktigt bra  Nu ska vi börja att träna på att stå 3 sekunder innan momentet avbryts, men det tänkte jag göra på närmre håll för att sen länga avståndet igen.

I morgon kväll ska jag nog försöka ta mig till klubben för en genomkörning. Det tar emot nu lite när det är mörkt redan vid 17-tiden. Men när man väl bestämmer sig och bara gör så brukar det ju vara skönt/roligt.