karinochwilma

Alla inlägg under januari 2010

Av karin - 31 januari 2010 22:16

Igår när vi var hemma hos Peters syster med familj fick Wilma syn på akvariet och kunde knappt slita sig från fiskarna . Hon försökte fånga dem med tassen och munnen. Vi höll nästan inte på att få med henne hem.


 

Anna tog den här bilden på Wilma, den apporterande fiskhunden.


Idag har vi varit ute på långpromenad i vintersolen. Kallt och vackert. Vi passade på att träna lite inkallning med ställande på promenaden. Annars har vi fortsatt och träna buren inne, Wilma är riktigt duktig och tycker det är kul (det är det väl alltid när det är mat inblandat ;-) Jag tog även fram boxen och körde lite ingångar med apportbocken. Det gick riktigt bra. Lika bra att hålla på med sånt där finlir nu när det känns för kallt att vara ute och träna.


Inte länge nu tills det är slut på friden   

ANNONS
Av karin - 30 januari 2010 18:24

I morse gick vi upp tidigt igen för att träffa Susanne och Pebbles och träna i ridhus. Passade väldigt bra eftersom det nästan var -18° när jag klev upp. När det är så kallt så går det ju inte att ta några längre promenader och då är det ju perfekt att kunna springa av sig lite inomhus. För Wilma var det andra gången i ett ridhus och det var stor skillnad på hur hon agerade mot första gången. Hon var inte alls lika tittig och stissig. Förra gången fick hon ju smak på hästskit och nu högg hon in det första hon gjorde  . Men under momenten gjorde hon inte ens en tillstymmelse till att försöka äta, alltid något  .


Lite senare var vi på födelsedagskalas för Peters systerson. Det var inte bara Tobias som fick paket. "Valpen" fick en snuttefilt i present. Den hade passande nog fyrar som motiv. Det blir en riktig seglarhund    Tack för fin present!


DAGENS TRÄNING:


PLATSLIGGNING

Vi började med en gemensam platsliggning som blev nästan 3,5 minuter lång. Båda hundarna låg stilla kvar. Jag var rädd att Wilma kanske skulle börja att sniffa runt, men enligt Susanne så låg hon som en sfinx hela tiden.


RUTAN

Idag körde jag rutan först från kanske bara 5 meter och satte en avståndsbelöning utanför. Jag vill ha Wilma att stå kvar tills jag har gått fram till henne efter avslutat moment. Fram till nu så har jag bara räknat till 3 sekunder och sen klickat och då springer hon och möter mig. Om jag har väntat 5-6 sekunder så har hon börjat att röra sig, ungefär som om hon provar om det är något annat jag vill att hon ska göra. Genom att få henne att stå kvar tills jag kommer till henne så tror jag att momentet blir säkrare då hon förstår att det inte är slut förrän jag är hos henne.


Första skicket var hon på väg mot avståndsbelöningen så jag fick avbryta henne med ett "öp, öp!". Följande skick gick bra och jag längde avståndet ut till 8 meter.


INKALLNING MED STÄLLANDE

Jag hade ett kortare avstånd, ca 12-14 meter mellan oss och Wilma stannade bra 4 gånger av 5. Farten är något långsam, men jag tycker inte att det gör något i nuläget, för på tävling tror jag att hon axar lite mer. Jag ska fortsätta så här och bara länga avståndet successivt.


LÄGGANDE UNDER GÅNG

Det var perfekt att ha speglarna i ridhuset att gå emot, jag såg precis hur Wilma lade sig och hur hon såg ut efter att jag lämnat henne. Det vore kanon att ha stora speglar på brukshundsklubben också. Det vet jag att de har ute på Ekerö, kanske att föreslå för Nacka BK.


FRIA FÖLJET

Jag tycker att det känns riktigt bra nu. Vi hade några slarvigare vänstersvängar. Jag kanske får köra lite boxen igen. Men t o m språng marsch känns bra, där har Wilma tidigare seglat iväg lite och sprungit före mig. Även här vore det ju kanon att ha stora speglar.


FJÄRREN

Lite långsamma skiftningar men 100% utdelning.


APPORTERING

Här måste vi träna mer på ingångar. Vid vanlig inkallning sätter sig Wilma rakt och fint, men med apporten i munnen sätter hon sig snett. Som om hon inte tycker att hon får plats.


Jag är på det stora hela nöjd med ridhusträningen. Nu skulle vi behöva någon som klampar lite på läktaren och kanske applåderar. För det tror jag blir en utmaning.

ANNONS
Av karin - 29 januari 2010 12:49


Får jag presentera vår nya familjemedlem!


