karinochwilma

Alla inlägg den 9 mars 2010

Av karin - 9 mars 2010 20:11

Wilma och Miso, 13 veckor.


Idag var Lystra här igen. Tjejerna har blivit så stora. Nu kan de hänga med ordentligt. På morgonen tänkte jag promenera ner till vattnet med hundarna men insåg ganska snart att det skulle ta en vecka att ta sig ner dig med två valpar som tuggar på varandras koppel och drar åt olika håll. På morgonen när alla ska till jobbet så kommer det bilar hela tiden och då vågar jag inte ha dem lös. Vi tog bilen ner istället och gick bara strandpromenaden.


På eftermiddagen däremot så tog vi en promenad ner och gick på isen. Jag hade valparna lösa och gick på, de hängde på. Vi slöt upp med Gerd och Lasse med Mallis och Posh. Stackars snälla Mallis hade två valpar hängandes i vardera mungipan. Wilma och Posh struntar de fullständigt i, men Mallis är spännande. Jag tror att Mallis kommer att uppskatta dem när de blivit lite större.


Miso och Lystra


Vi hann även med en biltur idag och alla var snälla och tysta i bilen. När jag lämnade dem för att gå in i affären så trodde jag kanske att det skulle sitta två fiskmåsar i buren när jag kom ut. Men det var två busiga systrar som brottades i buren. Oj oj oj vad de hade saknat mig... inte alls.


Klart vi får plats i Bian alla tre Wilma, sa systrarna Bus och klämde ner sig.


Miso och jag har tränat klossen. Hon kan kliva runt när jag flyttar mig runt den och kan komma in och göra ingångar. Jag provade att ta bort klossen för att se om hon förstår, men då kommer hon liksom av sig. Jag varvarde mellan att ha klossen och ta bort den och klickade för att hon kom in mot min vänstersida rakt framifrån och sen shejpade runt henne i en ingång. Vi är inte klara men en god bit på väg.


Vi har även tränat att gå ut runt en tunna och det gör hon jättebra. Både då den stod i ett hörn så att hon fick hjälp av väggarna och då jag ställde ut den mitt i rummet.


Med Wilma har jag börjat träna greppa metallapporten, vilken hon inte gillar. Men hon började att greppa den och bjöd även ett visst motstånd. Jag tror att vår träning att greppa och hålla även har gjort att hon kan greppa leksaker och kampa bättre. OCH att hon tycker kampandet är roligare. Tidigare så har hon tagit i allt väldig lätt och gärna släppt efter ett tag.


Wilma har också fått prova att gå runt tunnan. För henne tar det längre tid att lära sig men är mycket stabilare när hon väl har fattat. Det märks att hon är lite vanare att träna och utföra saker.

ANNONS
Av karin - 9 mars 2010 15:44

Idag när vi var ute på eftermiddagen tog jag med mig valparna och Wilma på en längre tur. Vi slöt upp med Gerd och Lasse och gick på isen, hundarna var lösa. När vi kom upp i skogen på stigen igen kommer plötsligt en man som bor här i området med sin BC. Han är en ilsken gammal bitter man och har sagt till mig förr att jag ska fostra min hund (när jag har passerat med Wilma och hon har skällt på hans hund/honom).


Han kom ner från en annan stig och genskjöt oss, vi såg honom inte och blev helt överraskade. Naturligtvis så sprang Wilma dit och bjäbbade. Han vrålade till mig att jag skulle ha koll på min hund och sparkade till Wilma i brösten så hon flög bakåt. Jag blev så upprör så jag skrek "JÄVLA GUBBJÄVEL!!!".


NATURLIGTVIS har han rätt att bli arg och upprörd för att Wilma sprang fram till hans hund och dessutom på ett inte särkskilt vänligt sätt. Det har jag full förståelse för. Men jag kan inte acceptera att han sparkade på det sättet. Det var inte så att han var osäker på om den där farliga besten till tollare skulle äta upp hans BC, utan han är bara förbannad på ALLT och ALLA.


Jag har lite dåliga erfarenheter sedan tidigare vad gäller denna man. Till saken hör jag har sett honom misshandla sin hund för att hon sprang gläfste till mot Wilma när vi gick förbi en gång. Då vrålade han åt hunden så att hon rullade ihop sig som en boll på gräsmattan, varpå han sprang fram och sparkade henne med träskor.


Idag blev jag totalt överraskad för han kom så fort förbi oss, så jag hann inte reagera i tid. Anledningen till att Wilma reagerade så starkt på dem har säkert att göra med att vi har blivit vrålade på förrut (fast hon inte har varit i närhet av hans hund tidigare) och jag tror inte att det blir bättre nästa gång. Jag känner mig lite villrådig hur jag ska hantera detta. Jag är både ledsen och arg. Ledsen för att det ska behöva hända och för att jag kanske hädanefter alltid måste ha Wilma kopplad, arg därför att jag känner mig maktlös. Jag är arg också för att gubben fick mig att sänka mig till hans låga nivå   .

ANNONS

Presentation

Fråga mig

3 besvarade frågor

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ karinochwilma med Blogkeen
Följ karinochwilma med Bloglovin'

Kalender

Ti On To Fr
1
2 3 4 5 6 7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17 18
19
20
21
22 23 24 25
26
27
28
29
30 31
<<< Mars 2010 >>>

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se