Idag åkte jag och Wilma till Nacka BK, för första gången sedan innan jul! Vi upptäckte att kommunen har gjort delar av appellplanerna till avstjälpningsplats för all snö som snöröjningen tagit bort runt om i kommunen. Det var 3 meter höga berg av snö. Det lär ta låång tid att smälta och jag kan tänka mig att appellplanerna som i vanliga fall på våren är plaskblöta, nu kommer att vara rena rama simbassängerna :-(.

Vi var i stort sett ensamma på klubben med undantag för några som promenerade (med hund som sprag lös och naturligtvis kom och avbröt vår träning). Wilma var taggad och tyckte det var jättekul. Hon hade några hjärnsläpp där hon inte kunde låta bli att lukta på kissfläckarna i snön.

FRITT FÖLJ

Jag körde några korta sträckor med vändningar, halter och språng marsch. Wilma höll position och var väldigt alert. Det kändes ungefär som på sista tävlingen då jag fick ganska bra poäng på fria följet.

RUTAN

Wilma satte alla skick klockrent :-) Jag provade att testa henne och satte ut en avståndsbelöning ca 5 meter på sidan av rutan. Då blev det lite svårare och dragningen fanns där till belöningen. Men hon visste att det var till rutan hon skulle, fast hon först stannade precis innan och fick ett ut-kommando. Följande gånger vi körde sprang hon jättefint mitt in i rutan och fick sen springa till avståndsbelöningen. Nu ska jag länga tiden hon måste stå i rutan innan klick lite mer och träna in att hon ska stå kvar medans jag går mot rutan.

INKALLNING MED STÄLLANDE

Detta är fortfarande vår akilleshäl. Wilma tar alldeles för lång tid på sig att stanna. Idag testade jag att gå bara 7-8 meter emellan oss och kallade in. Det gick bra. Sen längde jag avståndet och ju mer jag länger dessto svårare blir det. Jag tog bollkastaren och försökte gömma den så gott det gick. Om hon stannade långsamt sa jag "tokitok, oj oj vad tokigt det blev" med ömkande röst och lämnade min position utan att ge belöning. Tidigare har jag ju inte vågat att låta bli och belöna t o m halvdana ställanden eftersom Wilma då har lagt av att försöka. Men idag kände jag att jag kunde pressa henne lite mer. Det blev faktiskt lite bättre efter hand. Sista försöket hade vi ca 14 meter mellan oss och Wilma stannade med bara något steg, så jag kände mig nöjd.

APPORTEN

Jag körde några korta apporteringar först bara för att få bra ingångar. Wilma slarvar lite och sätter sig snett när hon har apportbocken i mun, som om hon inte tycker att hon får plats att sitta nära. Jag har ju tränat på att hon ska hålla fast apportbocken fast jag tar tag i den och bara släppa på mitt kommando. Det fungerar jätte bra nu. Sista skicket var en riktig apportering och den gjorde hon jättebra (satte sig kanske fortfarande lite långt ut), och släppte inte förrän jag kommenderade släpp.

FJÄRREN

Fungerar bra. Jag stog på kanske 8 meter och alla skiften gick bra.

HOPPET

Gjorde bara ett hopp och det fungerar som det ska.

PLATSLIGGNING

Vid första försöket dök det helt plötsligt upp någon ur skogen och det blev för stor störning för Wilma som var tvungen att kolla in schäfern som kom. Jag gick fram och lade om henne, gömde mig i kanske 1,5 min och berömde henne sen massor med godis och lek. Denna träning har vi fått backa massor i eftersom hon helt plötsligt känns mycket osäkrare. Jag kommer att gå varligt fram och har börjat att träna detta lite inomhus hemma. Jag vill att hon ska veta bombsäkert vad som gäller och kunna slappna av. Inte lätt när man är en som ska ha koll på allt.

På det stora hela kändes det väldigt bra och Wilma hade en härlig attityd till träningen. Det märktes att hon verkligen uppskattade att få jobba lite med mig och var heltaggad att jag äntligen lekte med hennes snörboll.

Mitt nyårslöfte att bli mer strukturerad och ordningssam ledde till att jag igår sparade om de inlägg där jag har filmer med. Nu kan man gå under kategori "film" och titta på gamla filmer. Lite kul att se vad vi har gjort och om vi har blivit bättre på något under resans gång :-)