Wilma och Miso, 14 veckor 10,9 kg.

Jag och Wilma har kört vittringsdiskriminering med post-it-lappar. Först så chansade hon hejvilt, men nu har hon börjat att förstå vad det går ut på och kan välja rätt post-it-lapp bland ett 10-tal. Ska föra över det på vittringspinnarna sen, ska bli spännande om det går lika lätt.

Miso och jag har fortsatt med våra läxor och hon är jätteduktig. Nu när hon kan backandet så börjar hon alltid med det. Från att alltid bjuda sitt hela tiden till att bara backa hela tiden. Ingångarna börjar att bli allt bättre. Vi har tagit bort klossen och hon kommer in och sätter sig i utgångsposition. Igår när jag skulle träna buren och ställde mig bredvid den så kom hon och satte sig i utgångsposition. Det gäller att inte fastna på en sak i träningen för de snappar upp så himla fort.

Från att dammsugaren var en ganska skum pryl så har den nu blivit något man gärna ligger framför när jag dammsuger. Jag får nästan fösa Miso framför mig med dammsugarmunstycket för hon är i vägen hela tiden.

Nu på eftermiddagen när jag var ute så gick jag förbi arga gubben. Jag såg att han var ute på sin tomt men låtsades inte om honom (hade Wilma i koppel och hon gick fint bredvid). När jag kom förbi så vrålade han "skaffa katt istället". Jag hade bestämt mig för att om jag skulle möta honom så skulle jag konfrontera honom. Misstag.

Han började på en gång att gapa om att såna som jag inte ska ha hund att det är något fel på min hund, bla bla bla. Jag gick fram till honom och frågade om jag kunde få prata med honom. Började med att be om ursäkt för att Wilma hade sprungit fram till honom och hans hund, att hon naturligtvis inte ska göra det. Men sa också att han skulle ge f:n att sparka min hund.

Han svarade med att "släpp loss hunden så ska jag sparka'na en gång till". "Den där hunden har något fel i huvvet", "Du kan ingenting om hundar, gå en kurs eller gå till en hundspykolog eller nåt..." BLA BLA BLA BLA. "Skaffa en katt istället". (Han skulle bara veta att jag har en till hund hemma.)

Jag sa åt honom att han inte har någon aning om vad jag kan om hundar, att han varje gång han träffar mig gapar och skriker på mig och bad/sa åt honom att aldrig mer säga något alls till mig om vi möts. Han svarade med "Du har ingen historia här, det vore f:n bättre om Tommy bodde kvar (förra ägaren)". "Och de där Gustafssons (Gerd och Lasse) är idioter, deras hundar har inte varit kloka någon av dem..."

Det slutade i alla fall med att jag var lika upprörd som sist fast jag försökte att hålla mig lugn. Det är otroligt obehagligt med en person som konstant vrålar på en, och som överhuvudtaget inte går att säga något åt. Jag kommer alltid att vara orolig för att träffa honom, med och utan hund. Det är faktiskt den enda gången i mitt liv som jag har önskat något död, förångad från jordens yta. Jag vet att jag inte borde ta åt mig men det gör mig väldigt obehaglig till mods. Det är precis sånt där som gör att jag nästa gång jag möter honom kommer att spänna mig vilket kommer att få effekt på Wilma.