Till Helena

Förutom att jobbtakten har ökat så har jag dessutom börjat att föra träningslogg (hemläxa). Nyttigt men jättesvårt och tar tid. Misstänker att mitt bloggande kommer att få stryka på foten lite. Det var ju faktiskt som en träningsdagbok jag började bloggen och nu har det nog mest blivit annat på senaste tiden. Ska i alla fall försöka sköta pappersträningsloggen bättre och få lite rutin på det. Här är i alla fall veckans uppis på tillväxten :-)

Miso är nu lika hög som Wilma, men det skiljer nog ca 4 kg i vikt. Miso väger 12,2 kg och tjockisen Wilma väger nog 16-17 kg. Hon har gått upp 2 kg i vinter, beroende på för lite motion (sedan Miso kom har de minskat drastiskt) + att jag bytte foder. Peter tyckte hon såg ut som en rultig tant när han var ute med henne häromdagen. Men nu ska han börja att springa igen med Wilma så då blir det bättring, samt att jag har bättre koll på maten.

I helgen var vi på en rad föreläsningar om djurs beteende och stress bl a. Även hundens berikning togs upp. D v s att tillgodose naturliga behov hos hunden som den inte längre får utföra. Exempelvis att söka och undersöka föda. Om hunden inte vill äta eller håller på och plockar ur maten ur matskålen så kan det vara ett tecken på att den vill undersöka maten. Då kan man lägga i flera olika saker i matskålen - det vanliga torrfodret, grönsaker, en sked ris - utan att blanda i hop, för att hunden ska få chans att undersöka.

Om hunden är glupsk och hela tiden tigger mat, fast den får det den näringsmässigt behöver så kan det vara ett tecken på att den inte får sitt tuggbehov tillgodosett. Antingen kan man köpa ett foder som inte är så näringsrikt så att hunden kan få mer. Föreläsaren hade själv popcorn framme hela tiden till sina hundar. Popcorn utan fett eller salt, poppade med ånga (inte i micro eller på spisen). Går säkert att hitta andra saker utan kalorier och näring men som bjuder lite tuggmotstånd. Tanken är i alla fall intressant.

Wilma kanske inte är en så bra lektant, men hon är mysig att sova med :-)

Miso har fått vara med på morgonpromenaderna, hon tycker att det är så kul med alla hundar, och försöker bjuda upp till lek. Men de allra flesta tycker bara att hon är fjantig och ignorerar henne så gott det kan. Den enda som hakade på var en Italiano Bracco. Men när stora Famme började jaga tillbaka så satte Miso svansen mellan benen och skrek lite extra utifall och så att Famme skulle förstå att det gick lite för våldsamt till. Sen var iofs Miso där nästan sekund igen och pockade på uppmärksamhet. Man är ju inte fegare än att man kan vara en liten retsticka.