Idag kom Lystra hit vid 12-tiden och jag tror att Miso har legat och laddat för jäklar vilken fart det blev och "prinsessan" Lystra var inte sämre hon. Det där med arbetsro flög ju ut genom dörren i samma sekund som Lystra klev in. Trodde att huset skulle rasa. Wilma kröp nästan ur skinnet och ville sitta i mitt knä för att komma undan de två huliganerna.

Jag gav upp tanken på att jobba efter ett tag och stuvade in alla hundar i bilen och drog till klubben. Där tog vi först en promenad allesammans och sen fick valparna ligga i bilen medans jag tränade Wilma.

Vet inte vad som har hänt. Allt som Wilma kunde i höstas är som bortblåst. Jag blir bara irriterad. Rutan som satt som en smäck fungerar inte alls och eftersom jag blev irriterad och inte gav henne cred för något så vågade hon till sist inte ens försöka :-(

Det fria följet går i alla fall bra och idag gick inkallning med ställande hyfsat, inget vidare tempo och hon stannar med någon kroppslängds avstånd. Men det är bättre än förrut. Hindret gick bra och sen körde jag några till skick på rutan från nära håll och det sista gick bra. Vi är inte på långa vägar klar med något och jag känner att jag måste backa i träningen massor vilket är frusterande.

Hemma tränar vi doggy-zen och lite trix och det går bra. Wilma och jag har dessutom koppeltränat en hel del (det går ju inte an att vara slarvig nu när jag ska ha två hundar som snurrar runt). För övrigt så kommer jag att träna mer allmänlydnad med henne. Hon har varit duktig på att komma på mina inkallningar, men även där har hon börjat att maska. Det är som om hon har kommit in i en annan sinnesstämning sedan Miso kom. Från att ha varit den enda och hela tiden i centrum till att vara någon i bakgrunden. Hon tänker kanske att "bra hund reder sig själv".

Igår när jag var hos min revisor skulle hon ha ett möte med en ny kund, en hundkommunikatör. Jag kanske skulle be henne prata med Wilma, för att få höra sanningen :-)