Bara 25 meter än så länge, så att vi kan bygga en liten inhägnad för valparna. Wilma håller sig på tomten med undantag för att hon springer till den ena grannen. Med en valp skulle det kanske gå att hålla koll, men med två... Igår var de överallt och ingenstans så då beslutade jag att det måste bli ett stängsel. Men det är ju så förbaskat dyrt med staket. Hittade dock lite billigare på Jula.

Nu börjar vi med 25 meter så får vi bygga ut sen. Det går ju åt en del till 2600 kvm tomt! :-( Men kan man bara ha så att man kan släppa ut dem närmast huset så räcker det bra till. Nu när det förhoppningsvis ska bli vår så vill man ju kunna vara utomhus utan att tänka på att passa valp hela tiden.

Wilma och Miso, 14 veckor 10,9 kg.

Jag och Wilma har kört vittringsdiskriminering med post-it-lappar. Först så chansade hon hejvilt, men nu har hon börjat att förstå vad det går ut på och kan välja rätt post-it-lapp bland ett 10-tal. Ska föra över det på vittringspinnarna sen, ska bli spännande om det går lika lätt.

Miso och jag har fortsatt med våra läxor och hon är jätteduktig. Nu när hon kan backandet så börjar hon alltid med det. Från att alltid bjuda sitt hela tiden till att bara backa hela tiden. Ingångarna börjar att bli allt bättre. Vi har tagit bort klossen och hon kommer in och sätter sig i utgångsposition. Igår när jag skulle träna buren och ställde mig bredvid den så kom hon och satte sig i utgångsposition. Det gäller att inte fastna på en sak i träningen för de snappar upp så himla fort.

Från att dammsugaren var en ganska skum pryl så har den nu blivit något man gärna ligger framför när jag dammsuger. Jag får nästan fösa Miso framför mig med dammsugarmunstycket för hon är i vägen hela tiden.

Nu på eftermiddagen när jag var ute så gick jag förbi arga gubben. Jag såg att han var ute på sin tomt men låtsades inte om honom (hade Wilma i koppel och hon gick fint bredvid). När jag kom förbi så vrålade han "skaffa katt istället". Jag hade bestämt mig för att om jag skulle möta honom så skulle jag konfrontera honom. Misstag.

Han började på en gång att gapa om att såna som jag inte ska ha hund att det är något fel på min hund, bla bla bla. Jag gick fram till honom och frågade om jag kunde få prata med honom. Började med att be om ursäkt för att Wilma hade sprungit fram till honom och hans hund, att hon naturligtvis inte ska göra det. Men sa också att han skulle ge f:n att sparka min hund.

Han svarade med att "släpp loss hunden så ska jag sparka'na en gång till". "Den där hunden har något fel i huvvet", "Du kan ingenting om hundar, gå en kurs eller gå till en hundspykolog eller nåt..." BLA BLA BLA BLA. "Skaffa en katt istället". (Han skulle bara veta att jag har en till hund hemma.)

Jag sa åt honom att han inte har någon aning om vad jag kan om hundar, att han varje gång han träffar mig gapar och skriker på mig och bad/sa åt honom att aldrig mer säga något alls till mig om vi möts. Han svarade med "Du har ingen historia här, det vore f:n bättre om Tommy bodde kvar (förra ägaren)". "Och de där Gustafssons (Gerd och Lasse) är idioter, deras hundar har inte varit kloka någon av dem..."

Det slutade i alla fall med att jag var lika upprörd som sist fast jag försökte att hålla mig lugn. Det är otroligt obehagligt med en person som konstant vrålar på en, och som överhuvudtaget inte går att säga något åt. Jag kommer alltid att vara orolig för att träffa honom, med och utan hund. Det är faktiskt den enda gången i mitt liv som jag har önskat något död, förångad från jordens yta. Jag vet att jag inte borde ta åt mig men det gör mig väldigt obehaglig till mods. Det är precis sånt där som gör att jag nästa gång jag möter honom kommer att spänna mig vilket kommer att få effekt på Wilma.

Igår åkte jag och Wilma till Nacka BK för att träna lite bara hon och jag. Jag ställde som vanligt upp rutan först och körde sen lite fritt följ så gott det gick i den upptrampade knöliga snön.

