Nu pratar vi konditionsträning... i djupsnö...

Helena och jag träffades i eftermiddags med de stora hundarna för att träna lite lydnad. Nacka BK är ju inte plogat så vi tänkte försöka med hembygsgården nära Helena eller parken. Vi stannade i parken och tänkte att det ändå så rätt så ok ut där. Men det var så mycket snö så vi fick pulsa. Det uteslöt ganska många moment. Fritt följ, apportering, platsliggning etc är ju bara att glömma. Det är egentligen bara de fartiga momenten man kan prova.

Vi satte upp varsin ruta. Wilma, som inte har fått träna på länge, hade snömos i huvudet. Hon förstod INTE vad rutan var för något utan sprang till en kon hela tiden :-( Hon löper ju dessutom och är väldigt disträ och upptagen med lukter och annat. Vi lämnade rutan därhän och provade inkallning med ställande. Här gick det riktigt bra. Jag tror att det kan vara en fördel att det var högsnö för Wilma stannade tvärt. Det går ju liksom inte att ta flera små steg när man har snö upp till magen :-)

Vi övergav idén om lydnadsträning. Jag tror att både jag och Helena såg det som ett tillfälle att aktivera de stora vovvarna och lite konditionsträning. Vi avslutade med liten budföring så att de fick sätta rejäl fart genom snön. Det brukar ju var uppskattat att få springa som galningar.

Vi tog sen en promenad och lät hundarna springa lösa. Vilja lyckades nog hitta varje bajshög efter hela vägen. Helena hävdar att Miso har lärt Lystra att äta bajs. Jag skulle vilja påstå att det ligger i generna ;-)

Wilma uppskattade i alla fall att få lite ensamtid med matte. Hon tycker definitivt att det här med valpar är överskattat. En går väl bra. Men när vi hade båda valparna hemma så tyckte hon att det var åtminstone en för mycket. Jag lät henne vara hos Gerd och Lasse för att få lite lugn och ro.

Det är jättegulligt och mysigt med valp. Det här får man väl inte säga, men jag måste nog erkänna att även jag tycker att det är ganska jobbigt. Ett evigt passande med mat och kissande och bajsande. Och ganska begränsande. Jag tycker det är roligare när man kan var ute och börja ta med sig valpen på promenader. Mycket kan det nog vara att det har varit så kallt så det har varit svårt att vara ute. Men snart så är det vår, vi ser fram emot att kunna vara mer utomhus.

Hon var lite avvaktande i 5 minuter eftersom hon inte hade varit här förr. Men jag visade henne runt på alla mina bästa ställen och hon tyckte att det var ett riktigt juste ställe. Resten av dagen lekte vi och bråkades. Matte tyckte det var bra att jag hade lite underhållning för hon var tvungen att jobba en massa. Men såklart  hann hon fotografera också ;-)

När matte ropade var syrran snabbt med på noterna, jag var inte sämre jag för jag vet att det kan vankas en godbit. 
 
Matte lurade ut oss i djupa snön.
Men man är väl en terränggående Flat. Syrran såg ut som en liten hoppkänguru.

Jag visade syrran mitt gömställe som jag har hittat.

När vi hade lekt en stund så tyckte matte att Wilma behövde gå en längre promenad innan frukost. Mattarna hade klurat ut att vi skulle sitta i en kattbur som sattes fast på barnvagnen vi fick från grannen. Ja, ni hörde rätt, KATTbur! Matte lät oss leka i den för att vi skulle vänja oss. Vi var lite osams jag och syrran för jag tyckte att den blå filten också skulle ligga i buren, men det tyckte inte syrran.

Sen satte matte buren i barnvagnen och stuvade in oss. Men vi hade livliga diskussioner om hurvida detta var ett bra förslag. Jag och syrran höll inte riktigt med och argumenterade för att vi skulle få gå själva istället. Vi försökte visa matte att vi visst kunde. Och vid det laget så hade hon börjat att bli lite svettig.

