Igår åkte jag och Wilma till Nacka BK för att träna lite bara hon och jag. Jag ställde som vanligt upp rutan först och körde sen lite fritt följ så gott det gick i den upptrampade knöliga snön.

Det gick jättebra med tanke på omständigheterna. I språng marsch sprang hon snyggt bredvid mig i en bra trav men med god fart.

Sen körde vi inkallning med ställande. Det gick apdåligt, jag försökte på flera sätt men antingen sprang hon och ställde sig utan mitt kommando eller så stannade hon först efter en och en halv kroppslängd (utan bromsmärken...). Jag blev bara otåligare och otåligare. Hur ska jag lösa detta?

Vi ställde upp och skickade på rutan. "QUÉ?!? Menar du att jag ska springa fram och lukta i snön?" "Nähä, menar du att jag ska springa fram och ställa mig precis framför rutan?", "Vid ena konen då????"...

NEJ JAG MENAR MITT I RUTAN!!!!!

  10 andetag, lämna det momentet för ett tag.

Hopp över hinder. Wilma hoppar ut och sätter sig precis vid hindret. SUCK! Vad har hänt?

Platsliggning. Lade ner Wilma och pulsade i knähög snö bakom planket. Såg inget eftersom jag valt sidan där man faktiskt inte alls syns och där det inte finns några hål (till skillnad från andra sidan där det bara är hål). Jag chansade på att hon låg kvar och stannade 3 minuter. När jag kom fram låg hon snällt och fint på samma ställe och så lugn ut. JA!    med förnyad kraft och lust pulsade jag tillbaka och satte upp henne.

Vi provade med hindret igen och fick till ett hyfsat hopp. Provade rutan igen och stod nära. Hon sprang mitt i och fick en dunderlek som belöning. Sket i inkallning med ställande eftersom det är en riktig humörsänkare. Körde apporteringen som också gick hyfsat, hon sätter sig ibland för långt ut och ibland snett. Men idag tog jag vad jag fick.

Läggande under gång och fjärren fungerarde också hyfsat, men inte toppoäng idag.

När jag gick därifrån så kände jag att jag nog inte ska starta Wilma i några fler tävlingar. Hon kanske ska få bara vara familjehund utan krav på sig utan bara aktivering. Jag kan ändra på mig   .

GÖR INTE HUNDEN SOM JAG VILL, SÅ ÄR DET FÖRMODLIGEN FÖR ATT JAG HAR GJORT DET FÖR SVÅRT ELLER INTE TILLRÄCKLIGT ROLIGT UTIFRÅN MIN HUNDS KAPACITET!   

Men just nu känns det ju roligare att träna valpen, kravlöst. Men det kommer nog att ändra på sig när man oundvikligen börjar att känna krav på att det ska bli något också. Jag vill dock försöka hålla det roligt och någorlunda kravlöst.

MISO

Backande. Med Miso satt helt plötsligt backandet igår. Vi skulle träna något annat, men så började hon backa långt så då plockade jag upp det istället. Tidigare så har hon backat två tre steg och när jag sen har försökt vänta ut henne så har hon backat tre steg och satt sig istället. Men igår backade hon två tre steg och sen när hon inte fick utdelning så backade hon två steg till. Kul när poletten trillar ner. Jag provade om jag kunde få henne att backa upp på ett litet trappsteg vi har på väg in i köket. Men det blev för svårt. Nu på morgonen provade jag igen och då klev hon faktiskt upp en gång med bakbenen på trappsteget. Fick det bara en gång, men i alla fall   

Greppa saker. Jag har också försökt att få henne att greppa en gummipinne. Hon duttar och duttar hårt. Kanske någon slick, men jag har ännu inte fått henne att öppna munnen som för att greppa pinnen. Om jag slänger iväg den gör hon det. Men då tar hon hellre på sidan på pinnen eller i snöret och gnager lite. Jag vill att hon ska greppa pinnen mitt på. Nu på morgonen bytte jag pryl till en liten gummipipis, den greppar hon och springer t o m och hämtar om jag slänger iväg den. Vi får börja med den så kanske jag kan överföra det på den hårdare gummipinnen sen och till sist till apportbocken. Tanken är att få ett bra grepp utan tugg så som jag har jobbat med Wilma.

På Wilma har det fungerat jättebra och hon har numera ett bra grepp om apportbocken och kan kampa med de flesta prylar som jag erbjuder henne. Hon har förstått konceptet och t o m börjar tycka att kampandet och leksaker är kul. Alltid något!  

Nu har jag dessutom tagit bort klossen på Miso. Hon kommer in fint och ställer eller sätter sig bredvid mig. Jag har inte bett henne att sätta sig det gör hon spontant ibland, gör hon det och sitter rakt så har hon fått belöning, annars väntar jag ut henne så att hon rättar till sig. Några gånger har jag klickat henne för att komma rakt emot mig och sen kastat godiset bakom mig på vänster sida. Så att hon vet att hon ska komma in rakt och inte hamna för långt fram. Det är kul att det från en dag till en annan helt plötsligt fungerar, det är som om allt måste processas i rätt ordning innan det faller på plats.