Det gick jättebra med tanke på omständigheterna. I språng marsch sprang hon snyggt bredvid mig i en bra trav men med god fart.

Sen körde vi inkallning med ställande. Det gick apdåligt, jag försökte på flera sätt men antingen sprang hon och ställde sig utan mitt kommando eller så stannade hon först efter en och en halv kroppslängd (utan bromsmärken...). Jag blev bara otåligare och otåligare. Hur ska jag lösa detta?

Vi ställde upp och skickade på rutan. "QUÉ?!? Menar du att jag ska springa fram och lukta i snön?" "Nähä, menar du att jag ska springa fram och ställa mig precis framför rutan?", "Vid ena konen då????"...

NEJ JAG MENAR MITT I RUTAN!!!!!

  10 andetag, lämna det momentet för ett tag.

Hopp över hinder. Wilma hoppar ut och sätter sig precis vid hindret. SUCK! Vad har hänt?

Platsliggning. Lade ner Wilma och pulsade i knähög snö bakom planket. Såg inget eftersom jag valt sidan där man faktiskt inte alls syns och där det inte finns några hål (till skillnad från andra sidan där det bara är hål). Jag chansade på att hon låg kvar och stannade 3 minuter. När jag kom fram låg hon snällt och fint på samma ställe och så lugn ut. JA!    med förnyad kraft och lust pulsade jag tillbaka och satte upp henne.

Vi provade med hindret igen och fick till ett hyfsat hopp. Provade rutan igen och stod nära. Hon sprang mitt i och fick en dunderlek som belöning. Sket i inkallning med ställande eftersom det är en riktig humörsänkare. Körde apporteringen som också gick hyfsat, hon sätter sig ibland för långt ut och ibland snett. Men idag tog jag vad jag fick.

Läggande under gång och fjärren fungerarde också hyfsat, men inte toppoäng idag.

När jag gick därifrån så kände jag att jag nog inte ska starta Wilma i några fler tävlingar. Hon kanske ska få bara vara familjehund utan krav på sig utan bara aktivering. Jag kan ändra på mig   .

GÖR INTE HUNDEN SOM JAG VILL, SÅ ÄR DET FÖRMODLIGEN FÖR ATT JAG HAR GJORT DET FÖR SVÅRT ELLER INTE TILLRÄCKLIGT ROLIGT UTIFRÅN MIN HUNDS KAPACITET!   

Men just nu känns det ju roligare att träna valpen, kravlöst. Men det kommer nog att ändra på sig när man oundvikligen börjar att känna krav på att det ska bli något också. Jag vill dock försöka hålla det roligt och någorlunda kravlöst.

MISO

Backande. Med Miso satt helt plötsligt backandet igår. Vi skulle träna något annat, men så började hon backa långt så då plockade jag upp det istället. Tidigare så har hon backat två tre steg och när jag sen har försökt vänta ut henne så har hon backat tre steg och satt sig istället. Men igår backade hon två tre steg och sen när hon inte fick utdelning så backade hon två steg till. Kul när poletten trillar ner. Jag provade om jag kunde få henne att backa upp på ett litet trappsteg vi har på väg in i köket. Men det blev för svårt. Nu på morgonen provade jag igen och då klev hon faktiskt upp en gång med bakbenen på trappsteget. Fick det bara en gång, men i alla fall   

Greppa saker. Jag har också försökt att få henne att greppa en gummipinne. Hon duttar och duttar hårt. Kanske någon slick, men jag har ännu inte fått henne att öppna munnen som för att greppa pinnen. Om jag slänger iväg den gör hon det. Men då tar hon hellre på sidan på pinnen eller i snöret och gnager lite. Jag vill att hon ska greppa pinnen mitt på. Nu på morgonen bytte jag pryl till en liten gummipipis, den greppar hon och springer t o m och hämtar om jag slänger iväg den. Vi får börja med den så kanske jag kan överföra det på den hårdare gummipinnen sen och till sist till apportbocken. Tanken är att få ett bra grepp utan tugg så som jag har jobbat med Wilma.

På Wilma har det fungerat jättebra och hon har numera ett bra grepp om apportbocken och kan kampa med de flesta prylar som jag erbjuder henne. Hon har förstått konceptet och t o m börjar tycka att kampandet och leksaker är kul. Alltid något!  