Ni som följt min blogg tänker säkert, men nu har hon blivit färgblind, den valpen är ju inte brun?! Ibland blir saker annorlunda än man har tänkt sig, och det blev den här söta punksyrran som vi ska hämta hem på tisdag. Lite Tina Turner över henne, eller hur? Det ska bli så kul att ÄNTLIGEN få hem valpen, bara 4 dagar kvar :-)


Det blir spännande att se hur Wilma kommer att reagera. Jag tror nyfiken och lite reserverad. Men hon gillar ju valpar, men vi får se hur mycket hon gillar att få små krockodiltänder i rumpan när hon ligger och sover. Helt klart en konkurrens om mattes uppmärksamhet också, men det är som alla som får syskon, bara att gilla läget och lära sig uppskatta fördelarna :-)


Wilma och jag har tittat på hundarnas nya STORA bur. Den fyller upp hela vårt vardagsrum. Wilma var skeptisk för att uttycka det milt. Hon visste ju vad jag ville, men hon försökte erbjuda mig alla andra beteenden hon kan istället. Till slut stod hon i alla fall med två tassar inne i buren och sträckte sig inåt. Vi har ju inte burtränat så mycket och inte sen i somras så det får ta den tid det tar. Med valpen tänkte jag börja på en gång.

Av karin - 26 januari 2010 18:13

I morse hade Gun dammat av sin gamla päls. Conrad och Posh var väldigt konfunderade. Posh gick bakom Gun hela vägen och skällde på den stora björnen som hade sällat sig till promenadsällskapet. Gun tyckte det var konstigt "hon borde ju höra på rösten att det är jag", sa hon. Jag tror lilla Posh tänkte "Vilken jättestor björn, och den har ätit upp Gun!!!"  .


 


Conrad skällde också ut den stora stygga björnen och sen sprang han och ställde sig bakom husse. Precis en sån hund man vill ha med sig ut i björnskogen, dah!


Jag får väl hålla med om att Gun såg lite björnlik ut även om jag tror det var räv eller nåt. Wilma matchar den väldigt bra färgmässigt och någon föreslog att Wilma kunde bli en bra accessoar. What!!! .


Jag gillar inte pälsar själv och speciellt inte från djur där man inte tar vara på köttet också. När jag var på Grönland fick jag se hur man verkligen tog vara på precis varenda liten del av sälarna de jagat (det var inte sälungar). Det var inte bara skinnet utan en massa mat, det var bara labbarna man inte tog hand om. Det kändes i alla fall mer naturligt.


Pälsen sjunger för övrigt på sista versen och tappar små tussar, så det börjar att bli lite skabbräv över det hela. Gun har lovat att jag ska få den när hon kasserar den, så att jag kan göra dummisar. Bättre det än att den bara slängs.


Wilma har också börjat att tappa tussar. Det är misstänkt nära ett löp tror jag. Kanske i slutet av februari. Dålig tajming kan man tycka att tappa hår nu när det är så kallt. Wilma löper med 4,5-5,5 månads mellanrum, supertrist. Men löper hon i slutet av februari-början av mars så blir hon ju klar tills tävlingssäsongen i alla fall. Jag hoppas hoppas nästa hund inte löper så ofta.

Av karin - 25 januari 2010 16:54

Idag var vi nere och tränade på Baggensfjärden - världens största appellplan tror jag. Isen är perfekt för hundträning nu. Platt, lite snö så man inte halkar och stor så att man inte kan kasta bollen upp i något träd eller så.


RUTAN

Vi började med rutan och Wilma fortsatte att springa rakt in i den. Ja utom den gången då hon strax före slängde sig på marken och rullade i snön som bara en riktigt stollig hund kan göra, för att strax därefter blixtsnabbt resa sig upp som om inget hade hänt och säga "ja! rutan!". Inte så tävlingsmässigt kanske, men vad kan man göra annat än att älska sin lilla stollare .


Jag provade att få henne att stå kvar medans jag går emot rutan för att hämta henne, vet inte om detta är nödvändigt på tävling? Eller om det ger bättre intryck hos domarna? För att få Wilma att stå kvar så måste jag korta avståndet till bara ca 5 meter för att hinna gå dit innan hon har börjat röra sig mot mig. Nu börjar hon att bli så säker på att det är rutan hon ska till så det gör kanske inte så mycket att hon inte får klick och belöning på en gång för att hon sprungit ut dit.


INKALLNING MED STÄLLANDE

Jag började med 10 meter mellan oss och Wilma stannade jättefint. Sen längde jag till 16 meter och då förflyttade hon sig säkert 3 kroppslängder innan hon stannade. Jag backade till 14 meter och fick lite mindre steg efter kommandot. Jag tänker fortsätta att ligga mellan 10-12 meter ett tag tills jag känner att hon har förstått att det är stopp på stället som gäller.


FJÄRREN

Från ca 8 meters avstånd fungerade bra.


APPORTEN

Gjorde 3 tävlingsmässiga kast och Wilma satte alla tre  .


FRIA FÖLJET

Det är verkligen kul att köra fria följet nu, tänk att det var mitt hatmoment för ca 1 år sedan.


LÄGGANDE UNDER GÅNG

Inga problem.


Nu är det platsliggningen (och det allt annat vi måste fila mer på) som vi måste öva rejält på och det med flera andra hundar. Jag ville inte låta henne ligga i snön idag eftersom jag tyckte det var lite kallt.


Lelle pensionär har satt upp en lapp nere vid sjöpaviljongen som visar solens upp- och nedgång under året. Mellan 1/2 och 21/2 skiljer det ca 50 minuter på när solen går ner. Vi går mot ljusare tider!  


