karinochwilma

Alla inlägg under juli 2010

Av karin - 29 juli 2010 18:30

7.30 i morse klev jag upp och ut för att lägga ett långt personspår åt Wilma  . Jag ville se hur hon jobbar och hur mycket hon skulle orka. Utrustad med GPS lade jag ett spår som blev strax över 1300 meter. Jag försökte att lägga ett snällt spår, i alla fall på slutet. Men naturen är ju som den är och just här är det väldigt mycket berg och dalbana (kommenterade Peter efteråt...). Spåret tog ungefär 40 minuter att lägga och istället för snitslar så lade jag in waypoints vid varje apport (missade dock att markera var jag la den första apporten). Vinklarna och längden såg jag ju genom att GPS:en ritade upp färdvägen.


Efter frukost åkte vi tillbaka och tog spåret. Peter fick föra Wilma och jag gick efter med GPS, ryggsäck och Miso i släptåg. Det är lite roligt att titta på GPS:en efteråt och se dels spåret som jag lagt och sen vägen som Wilma har gått. Jag försökte att gå så som hon har gjort utan att störa spåret för mycket. Hon ringade lite och gjorde lite avkrokar på vissa ställen.


Vet inte om det går att se att Peter lagt in elefanter som waypoints, det fanns inga hundar i GPS:en :-)


Efter ca 400 meter märkte vi att hon började slarva och mattades av så vi fick ta en vattenpaus. Totalt tog vi tre vattenpauser, varav en var kafferast för Peter och mig också.


Wilma gjorde ett jättefint jobb utan några större avvikelser. Vid två tillfällen fick hon lite mer problem och det är det vi måste träna på. Dels hur hon ska lära sig att hitta tillbaka och dels hur man ska läsa av henne. Vid dessa tillfällen sa jag åt Peter att stanna och vänta ut henne. Hon kan lätt se ut som om hon spårar, men i själva verket så går hon med nosen nära backen utan en aning om var spåret är. Det märker man då hon inte är fullt så koncentrerad och avbryter för att höja huvudet oftare.


Intressant var att när hon vid ett tillfälle såg ut att vara vilse så sa jag åt Peter att ställa sig åt ett annat väderstreck, hundarna brukar läsa av platsen åt där man står. Hittar de inte spåret då, så kan man prova att ställa sig 90° åt ett annat håll, så att de letar av åt det hållet. Han vred sig så att hon stod med ryggen åt Wilma, men hon fortsatte att gå och leta åt motsatt håll, så jag sa åt honom att vända sig och följa med henne. Mycket riktigt så hade hon hittat spåret och var därför inte intresserad av att söka åt det håll han stod.


Jag försökte att inte ingripa allt för mycket, men ville inte heller att hon skulle snurra upp sig för mycket. Hon blev ju slarvigare ju tröttare hon blev och det är ju då det är viktigt att kunna läsa henne och hålla igen lite mer. Wilma hittade alla 8 apporterna. Vid något tillfälle trodde jag hon var helt lost, men då stod hon med apportpinnen i munnen .


Spåret tog över en timme att ta med Wilma inkl vattenpauser. Peter stånkade och stönade. Vi var både helt sjöblöta av svett och jag hade grenar som fastnat i håret under framfarten. Wilma var också trött. Om spåret var 1,3 km så har nog hon gått 1,6 km  med alla kringelkrokar. Om ett 300 meter spår motsvarar att promenera 3 km (uttröttningsvis), så har hon promenerat 1,6 mil. Och tänk vad mycket motion jag har fått!!!

ANNONS
Av karin - 28 juli 2010 21:28

Nu har stadgeträningen av Vilja trappats upp. Igår var jag, Peter och hundarna med när Vilja skulle tränas. Perfekt att slå fyra flugor i en smäll. Peter fick agera skytt och Vilja och Perra gick efter och skötte sig. Helena höll koll på Miso och Lystra som fick träna passivitet i skogen. Jag och Wilma hade med oss GPS:en och gick 500 meter bort för att träna bort skotträdsla.


Eftersom man aldrig vet hur mycket naturen påverkar hur mycket det hörs så valde jag att gå ganska långt bort för att sen kunna minska avståndet. Det hördes inte så mycket på 500 meter så jag gick tillbaka 50 meter. Wilma hade inga problem att gå mot skottet utan snarare stretade som för att komma tillbaka till de andra. Vi stannade dock på 450 meter. Wilma var hela tiden uppmärksam på skotten, men visade inga tecken på stress. De sista skotten gjorde jag ett litet godissök i ett träd. Hon letade, men var vaksam. Efter att skotten var avklarade gjorde jag en kort dirigering. Wilma sprang ut, kollade mot skotthållet och kom sen tillbaka med leksaken. Alltså inte helt avslappnad men inte heller helt avtrubbad vilket hon brukar bli. Hon brukar sluta att arbeta helt.