Nu har jag dessutom tagit bort klossen på Miso. Hon kommer in fint och ställer eller sätter sig bredvid mig. Jag har inte bett henne att sätta sig det gör hon spontant ibland, gör hon det och sitter rakt så har hon fått belöning, annars väntar jag ut henne så att hon rättar till sig. Några gånger har jag klickat henne för att komma rakt emot mig och sen kastat godiset bakom mig på vänster sida. Så att hon vet att hon ska komma in rakt och inte hamna för långt fram. Det är kul att det från en dag till en annan helt plötsligt fungerar, det är som om allt måste processas i rätt ordning innan det faller på plats.

Igår var vi på båtmässan och köpte en flytväst åt Miso (och sittbrunnstält åt båten som var betydligt dyrare...). Det är så bra att det finns alltid saker att köpa...

Sen var vi bjudna på försenad födelsedagsmiddag för mig hos kompisar. Jag fick en superknäpp och rolig present. Espressokoppar med hundvalpar på. Tack familjen Tallec för god mat och fina koppar   

Skrattade ännu mer åt dem idag när jag vände på koppen och det stod att de inte var till för att dricka något ur. Förmodligen bara leksakskoppar   

WILMA

Innan vi kom dit så ringde jag för portkod och då frågade Nina om de inte skulle hälsa på Wilma. Jag blev glad för äntligen så tog någon själv det initiativet. Det största problemet är som sagt inte att träna hunden, utan att få folk att förstå att man tränar hunden. I detta fallet en hysterisk tollare som skriker av förväntan.

Sagt och gjort. Wilma hade samma förväntan som vanligt när vi kom in, jag höll henne i ganska kort koppel och ingen hälsade på henne eller ens tittade på henne eller Miso. Vi pratade på som vanligt och Wilma blev tystare och tystare. Det gick egentligen ganska fort att bli tyst och då fick hon ett grisöra och var helnöjd med det. Barnen fick lämna henne i fred och det gick väldigt bra. Jag önskar att flera kunde förstå mig när jag ber dem att bara ignorera. Oftast så försöker de men kan ändå inte låta bli att titta på henne och säga "ja, ja...vi hör dig". Det bästa är att totalt låtsas som att hon inte finns tills hon är tyst.

MISO

Häromdagen fick jag chansen att göra en del av hemläxan - shejpa ett föremål. När jag skulle dammsuga stod Miso och skällde på dammsugaren. Jag stängde av den och började klicka henne för att hon var tyst och närmade sig dammsugarmunstycket och dammsugaren. När hon kunde det satte jag på dammsugare och gjorde samma sak. Sen hade jag en tyst hund men som var i vägen hela tiden när jag dammsög. Eftersom hon ville vara nära den där grejen som droppade godisar   

Att träna burlekar är en del av hemläxan. Filmen blev lite lång, ni får snabbspola om ni inte orkar  . Vi har tränat buren förrut men nu lade jag på störningar och kommandon. Samt testade om kommandona fungerade då jag stod på olika sätt och från olika avstånd. Jag försökte att variera mig ganska mycket. Miso börjar att bli riktigt duktig på buren även om jag ännu inte kan lämna henne så länge eller på längre avstånd.

Denna film blev ännu längre. Eftersom jag hade tränat lådan tidigare och hon har greppat det så provade jag att ta en mindre och mindre låda. Den minsta ställde till lite problem men hon var så uthållig och söt i sina försök.

På eftermiddagen gick jag och Wilma en långpromenad, det blåste lite kallt men vi gick i raskt tempo och blev varma. Vi har en ganska lång runda som vi brukar gå och där man går förbi en handelsträdgård/fik. Jag ringde Peter sa åt honom att ta Miso och möta upp med mig där på tillbakavägen eftersom det såg så mysigt ut då flera satt där i solen och fikade och blickade ut över vattnet. Miso var ganska trött när vi kom tillbaka, men det har gått över nu :-)

Jag älskar att ha helger som inte är överplanerade och man kan spontangöra saker.

Jag måste skriva ner läxan vi har till nästa kurstillfälle i Stallarholmen.

Träna burlekar (gå in i buren, stanna kvar i öppen bur trots retning/störning, sitta kvar när burdörren öppnas samt komma ut på frikommando från olika riktningar o avstånd).
Detta har vi påbörjat och ska utveckla.

