Igår när matte och husse åkte iväg för att bli baristas så fick jag vara hos Miso med familj. Vi röjde runt rätt så rejält ett tag. Bäst av allt var när vi skulle gå ut och kissa. När Karin trodde att vi skulle gå in igen så smet vi iväg och försvann under gäststugan. Vi hörde iofs att hon ropade på oss, men ibland kan man ju låtsas att man inte förstår   . Karin tog till sist till fulknepet och skramlade med matburken, och det är ju en signal som vi faktiskt kan.

När vi hade hållit på ett tag så blev både jag och syrran jättetrötta. Vi fick sova bredvid Karin i Misos stora bia. Matte har inte så höga tankar om mig, hon trodde att jag kanske skulle vara lite orolig eftersom det var första gången jag sov borta. Men det var hur lungt som helst. Fast Karin tyckte att vi vaknade väl tidigt när vi gick upp med Peter 05.50 Då fick vi ligga i hennes säng istället, bara vi var tysta och snälla. Och det var ju riktigt mysigt. Tant Wilma låg också där och henne gillar jag även om Karin säger att mina ömhetsbetygelser är lite väl översvallande. Några såna vibbar har inte jag fått från Wilma?? .

Vi började såklart morgonen med att läsa tidningen. Väldigt bra bilaga om att turista i Stockholm.

Wilma hade blivit lovad att få träffa Mallis idag och få lite lugn och ro från syrran och mig ?!? Vi blev därför instuvade bak i bilen och så körde vi ner till Gerd och Lasse där vi träffade Posh. Vilken lite plutthund! Hon väger ju bara 3 kg och så säger de att hon är vuxen? Vi fick följa med en liten bit på promenaden eftersom det var kallt men soligt och fint. Det var väldigt spännande och mycket att upptäcka.

Känner på mig att detta kommer att bli en kul plats i sommar. Mycket att lukta på och många kompisar att träffa.

Vi hittade några jättespännande kojor som man kunde krypa under. Jag sa åt syrran att inte kliva upp på en av dem, vilket hon naturligtvis var tvungen att göra. När hon sen hoppade ner så landade hon med huvudet i en snöhög. Hon såg för rolig ut, men skakade bara av sig och sprang efter Karin. Hon är tuff min syrra. 

Wilma blev så klart jätteglad att träffa Mallis, det är hennes barndomskamrat. Tycker hon bara hälften så mycket om henne som jag tycker om syrran så förstår jag att det är mycket  .

Jag och syrran gillade också Mallis. Sist vi träffade henne tyckte hon att vi var lite läskiga men idag blev hon riktig busig, drog in rumpan under sig och kutade som en galning. Miso sprang fram och skulle leka och när Mallis tog ett jättebusskutt mot henne så skrek syrran högt, fast Mallis inte ens nuddade henne. Syrran sa sen att det bara var utifall att det skulle ha gjort ont, hon har ju fått känna av hur det är att bli mosad av vår 30-kilos morsa. Hon är tuff min syrra...

Sen åkte vi hem utan Wilma och då fick vi frukost (Karin tyckte jag var lite ouppfostrad som försökte ta hennes macka från köksbordet, hade jag bara varit lite högre och lite snabbare...). Efter att ha utforskat vad man kan ha en flyttkartong till var vi ganska trötta. Vilket Karin tyckte var skönt, för då fick hon också lite lugn och ro att jobba.

En flyttkartong är bra till mycket, förutom att slita den i småbitar så kan man
t ex att brottas i den.

Man kan låtsas att det är en båt.

Och så kan man ha den som en koja.

På eftermiddagen kom grannen över med sina två små tjejer. Först var den minsta tjejen ganska rädd för oss. Vi försökte att pussa henne i ansiktet och tala om att vi inte alls är farliga, men då blev hon ännu räddare. Sen när vi slutade med det då gick det lite bättre och till sist så var det vi som nästan ville bli av med henne.

Det var ganska skönt när hon gick. Nu ska vi ta oss en tupplur innan vi hämtar Wilma  . Och sen kommer husse och hämtar hem mig. Det ska bli skönt att få komma hem till matte (även om jag är en stor tjej och klarar mig alldeles själv borta!). 

Kramar från Lystra   

(syrran hälsar)