Kollade på "En annan del av Köping" igår. Kan man annat än att älska Linda?! Positivare människa får man leta efter. Hon fick ingen romantisk middag med ljus och räkor, utan en bilbingo - men det gick bra det med :-) Hon har många kloka ord också att dela med sig av.

Av karin - 23 januari 2010 18:03

Idag åkte jag och Wilma till Nacka BK, för första gången sedan innan jul! Vi upptäckte att kommunen har gjort delar av appellplanerna till avstjälpningsplats för all snö som snöröjningen tagit bort runt om i kommunen. Det var 3 meter höga berg av snö. Det lär ta låång tid att smälta och jag kan tänka mig att appellplanerna som i vanliga fall på våren är plaskblöta, nu kommer att vara rena rama simbassängerna :-(.


Vi var i stort sett ensamma på klubben med undantag för några som promenerade (med hund som sprag lös och naturligtvis kom och avbröt vår träning). Wilma var taggad och tyckte det var jättekul. Hon hade några hjärnsläpp där hon inte kunde låta bli att lukta på kissfläckarna i snön.


FRITT FÖLJ

Jag körde några korta sträckor med vändningar, halter och språng marsch. Wilma höll position och var väldigt alert. Det kändes ungefär som på sista tävlingen då jag fick ganska bra poäng på fria följet.


RUTAN

Wilma satte alla skick klockrent :-) Jag provade att testa henne och satte ut en avståndsbelöning ca 5 meter på sidan av rutan. Då blev det lite svårare och dragningen fanns där till belöningen. Men hon visste att det var till rutan hon skulle, fast hon först stannade precis innan och fick ett ut-kommando. Följande gånger vi körde sprang hon jättefint mitt in i rutan och fick sen springa till avståndsbelöningen. Nu ska jag länga tiden hon måste stå i rutan innan klick lite mer och träna in att hon ska stå kvar medans jag går mot rutan.


INKALLNING MED STÄLLANDE

Detta är fortfarande vår akilleshäl. Wilma tar alldeles för lång tid på sig att stanna. Idag testade jag att gå bara 7-8 meter emellan oss och kallade in. Det gick bra. Sen längde jag avståndet och ju mer jag länger dessto svårare blir det. Jag tog bollkastaren och försökte gömma den så gott det gick. Om hon stannade långsamt sa jag "tokitok, oj oj vad tokigt det blev" med ömkande röst och lämnade min position utan att ge belöning. Tidigare har jag ju inte vågat att låta bli och belöna t o m halvdana ställanden eftersom Wilma då har lagt av att försöka. Men idag kände jag att jag kunde pressa henne lite mer. Det blev faktiskt lite bättre efter hand. Sista försöket hade vi ca 14 meter mellan oss och Wilma stannade med bara något steg, så jag kände mig nöjd.


APPORTEN

Jag körde några korta apporteringar först bara för att få bra ingångar. Wilma slarvar lite och sätter sig snett när hon har apportbocken i mun, som om hon inte tycker att hon får plats att sitta nära. Jag har ju tränat på att hon ska hålla fast apportbocken fast jag tar tag i den och bara släppa på mitt kommando. Det fungerar jätte bra nu. Sista skicket var en riktig apportering och den gjorde hon jättebra (satte sig kanske fortfarande lite långt ut), och släppte inte förrän jag kommenderade släpp.


FJÄRREN

Fungerar bra. Jag stog på kanske 8 meter och alla skiften gick bra.


HOPPET

Gjorde bara ett hopp och det fungerar som det ska.


PLATSLIGGNING

Vid första försöket dök det helt plötsligt upp någon ur skogen och det blev för stor störning för Wilma som var tvungen att kolla in schäfern som kom. Jag gick fram och lade om henne, gömde mig i kanske 1,5 min och berömde henne sen massor med godis och lek. Denna träning har vi fått backa massor i eftersom hon helt plötsligt känns mycket osäkrare. Jag kommer att gå varligt fram och har börjat att träna detta lite inomhus hemma. Jag vill att hon ska veta bombsäkert vad som gäller och kunna slappna av. Inte lätt när man är en som ska ha koll på allt.


På det stora hela kändes det väldigt bra och Wilma hade en härlig attityd till träningen. Det märktes att hon verkligen uppskattade att få jobba lite med mig och var heltaggad att jag äntligen lekte med hennes snörboll.


Mitt nyårslöfte att bli mer strukturerad och ordningssam ledde till att jag igår sparade om de inlägg där jag har filmer med. Nu kan man gå under kategori "film" och titta på gamla filmer. Lite kul att se vad vi har gjort och om vi har blivit bättre på något under resans gång :-)

Presentation

Fråga mig

3 besvarade frågor

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ karinochwilma med Blogkeen
Följ karinochwilma med Bloglovin'

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6 7
8
9 10
11 12
13
14 15 16 17
18 19
20
21
22 23
24
25 26
27
28
29 30 31
<<< Januari 2010 >>>

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se