Träna in olika belöningar, nya lekar både med och utan föremål.
Detta måste vi träna mycket på. Godismonstret vill leka när jag separerar det från klickerträningen, men inte så fort jag börjat klicka under ett pass.

Vi ska shejpa en huvudrörelse.
Har tidigare shepat in att hon tittar åt sidan, vilket sen blev en snurr. Nu ska jag klicka in att hon ska nicka/bocka.

Shejpa in en annan rörelse.
Jag håller på med backa och gå ut ifrån mig. Igår började jag träna ligg, men är osäker på hur jag ska gå vidare med detta.

Shejpa in något som involverar ett föremål.

Jag har börjat att träna Miso på att gå upp på en balanskudde samt att kliva i en låda.

Läsa igenom de papper vi fick och rangordna hundens 10 bästa belöningar samt 10 bästa aktiviteter (oavsett om vi gillar dem eller inte...typ äta bajs...urk)

Samt mejla Anna om det är något speciellt vi vill träna in.
Jag ska fråga om ligg samt hur jag ska träna in musmattan på bästa sätt (även om Anna verkar ha tagit bort den nästan helt ur sin träning).

Wilma och Miso, 13 veckor.

Idag var Lystra här igen. Tjejerna har blivit så stora. Nu kan de hänga med ordentligt. På morgonen tänkte jag promenera ner till vattnet med hundarna men insåg ganska snart att det skulle ta en vecka att ta sig ner dig med två valpar som tuggar på varandras koppel och drar åt olika håll. På morgonen när alla ska till jobbet så kommer det bilar hela tiden och då vågar jag inte ha dem lös. Vi tog bilen ner istället och gick bara strandpromenaden.

På eftermiddagen däremot så tog vi en promenad ner och gick på isen. Jag hade valparna lösa och gick på, de hängde på. Vi slöt upp med Gerd och Lasse med Mallis och Posh. Stackars snälla Mallis hade två valpar hängandes i vardera mungipan. Wilma och Posh struntar de fullständigt i, men Mallis är spännande. Jag tror att Mallis kommer att uppskatta dem när de blivit lite större.

Miso och Lystra

Vi hann även med en biltur idag och alla var snälla och tysta i bilen. När jag lämnade dem för att gå in i affären så trodde jag kanske att det skulle sitta två fiskmåsar i buren när jag kom ut. Men det var två busiga systrar som brottades i buren. Oj oj oj vad de hade saknat mig... inte alls.

Klart vi får plats i Bian alla tre Wilma, sa systrarna Bus och klämde ner sig.

Miso och jag har tränat klossen. Hon kan kliva runt när jag flyttar mig runt den och kan komma in och göra ingångar. Jag provade att ta bort klossen för att se om hon förstår, men då kommer hon liksom av sig. Jag varvarde mellan att ha klossen och ta bort den och klickade för att hon kom in mot min vänstersida rakt framifrån och sen shejpade runt henne i en ingång. Vi är inte klara men en god bit på väg.

Vi har även tränat att gå ut runt en tunna och det gör hon jättebra. Både då den stod i ett hörn så att hon fick hjälp av väggarna och då jag ställde ut den mitt i rummet.

Med Wilma har jag börjat träna greppa metallapporten, vilken hon inte gillar. Men hon började att greppa den och bjöd även ett visst motstånd. Jag tror att vår träning att greppa och hålla även har gjort att hon kan greppa leksaker och kampa bättre. OCH att hon tycker kampandet är roligare. Tidigare så har hon tagit i allt väldig lätt och gärna släppt efter ett tag.

Wilma har också fått prova att gå runt tunnan. För henne tar det längre tid att lära sig men är mycket stabilare när hon väl har fattat. Det märks att hon är lite vanare att träna och utföra saker.

Idag när vi var ute på eftermiddagen tog jag med mig valparna och Wilma på en längre tur. Vi slöt upp med Gerd och Lasse och gick på isen, hundarna var lösa. När vi kom upp i skogen på stigen igen kommer plötsligt en man som bor här i området med sin BC. Han är en ilsken gammal bitter man och har sagt till mig förr att jag ska fostra min hund (när jag har passerat med Wilma och hon har skällt på hans hund/honom).