Till slut så lyfte hon oss ur vagnen och då tyckte vi det var så kul så vi sprang iväg åt alla håll. Vi möte en tjej på vägen och matte frågad henne om hon kunde vara snäll och ta kattburen med sig och lämna den vid vår brevlåda medan vi fortsatte att överlägga om vagnåkandets varande.

Till slut tryckte matte ner oss direkt i vagnen. Syrran bredde ut sig och somnade. Jag får erkänna att jag nog var lite trött för efter att jag lagt mig på henne så somnade jag också. Det var riktigt skönt att bli skumpad till sömns.

När vi kom hem fick vi frukost och då var vi hemskt hungriga, syrran var värst och lät som en fiskmås som inte ätit på flera dagar. Sen tävlade vi om vem som kunde äta snabbast. Jag vann! Fast det hade jag inte mycket för eftersom matte motade bort mig när jag tänkte hjälpa syrran.

Efter lite lek och bus så somnade vi igen. Matte hade ställt in båda biabäddarna i arbetsrummet. Men jag och syrran tyckte att den här ikeakassen gav perfekt stöd för huvudet.

Vi tycker om att ligga nära nära, det är så mysigt.

Har ni sett de fina halsbanden vi fick igår? Jag har rött och Lystra har neongult.

Visst e vi snygga?

I morgon kommer Lystra hit igen, det ska bli sååå roligt!

För er som läste gårdagens inlägg så kan jag meddela att Miso levde rövare igår kväll, och vi kunde konstatera att det inte var något fel på benet i alla fall .

Idag har jag och Helena varit inne i stan för att miljöträna. Idag var vi på ytterligare ett trevligt hundcafé på Kungsholmen, Hundisthlm eller jag tror att Cafét och shoppen heter Small to big. Hon sålde en massa hundkläder, företrädelsevis till hundar som kan bära upp lite strass och bling bling .

Miso och Lystra fick ett varsit likadant jättefint halsband, fast med olika färg. Dock inget bling bling. Jag måste erkänna att det hade varit riktigt snygg med lite strass mot den svarta pälsen, jag tror å andra sidan att Miso kan bära upp vad som helst . Men eftersom hon är den punkigare av systrarna så tror jag att vi kommer att satsa mer på nitar och läder istället. Vi lämnar princesslooken åt syrran (eller hur H?!).

Så mycket miljöträning vet jag inte om det blev eftersom både Miso och Lystra sov mestadels av tiden. Men de fick i alla fall brottas och leka lite inne på caféet. När vi försökte att gå med dem i koppel så gick det lika mycket bakåt som framåt (och åt sidan, och runt runt)  .

I morgon ska jag ha både Lystra och Miso här. Gissar att Wilma kommer att fly fältet. Fördelen är väl att systrarna bus just kommer att busa med varandra, det gör kanske att jag hinner jobba också. Eller tror ni att jag kommer att sitta och titta på valpar hela dagen? .

Jag var ute med Wilma och hade Miso i ryggsäck på magen. Men så vaknade hon till och ville ur så jag tänkte hon kunde få gå en liten bit. Hon är ju oftast runt benen på en så det gäller att hålla koll. Men så under en mikrosekund så släppte jag fokus på henne och då snubblade jag först på henne och trampade sen. Hon hoppade på tre ben och skrek som en stucken gris. Jag blev livrädd och kände igenom henne. Tyckte att benet kändes annorlunda. Jag lyfte upp henne i ryggsäcken igen och hon var helt stilla och gnydde bara lite. När jag kom hem släppta jag ner henne på golvet och hon haltade, men verkade ändå pigg. Ringde direkt till Nacka djursjukhus som tyckte jag skulle komma in på en gång och kolla för säkerhets skull. Innan vi åkte dit fick Miso äta och hon glufsade i sig allt. När vi kom dit så kissade hon och vi gick in. Inne hos veterinären fick vi vänta en stund och jag satt och lekte med henne på golvet. Då märktes det ingenting. Sen kände veterinären igenom henne och sa att hon var jättefin och att hon inte kunde känna något alls (förutom att hon hade vassa bissingar). En lättnadens suck! Gud, vad jag var olycklig. Det kändes som om jag hade trampat hårt eftersom jag snubblade och inte hade balans. Det var nog en liten ängel som ville oss väl där.

