Jag ska försöka sammanfatta gårdagens övningar med Miso hos Eva Thorén i Rimbo. Vi började med ett teoripass. Inget nytt under solen, men man kan nog inte höra detta för många gånger. Vissa saker måste man bli påmind om och trumma in i hjärnbalken.

TÄNKA   PLANER   GÖRA

Inte samtidigt och i rätt ordning och hålla sig till planen. När man väl är inne på GÖRA så är det försent att börja TÄNKA och PLANERA. Något jag är expert på. Jag tänker (ibland) och planerar, men sen när det kommer till att göra så glömmer jag ofta att hålla mig till min plan. Det kan vara en så enkel sak att jag tänkt träna dirigering = dit jag pekar ska hunden titta och springa. Men sen när hunden har gjort det och kommer in med leksaken så vill jag att den ska komma till mig och lämna. Helt plötsligt har jag ju börjat träna avlämningar fast det inte var det jag skulle göra!

DISTRAKTION

DURATION

DISTANS

DÖ-SVÅRT

Dessa fyra ben måste man ta hänsyn till i träningen. Har du hög distraktion så kanske du måste sänka nivån i de andra benen.

PROVA PÅ VILT

Miso har bara fått träffa en kaja förrut och det var flera månader sedan. Ikväll hade Eva plockat fram en and bara för att vi skulle se hur hundarna reagerade. Det fanns inget krav på att de skulle ta den eller ens gå fram till den. Vi skulle inte locka och pocka, bara observera och ta emot det vi eventuellt skulle få. Det ska inte vara en massa ljud eftersom det är lätt att man berömmer sånt som råkar komma in, tuggande etc. Tar hunden så gör den annars får man vänta och kanske plocka fram vilt en annan gång.

Eva hade lagt ut tre and-attrapper (vad heter det mer?), och en and. Miso gick fram kollade kort in attrapperna, dök på anden, snuffsade lite i fjädrarna och plockade sedan upp den först lite försiktigt och sen rakt över kroppen. Jag stod en bit bort och gick bortåt. Hon kom till mig och vi bytte med godis. Jätteduktig! Jag har ju inte tränat något med vilt, inte särskilt mycket apportering, utan bara börjat träna fast apportgrepp.  

Sen tyckte Miso att hon kunde hjälpa ALLA de andra som inte tyckte att anden var lika mysig ;-) Lilla Sickan 4 månader (jaktlabrador), tyckte att hela grejen var ganska skum och gjorde stora lovar runt området, även då matte närmade sig och ställde sig mitt bland attrapper och and. Det var först när Miso och jag ställde oss där också som Sickan tyckte att det var ok att komma fram. Där kan man se vad en artfrände gör för skillnad.

AND I BUSKAR

Efter det drog Eva anden efter marken och slängde in i buskarna kanske 20 meter ifrån oss. Miso såg när hon gjorde det och hade drag ditåt, men sen när jag släppte henne var det som om hon helt hade glömt bort att något hade hänt 20 meter bort. Hon körde ett flatterejs istället och sprang fram och tillbaka som en galning. Där var det inte många hjärnceller som samarbetade!   

Men vi gick närmre och till sist så fattade hon att det var den där fantastiska anden som hon skulle leta efter. Sen kom hon stolt springandes mot mig igen och vi kunde byta.

DIRIGERING

Eva hade en vit pinne som hon ställde i höggräs/buskar. Vi gick dit sa "pass på" (används sen för att hunden ska vara uppmärskam på att här ska det arbetas) och kastade en leksak vid pinnen. Vände, gick en bit bort och riktade upp hunden mot pinnen, dirigerade och skickade med ett "ja!". Miso blev distraherad av något vid stranden som hon var tvungen att buffa på och inte riktigt kunde släppa. Men jag väntade ut henne och precis när hon tittade mot pinnen så gav jag ett "ja!". Hon lyckades släppa det hon varit så upptagen av och sprang till leksaken. Väldigt bra att hon kunde ändra fokus fast det andra var så viktigt.

INKALLNINGAR

Vi fick köra inkallning med attrapperna som störning. Miso sprang över, med endast en liten tvekan (eller så råkade hon snubbla på en attrapp, min lilla smidiga hund :-). Sen fick vi även prova på inkallning två och två samtidigt, där hundarna släpptes på lite olika avstånd och tid. Även detta gick jättebra. Det känns så skönt att fast Miso ger lekinviter till alla så kan hon ändå fokusera och tycka att jag är det bästa som finns i en sån övning.

Miso är en väldigt trevlig och social hund, och det känns som om hon är bra på att läsa av andra hundar och agera därefter. Om det är någon som är osäker då hon kommer fram så kan hon antingen strosa undan eller så lägger hon sig på marken, rullar runt och visar att "jag vill bara leka".

En söt grej som hände var när vi skulle köra dirigering och jag fick låna en lite roligare leksak av en av tjejerna. Miso sprang ut och hämtade den och sprang sen tillbaka till den jaktgolden som ägde leksaken :-) Ungefär som, här har du din leksak!

Lite senar när jaktgoldenhannen skulle hämta en and så kom han till mig och Miso i full galopp och släppte anden framför Misos tassar, som tack för att hon kom tillbaka med hans leksak.   

Detta var en riktigt bra kväll och vi fick med oss en massa matnyttigt.