...Människan är kanske inte den bästa vännen för hunden...

Idag var jag inne i stan en sväng. Där kom jag ifatt en matte som hade något collieliknande som hon hade satt röda strumpor på (fast utan fot, mer som leggings). Stackarn struttade fram stelt och bakifrån såg det ut som en get. Jag tror inte att den själv hade valt kläderna för dagen   

Vilket påminner mig om ett program jag såg igår morse. Det var Trinny och Susanna, två engelskor som har något program där de hjälper människor att hitta en stil och klä sig snyggare. Programmet jag råkade knäppa på handlade om hundägare :-) Dels damer som mestadels går omkring i praktiska, säckiga hundkläder och gummistövlar hela dagarna och sen såna som klär sin hund som sig själv med mycket bjäfs och volanger. Jag kände väl igenom i den tidigare kategorin, sunknivån kan nog vara rätt så illa ibland. Peter hummade något om igenkännande   .

(Men tydligen räcker det inte bara att se snygg ut för sin man, som Anna Anka ju säger att man måste vara. Läste på dagens löp att paret Anka ska skilja sig...)  

I morse när jag var ute och gick med Wilma så mötte vi en katt som fångat en liten mus. Vi var bara några meter ifrån men katten brydde sig inte alls om oss. Han lekte med musen som fortfarande levde, lät den springa iväg en bit och gick sen efter och slängde runt med den lite. Wilma var helt fascinerad och stod blixt stilla och iakttog. Rätt vad det var så pilade musen iväg så att den hamnade mellan Wilma och katten, som bara stod med mindre än en meters avstånd mellan varandra. Wilma visste nog inte vilken av dem hon skulle fokusera på, men hon var kopplad så hon kunde inte jaga någon av dem. Tur det för jag tror att katten hade nog gett sig på henne om hon försökt ta musen. Sen daskade katten till musen så den for iväg bakom ett staket och sprang efter själv. En grym men intressant liten naturstudie :-p

För övrigt så har Wilma mestadels stått med huvudet i min mors garderob. På span efter mors katt. Då finns det varken brist på tålamod eller koncentration...

En trevlig helg då vi har hunnit träffa och käka med mina bröder. Jag har träffat min ena brors barnbarn (helt galet att jag har en bror som är farfar :-) Lille Rasmus som barnbarnet heter är dryga året och har ett stort leende från öra till öra hela tiden. Hårdbevakad av Wilma som gärna åt pepparkaksrester. Men han delade villigt med sig och Wilma är så duktig med små barn, går bara undan om det blr för mycket. Konstigt nog med tanke på att de enda hon övar på ibland är grannens barn.

Skönt att var hemma igen. Peter håller på och packar väskan igen för han ska var borta på jobb större delen av veckan som kommer. Jag blir gräskänka, och Wilma får njuta av att ha sin säng ifred, utan att behöva trängas med husse ;-)

Nu har det kalla och frostiga försvunnit men är man inne i stan så pågår juleriet för fullt. Igår var jag in och fikade med en kompis. Vi gick från Slussen och igenom hela stan och tittade på all julskyltning och dekorationer.  

 
Kinneviks gran på Skeppsbron är världens största gran, 38 meter hög (ihopsatt av en massa små granar).

Det var riktigt mysigt att gå Drottninggatan upp och se de stora kristallkronorna som glittrar. På Sergels torg var det marknadsstånd, dels med krimskrams. Men ovanför i gatunivå var det mat från alla delar av världen, spansk paella, grekisk taverna, ostar från Frankrike, fudge från England, holländska pannkakor, korvar från Östterrike m.m Vi stannade även till och tittade på NKs julskyltning. I år ett vinterlandskap med små djur ovan och under mark. Riktigt sött.  

 
Musfamiljen. Mycket pyssligt och djuren rörde på sig och snurrade runt.

Björnfamiljen där mamman låg och sov. Magen höjdes upp och ner som om hon andades och de små björnungarna satt och vaggade bredvid   

Idag var vi på Himmelska Hundar och fikade tillsammans med Helena och pudelen och Veronica och Zappa som vi inte har sett på länge. Det var kul att ses igen och mysigt att fika. Det var många hundar där och alla var lösa. Zappa tyckte att alla tjejer var hans och flirtade hejvilt (är alla taxar tjejtjusare? ) Speciellt en schäfertik blev han så betuttad i så att det råkade komma en lite glädjekiss på golvet   . 

Liten och stor.

Det är roligt att se hur hundarna kommer överens. Alla ägare höll ju lite koll såklart. Blir det för stökigt med uppvaktning och lek så får man ju bryta av det hela i tid. En som inte brydde sig så mycket om uppvaktningar var Tina. Hon tycker nog att de andra kan få hålla på  .

Vadå? Hund? Nä, jag är en Pudelen.

Tina låg i Helenas knä och märkte inte ens när matte kelade med en annan liten hund. En lite svart trasselsudd av någon blandning jag inte kommer ihåg. Det var nog tur att hennes matte höll ett öga på henne annars hade den nog slunkit ner i Helenas väska    .

 
Kolla de små pepparkornsögonen, som en liten leksakshund.

Efter fikat tog vi en promenad genom stan, längs strandvägen och tillbaka till Slussen. Det är jätteskönt att kunna strosa i stan utan att ha någon tid att passa och ärenden att göra. Då kan man njuta av alla ljus och den vackra staden.

Tina hittade några kompisar på vägen.

Tack Helena, Pudelen, Veronica och Zappa för en mysig dag. Det får vi göra om snart. Kram

ps. Jo, jag har hittat alla de små roliga gubbarna   

I morse var det -5°, klarblå himmel, torr kall luft och sol. Det kändes vinter och jag älskar det!    Jag var ju tvungen att fotografera lite för det var så himla vackert.