Veterinären sa att hon hade tagit emot någon slags kamphund en gång som ägaren hade ramlat på. Hunden hade inte sagt ett pip och ägaren trodde inte att det hänt något. Men så började hunden att halta och då visade det sig att ägaren hade landat med knät på höften och att den hade brutits. Men en sån hund visar inte att den har ont. Då är jag faktiskt glad att de skriker som galningar, då är man i alla fall mer vaksam.

När vi sen kom hem märktes ingenting och Miso var lika glad som vanligt. Vi har busat lite och tränat lite på kontakt, handtarget och pallen. Jag är så otroligt tacksam att det gick bra med lilla benet.

På eftermiddagen gjorde jag sällskap med grannen som skulle ut med sin hund. Jag fick en vagn av henne som jag kunde lägga Miso i. Först var det ingen hit alls men sen somnade hon och sov gott under hela promenaden. Grannens 10-åriga dotter och hennes kompis tyckte det var fantastiskt roligt att dra hund i barnvagn så då slapp jag det också ;-)

Wilma var så rolig för hon sprang fram och kollade ibland att Miso låg där. Det är noga att hela flocken är med (hur oönskade de än är till att börja med ;-). Miso kryper gärna upp hos Wilma och ligger så nära hon kan. Jag tror att Wilma tycker att det är riktigt mysig, för hon går och lägger sig i sin bia även om Miso ligger där först. Eller också är det för att hon inte ser henne eftersom bian och fällen är svart. Ibland måste jag känna efter med handen om det ligger en liten svart hund där också :-)

Det är dock inte så länge till som de kan ligga tillsammans i Wilmas lilla bia. Idag hos veterinären vägde jag Miso och hon har gått upp 1 kg sen hon kom hit. Nu väger hon 5,3 kg. Inte undra på att jag har ont i ryggen.

Nu på förmiddagen träffades jag, Peter, Wilma, Miso med Helena, Perra, Vilja och Lystra för en liten miniträning. Jag vill gärna ha med Peter för jag tror att han skulle kunna tycka det är kul med just jaktträningen och köra den med Wilma. Jag har ju inte tänkt köra något jaktprov med henne så det gör ju inget om det är lite hoppsan hejsan . Peter har ju inte tränat något med Wilma överhuvudtaget så han kan ju omöjligen ha samma stadga som jag. Men med lite träning och instruktion från andra (jag ska försöka att inte lägga mig i   ) så tror jag att det kommer att gå bra. Det är ju bra om vi kan hjälpas åt han och jag. När vi är ute och seglar så är det bra aktivering för båda hundarna.

Att säga att Wilma var taggad är ett understatement. Hon gav till ett tjut varje gång hon blev skickad på dummyn. Vi gjorde några linjetag och lade tre dummisar på raken. Sen ett linjetag med en dummy och en störningsdummy som kastades på mitten. Wilma hade jättesvårt att inte fokusera på den som kastades. Men efter några försök där vi flyttade närmre den som låg rakt fram så fixade hon det.

Miso och Lystra fick ligga i varsin ryggsäck. Miso var jättepigg när vi kom dit så Peter och jag gjorde lite inkallningsträning med handtarget. Vi satt med bara någon meter mellan oss och Miso fick springa emellan. Hon förstod vad hon skulle göra. Hon har ju förstått att det är henne man ropar på när jag kvittrar Miso. Men hon har nog inte förstått att det är just hon som ÄR Miso. När Peter skulle ropa på henne med sin basröst så förstod hon inte. Han får träna lite på sin falsettröst och entusiasm . Och jag måste öva mig på att inte korrigera honom så mycket då jag tycker att han gör fel!  