 

Helena & co

15 mars 2010 09:51

Ja humöret tryter onekligen ibland när de stora inte gör som man vill.....man tycker ju att de KAN. Men du var ju klok nog att itne fortsätta med det moment som ksapar mest irritation och att avsluta med att hon fick lyckas :-) Jag måste också tänka mig för med Vilja nu att vi har tappat så otroligt mycket pga valparna och att jag måste sänka mina krav både i jakt och lydnadsträningen. Ska försöka satsa på viltspåret nu när snön har lagt sig och vänta med lydnadstävlingar till våren/sommaren. Och jag kommer inte anmäla till jaktprov i vår. Viltspår är ju så kravlöst och roligt. Kul att backandet har tagit fart med Miso.....samma här, Lystra bjuder gärna ett långt backande nu :-) Och idag bjöd hon på snygga spontana ingångar!! Yippie

http://holmstorp.bloggagratis.se

 

Stina & Rö'tottarna

15 mars 2010 16:41

Hahahah jag skrattar så jag dööör Karin!!! Det är inget fel på varken hunden eller dig det är bara det att... att... Nä jag vet inte - ska vi bytlånas en vecka? Jag tar Wilma o du tar Tengel! Vi kommer inte märka att vi bytt hund! LOVAR!!! Underbara älskade Vattubrinkar ;)
Är det en sak dom lär oss så är det att inget i hundträningen är gratis!!!

http://www.tengel.dinstudio.se

 

Annika

15 mars 2010 18:05

upp med hakan! Wilma kommer snart tillbaka i sitt vanliga jag, vi är väl alla lite snurriga nu efter den långa vintern. Ojoj va långt du kommit med miso, Nikki har just börjat lära sig sitt! =)
Kram från knas

http://annikasvovvar.se

 

Helene, Wallander & Beck

15 mars 2010 23:56

Verkar vara lite svårt för flera här och var just nu... snart kreverar jag på den jädrans rutan. Finns nog inget mer att pröva är jag rädd för och vad F-N gör man då, ger upp eller?

Vi får fortsätta att leva på hoppet och hoppas att den stundande våren snart ger oss alla en rejäl kick snart.

Miso & Lystra följer verkligen varann i utvecklingen, kul!

Bamsekramar

http://stadsflattarna.se

 

Birgitta & Lizzie

16 mars 2010 07:56

Om att "ruta in tillvaron" skulle nog många av oss kunna skriva en hel följetong ;))) men det är bara som vanligt bryta ihop och komma igen *fniss* !!
Men snart kommer nog Wilma att bli så avis på lillsyrran, som får sååå mycket "betalt" för sina sina övningar, att hon kommer att tigga och be om att få träna just rutan :-)))

Kramizar
PS Fråga P om det är annat datum än båtmässan som gäller för vår i år !?!? DS

http://icelolly.bloggplatsen.se

 

Anna

17 mars 2010 12:50

Ibland verkar det absolut som om hunden glömt precis allt man lärt den, frustrerande som tusan!
Bara att ta nya tag :)

Det är verkligen jättepraktiskt med långt hår, jag var nästan aldrig hos proffisionell frisör :)
Men oj så skönt med förändring det var, I needed it!! :D

Kram!

http://www.odjurenochanna.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Några reflektioner efter senaste tidens hundträningar och kurser. Jag har de senaste åren fått lov att tänka om, tänka nytt och tänka om igen. Knappast någon rymdforskning, men här är mina funderingar i alla fall.   Jag läste häromdagen om en psy...

LABBEKLUBBENS WT Igår var det Labbeklubbens WT i Norrtälje. Jag och Miso började storstilat på ruta 2, en enkelmarkering och kammade hem en 20-poängare. Vidare på ruta 3 fick vi 17 poäng, vilket jag tyckte var snålt eftersom hon sprang rakt ut och ...

Efter långt tävlingsuppehåll så har jag nu tävlat med båda hundarna.   Förra söndagen debuterade jag och Wilma i agility utanför klubbens trygga "väggar". Peter var med som sällskap. Vis av gamla erfarenheter placerades han och Miso på ställe vid...

Igår åkte vi 3 timmar upp till Hälsingland och Eva Thorén Söderström och hennes fantastiska Edsäng. Lite galet att åka så långt kanske, men vi hade en jätterolig dag och tränade i sju timmar med några pauser för fika. Det blev nästan som ett WT med f...

Det var så länge sedan nu jag var inne här så jag nästan har glömt bort att jag har en blogg  . Det har runnit en hel del vatten under kölsvinet sedan sist.   Det har hänt mycket på hundträningsfronten. Vi gjorde några försök att starta i rallyly...