Han kom ner från en annan stig och genskjöt oss, vi såg honom inte och blev helt överraskade. Naturligtvis så sprang Wilma dit och bjäbbade. Han vrålade till mig att jag skulle ha koll på min hund och sparkade till Wilma i brösten så hon flög bakåt. Jag blev så upprör så jag skrek "JÄVLA GUBBJÄVEL!!!".

NATURLIGTVIS har han rätt att bli arg och upprörd för att Wilma sprang fram till hans hund och dessutom på ett inte särkskilt vänligt sätt. Det har jag full förståelse för. Men jag kan inte acceptera att han sparkade på det sättet. Det var inte så att han var osäker på om den där farliga besten till tollare skulle äta upp hans BC, utan han är bara förbannad på ALLT och ALLA.

Jag har lite dåliga erfarenheter sedan tidigare vad gäller denna man. Till saken hör jag har sett honom misshandla sin hund för att hon sprang gläfste till mot Wilma när vi gick förbi en gång. Då vrålade han åt hunden så att hon rullade ihop sig som en boll på gräsmattan, varpå han sprang fram och sparkade henne med träskor.

Idag blev jag totalt överraskad för han kom så fort förbi oss, så jag hann inte reagera i tid. Anledningen till att Wilma reagerade så starkt på dem har säkert att göra med att vi har blivit vrålade på förrut (fast hon inte har varit i närhet av hans hund tidigare) och jag tror inte att det blir bättre nästa gång. Jag känner mig lite villrådig hur jag ska hantera detta. Jag är både ledsen och arg. Ledsen för att det ska behöva hända och för att jag kanske hädanefter alltid måste ha Wilma kopplad, arg därför att jag känner mig maktlös. Jag är arg också för att gubben fick mig att sänka mig till hans låga nivå   .

Idag var första gången på valpkursen i för Anna i Stallarholmen. Egentligen är både jag och Miso alldeles för trötta för att blogga, men jag måste slänga in några ord i alla fall.

Vi var 6 ekipage av varierande ålder och sort. Marion med BC:n Eim som jag dessutom går den andra kursen med. Jättekul att de bytte grupp. Helena och Lisa med systrarna till Miso -  Lystra och Röja, en 8-veckors Mallevalp och sist och störst en Golden vid namn Madonna (mattarna har jag sämre koll på namnen, som vanligt, f'låt :-).

Valparna var jätteduktiga på att vara så nära varandra utan att det blev en massa bus och ljud. Miso låg jättesnällt i sin bur under 1,5 timme då Anna hade teorigenomgång  . Sen blev vi indelade i grupper om 3 och fick träna i 2-minuters intervaller. Även då var hon jätteduktig och satt snällt och tyst och väntade.

Första lektionen var burträning. Shejpa in hunden i buren, sitta kvar fast man öppnar luckan och komma ut på fri-kommando. Miso älskar ju sin bur och går mer än gärna in i den. Men har inte greppat det där med "Fri" utan sitter gärna kvar. Vi fick lite tips om hur vi kan träna det.

Sen hade vi ett litet utomhuspass. Vi kunde vara utan mössa och vantar, det finns hopp om våren  . Här ville Anna bara se om valparna kunde leka, med sina egna saker och med några hon hade med sig. Det var helt ok att bara närma sig leksaken och visa intresse. Men alla hundarna lekte jättefint.

Sista passet var inomhus igen och vi skulle shejpa fram något, vad som helst. Jag hade tänkt ta backande eftersom vi har börjat med det. Men jag ändrade mig och tänkte se vad Miso först erbjöd och belöna det. Det första hon gjorde var att resa sig upp och titta på mig, så då tänkte jag att det var bra att träna på eftersom hon gärna är tung i rumpan och sätter sig. Istället fick hon bli stående och söka kontakt, med tanken om att jag sen skulle kunna gå något steg bakåt.

Dagen gick fort och det kändes som om vi nästan inte hann med någonting. Men både jag och Miso är helt slut så något har vi nog lärt oss. Jag är jättenöjd att hon skötte sig så bra i buren, något som jag inte trodde för några veckor sedan och var lite nervös för att hon skulle köra fiskmåsrepertoaren. Vår ensamträning hemma och träningen tillsammans med Helena, Vilja och Lystra har gett resultat. Nu har vi fått med oss lite att träna på och läxor till nästa kurstillfälle om två veckor.