När vi sen gick tillbaka så släppte jag henne och hon sprang före mig en bit mot de andra. Hon fick även bada på vägen (vilket visade sig vara ett misstag, då det var i ett lerigt illaluktande träsk). De sista 100 metrarna så skickade jag henne på en liten budföring till Peter. Då hade hon redan släppt tanken på skotten.


Vi kommer att fortsätta att befinna oss på 450-500 meter tills hon helt kan slappna av och arbeta. Först då kommer jag att flytta närmre. Det vore så fantastiskt om vi kunde få Wilma att åtminstone acceptera att det pangas, även om hon aldrig kommer att älska det. Dels för hennes skull att hon inte behöver må så dåligt, dels för att man kanske kan göra lite fler saker, som viltspår och bruks. Men det är en lååång väg dit.


Vilja skötte sig jättebra, hon är så duktig och helt upptagen av sin husse, fast det tidigare är Helena som har tränat henne. Systrarna Bus är helt oberörda av skott, vilket för min del känns otroligt skönt. På Flatfestivalen gick jag i skogen med Miso där det på vissa ställen pangades riktigt högt, men hon visar inga tecken alls på att vara berörd. Snarare är det så att systrarna redan har fått förväntan på att något roligt händer då mamma Vilja går bort med husse och det pangas. Och då har de ändå aldrig fått göra något alls, förutom att vara fastbundna vid något träd och vänta. Tänk vad mycket som finns genetiskt.


Idag träffade vi Susanne och Pebbles för att lägga personspår. Det tar tid att lägga spår til fem hundar, även om Pebbles och valparna fick korta spår. Misos spår blev lite kort och konstigt eftersom jag efter ca 40 meter upptäckte att det dök upp en stig och jag inte ville lägga leksaken efter stigen. Sen var det bara kanske 40 meter till nästa stig som skulle korsa mitt spår så jag valde att gå upp på en liten höjd och där tog spåret slut. Till en början så spårade hon inte alls utan yrade runt en stund. Sen kom hon på spåret och hittade den första leksaken. Efter att hon tagit den så började hon jobba bättre med näsan och jag kunde se att hon faktiskt spårade. Sen är det ju lite saker som kan verka skumma som måste kollas in på vägen, men hon spårar i alla fall. Det är bara bra att de tar det lungt och metodiskt tror jag för sen kommer farten och trycket på linan att öka vartefter.


Wilma är ju ett bra exempel på det. Idag fick hon ett ganska kort spår, kanske 450 meter. För om vädret tillåter i morgon så har jag tänkt att prova att lägga ett riktigt långt spår, för att se hur mycket hon orkar med. Wilma plockade i alla fall alla apportpinnar idag och kom in med dem  .


Tack för sällskap Susanne och Helena. Suss, nästa gång vi träffas får du ha en liten agilitykurs med mig och Wilma :-)

ANNONS
Av karin - 26 juli 2010 19:56

Igår kom vi hem efter ca 1,5 veckas segling. Fantastisk segling med mycket sol och vind. Vi har även haft trevligt sällskap med oss och varit på Flatfestival och frotterat oss med kända och okända. Miso och Wilma har skött sig exemplariskt ombord, till och med när det lutade rejält fann de sig och låg snällt och sov.


Mina älsklingar.


En dag kryssade vi i ganska hård vid i den trånga Husaröleden, med en massa (förmodligen lätt irriterade) motorbåtar som var tvugna att väja för oss. Mycket navigering och man måste vara alert hela tiden, vilket är roligt. Hundarna fick finna sig i att ligga bredvid varandra i sittbrunnen, ganska trångt ibland tyckte Wilma.


           


Efter att vid varannat slag har blivit mosad av Miso så lade sig Wilma ovanpå istället. Miso verkade inte bry sig nämvärt. Hon har utvecklat några nya intressanta sovstilar.


 

 

Peter njuter av rolig segling.


Miso har även upptäckt att det är mysigt att ligga i förpiken med mig och Peter. Det är redan trång som det är och med två hundar blir det nästan outhärdligt varmt. Hemma igen så är det golvet som gäller igen.


 

Miso har blivit riktigt duktig på att ta sig runt om bord. Hon är fortfarande väldigt mammig och följer mig som en skugga. Men nu har hon börjat att följa med Peter också. Förr när han försökte ta promenad med Wilma och Miso så stannade hon var 10:e meter och ville hem till mig. Nu följer hon villigt med. Jättebra att hon har börjat förstå att hon har en husse också.



