Det luktar skumt, tyckte Wilma när vi kom tillbaka från Eskilstuna och för att hämta henne. Både jag och Peter fick en ingående sniffning. Inte så konstigt med tanke på att vi i flera timmar har suttit och gosat med Viljas valpar.

Eftersom det har varit så kallt nu så har inte Annica kunnat flytta ut valparna i hund/valphuset där det är lättare att hålla dem rena. Valparna har börjat att röra sig allt mer och med tanke på att de äter, kissar och bajsar non-stop i vaket tillstånd så är det svårt att hinna med att hålla rent och de hade en ganska stark doftblandning av allt ovan nämda.

Vilja är inte direkt någon curlingmamma och skulle nog helst se att någon annan skötte om de där små. Å andra sidan så är det lätt att förstå henne då småttingarna hängde i klasar runt hennes tuttar.

Jag tycker att det är jättesvårt att se någon skillnad på valparna. Man ser ju att någon är större (Big Bengt - den största bruna hannen som väger ett kilo mer än de andra) och någon betydligt mindre.

Två av de tre bruna tikarna.

När de är hungriga låter de som mina marsvin gjorde när jag var liten   . Små pip med hög intensitet. Också sovandet var intensivt.

När vi skulle gå så kunde nog Vilja tänka sig att följa med, men eftersom Helena stannade kvar så var det ju lika bra att stanna med matte. Men nu är valparna nästan 4,5 vecka. Så snart snart får hon komma hem, dock med två av de där små monstren i släptåg   . Jag tror att Helena med familj längtar massor också efter sin lilla (stora) Vilja. Vi längtar också efter att få hem vår nya familjemedlem.