I helgen har vi varit på kennelträff med jaktläger. Miso och jag, Helena och Lystra var med i valpgruppen och hade Eva Thorén som instruktör. Hon tränar jakt med klickertänk och det var jättekul. Vi hade även mer lite större hundar som har kommit lite längre i vår grupp och Eva varvade övningar med valparna och de större.

Peter följde med och han och Wilma var med i blåbärsgruppen med Perra och Vilja. Vad de gjorde fick vi inte veta så mycket av, fast vi försökte pumpa dem :-) What goes on i "Blueberry group, stays in Blueberry group" var deras mantra. Men jag har fått lite inside information att de skötte sig bra.

Blåbären.

Jag har ju hållt på med Wilma så mycket och när det är något som hon hetsar upp sig över, blir rädd för eller reagerar på så kommer hon alltid till mig för att skvallra och få stöd. Det kan hända att hon skärper sig lite mer när hon är med Peter. Där lönar det sig liksom inte att hetsa upp sig lika mycket, för husse är lugn som en filbunke och försöker inte lika mycket som matte. Jag tror det är bra för Wilma.

Eva instruerar Annica och Pingla.

I vår grupp fick vi göra en stadgeövning med omvänt lockande. Det har jag ju tränat med Miso och hon börjar att bli duktig. Men som Eva sa, hundar är dåliga på att generalisera. Lägger man på en ny störning, ny plats, ny person etc så blir det en ny sak man måste träna på.

Hundarna fick även göra ett litet närsök. Något vi inte har tränat på. Jag har nästan inte tränat någon jakt med Miso alls. Jag har liksom inte haft någon brådska med det. Dels för att jag inte kan tillräckligt mycket och inte har velat göra fel från början, dels för att jag tror att det är mycket värt att träna lydnad först. Ett bra exempel på det är Pake med Cola. Vilken fin lydnad han har på henne och bra attityd!

Pake och Cola.

Valparna kroknade ganska fort även om det blev mycket att bara vänta och titta på andra. Men det är ju tröttsamt ändå med alla intryck. Miso hade lite svårt att koppla av först och höll på och stökade runt, försökte komma fram till Lystra, hälsa på brorsan m.m Men hon är ändå väldigt cool. Hon och Wilma låg tysta på rummet när vi käkade på kvällen. Wilma har det aldrig varit något problem att lämna någonstans och det kanske smittar av sig.

Vexa, en av de större hundarna, har lagt in en prilla och undrar vad matte menar egentligen?

Av alla syskon så var Miso den som var mest olik, både till uteseende och sätt. Miso är lik mamma Vilja och förrutom hennes goda mentalitet så har hon fått hennes lufsande gång och samma sätt att rinna ur soffan (enligt Perra). Miso är också lite mer eftertänksam och inte så snabb i vändningarna. Men som Eva sa, vänta några månader och se, då kommer det att ha hänt mycket och vara mycket mer fart under galoscherna. Just nu är hon väldigt mycket eftertänksam valp.

Vera

Bonzo

Zebbe har badat i ett lerdike och Wilma talar om för träskmonstret att inte komma för nära.

Miso är lite trött till slut.

Det var en jättetrevlig helg, bra instruktör, trevliga människor, god mat och roligt resesällskap. Vi tryckte in oss i samma bil med Helena, Perra och hundarna. Den enda som tyckte att resan var lite jobbig var Vilja. Hon tyckte nog att det var lite trångt eftersom valparna låg tillsammans i stora buren bredvid henne. På vägen hem försökte hon att sitta och sova. :-)

Varför kan inte jag få ligga i den där buren och valparna trängas här ute?

Miso och Lystra hade det bra bak i bilen.

Den som hade det bäst var nog Wilma (som vanligt). För att slippa bli manglad av tre flattar så fick hon ligga mellan mig och Peter i baksätet. Något hon inte hade så mycket emot. Hon fick t o m låna Helenas bilkudde som stöd för hakan.

Tack Helena och Perra för bra körning och trevligt sällskap!