Både Helena och jag har ont i ryggen, fast Helena såg verkligen ut som hon fått ett kvastskaft monterat någonstans. Mycket snö att pulsa i en hund på magen och en stor rygga bakpå och dessutom ryggont gör ju att man ser riktigt smidig ut när man rör sig och dirigerar sin hund, ähum... Hoppas du blir bättre till på onsdag Helena. Tack fam Holm för idag!

Wilma börjar att vänja sig  . Även om hon inte är någon lektant så är hon väldigt tålmodig. Mig gör det inget att de inte leker tillsammans, det hade naturligtvis varit roligt. Men är de bara nöjda med varandras närvaro och finner trygghet i det så är jag nöjd. Det finns andra hundar som Miso kan röja runt med. Wilma har visat att hon inte uppskattar när Miso är för våldsamt närgången och Miso verkar förstå det. Sen kan hon ju inte låta bli att testa gränserna ibland . Som idag när hon snodde Wilmas leksak. Det syntes så väl att hon visste att hon tog en chansning, och den gick hem!   Wilma lät henne ta leksaken och Miso sprang triumferande med den in i buren. Dit springer hon med det mesta. Husse uppskattade dock inte att hans träsko försvann... .

Jag vet inte om Wilma tyckte att det var en så bra idé att kartongen kom med upp i biabädden, men hon låg stoiskt kvar när Miso bökade runt.

I morse tränade jag och Miso med en del av hennes mat. Jag har kommit på mig själv med att belöna för mycket med godis. Min tanke var ju att få till en bra lek med Miso, även som belöning efter klick. Redan nu märker jag att hon förväntar sig godis och inte lek efter klicket. Det är så otroligt lätt att man fastnar i godisträsket. Jag vill ju ha en hund som är lätt att belöna med allt!

Vi mötte husse och Wilma som varit på långpromenad på morgonen. Miso vill gärna ranta med Wilma och nöjer sig inte med att sitta i ryggsäcken. Men jag försöker att få henne lugn så att hon kan acceptera att hon måste varva ner och efter ett tag brukar det gå. Men sen när hon har dåsat en liten stund så sprattlar det i de små tassarna och hon måste få springa av sig.

Vet inte om ljudet kom med, ni får sätta på Iggy Pops A real wild child till filmen.

Idag var Peter hemma, jätteskönt. Då kunde han och Wilma ta en lång morgonpromenad medans jag och Miso var hemma. Jag passade på att träna lite bur med henne. Vi har tränat att behärska sig och inte kasta sig på godiset några dagar och det har hon kläm på nu. Hon sätter sig ner och skjuter ifrån med framtassarna så att hon glider bakåt och ser lite konfunderad ut. När vi tränade buren så klickade jag för minsta lilla titt mot buren och till sist gick hon in i buren och satte sig. Jag kastade godis utanför och hon fick börja om. Jag är helt fascinerad vad en liten 8 veckors valp kan lära sig fort! Miso gillar verkligen buren och springer dit med prylar hon hittar och lägger sig gärna där för att sova.

Efter frukost åkte jag och Wilma till Nacka BK för att träna. Men där var det inte plogat så vi kunde bara träna de mer fartiga momenten. Någon moonwalk var det inte tal om ;-). Vi stannade inte så länge utan jag åkte på en liten minishoppingrunda istället. Där hittade jag en sak som det bara skrek Lystra och Miso om, så jag var tvungen att köpa en varsin. Alla vildingarna från Ryegate heter ju något med Wild.

Miso - In Your Wildest Dream

På eftermiddagen åkte vi hem till Helena och träffade syrran Lystra. Lite trevande i 2 sekunder och sen fullt ös medvetslös i två timmar (film kommer). Även morsan Vilja fick vara med och busa lite, vilket Miso uppskattade. Hon skrek som en fiskmås i bilen när vi åkte dit och drog timmerstockar när vi åkter hem :-)

  Ge hit! De ä min åsna syrran!