I helgen som var så slöt vi upp med Helena och Perra på Gålö Havscamping, där Stockholm Östra höll sin Flatfestival. Jag hade bara anmält Miso till utställning på söndagen. Helena hade anmält Lystra till viltspår och paret som höll i prova-på-viltspåret var snälla och lade ett extra till Miso. Hon har aldrig tagit ett viltspår förrut eftersom jag har tänkt att hon ska förstå personspår först.


 

Lystra var mäkta stolt över att ha hittat sin klöv.


Miso var väääääääldigt noggran. Det är nog det långsammaste spår jag har gått någon gång :-) Varje droppe blod studerades ingående. Vid några trånga passager med granklungor och stora stenar så tyckte Miso att det var lite läskigt och började hitta på lite undanflykter. Åt lite gräs etc. Jag tog ett kliv framåt och hon lyckades lösa problemen. Spåret var kanske 150 långt och Miso var väldigt nöjd med att hitta en klöv i slutändan. Den var fiiiin, sa Miso.


 

Miso tycker att rådjursklöven var mysig.


Min behållning av helgen var dock WT. Perra tävlade med Vilja och hamnade på en hedersvärd 9:e plats av 38 startande. Helena och Perra var väldigt nöjda båda två, inte så mycket över poängen som över hur ekipaget hade lyckats genomföra tävlingen, och utan knallningar som de befarat.


Jag tyckte att jag lärde mig mycket om hur ett WT går till. Hur hundarna jobbar och hur förarna agerar eller inte agerar. Det är bra att åka och titta för som nybörjare är det svårt att veta vad man får göra eller inte göra.


Utställning är inte min  grej tyckte Miso och såg ut som hon stod och väntade på bussen som skulle ta henne ifrån utställningsringen. "Varför ska jag ha papper på att få veta att jag är snygg? Ge mig något att springa efter istället". Miso kom sist i sin grupp, men det var många runtomkring som tyckte att hon var fin. Hon utmärkte sig genom att vara stört av alla tikar och ha mest päls. Jag tycker jämförelsevis att hon ser ut att vara äldre än tikarna i samma ålder. Inte bara i storlek utan även för att hon har mycket päls, fin fana på svansen etc. Helena hade fullt sjå att klippa ner henne från en New foundland till en Flat :-)


Nåja, jag visste ju redan från början att vi skulle satsa mer på Brain än Beauty eftersom jag inte är överdrivet intresserad av utställning. Men det vore såklart kul att höra någon gång att jag har en fin hund, för det tycker jag själv att hon är (kanske huvudsaken). Vi får leta rätt på en domare att ställa ut för som gillar stora ståtliga tikar med vackert huvud och där man inte behöver showa så mycket :-)


Hm...Husse, ska du verkligen äta HELA den däringa mackan?


Peter och Wilma var ganska ointresserade av mitt vänstervarvsspringande. Eftersom vi hade bestämt oss för att vända hemåt igen efter helgen så ville Peter komma iväg så fort som möjligt när vi var klara. Bryggan vi låg vid var inte i tipp-topp-form och det blåste rejält hela fredagen och lördagen. Det blev inte så mycket med sömn de nätterna eftersom man ligger och funderar och lyssnar på gnisslande bryggor och vinden som viner. Eftersom vi hade bestämt oss för att vända hemåt så brydde vi oss inte ens om att byta kläder på söndagen fast det säkert hade behövts. Smutsnivån hade nått botten på nivåskalan. Väl hemma sen fick jag den skönaste duschen på mycket länge :-)


 


Idag har jag lagt personspår med Miso och Wilma. Wilma fick ett som var kanske 500 meter. Hon tuffar på som ett litet tåg. Jag kan tycka att det går lite väl fort ibland även om jag försöker att hålla tillbaka och hon går fint utan att slå för mycket. Men hon har lite för bråttom och struntar ibland i träapporterna. Nu ska vi träna lite igen på att plocka upp dem.


Miso fick två spår där hon inte hade sett att jag lade ut leksakerna. Spåren var strax under 100 meter långa och hade två leksaker, ett mitt på och ett i slutet. Det tog ett tag för Miso att förstå vad hon skulle göra, hon började att sniffa runt här och där. Jag väntade ut henne och helt plötsligt så började hon medvetet spåra framåt. Jag tror att hon snart kommer att få kläm på det, bara att man byter till sele och lina gör att hon förstår att nu är det något nytt på G.

Av karin - 14 juli 2010 22:52

Vare sig kroppen eller hjärnan fungerar riktigt i den här värmen, allt går i ultrarapid. Igår skottade jag en massa jord, en aktivitet som inte kräver så mycket hjärngympa. Men det var i värsta solgasset och när jag efteråt hade duschat så var jag tvungen att sätta mig och eftersvettas. Friskus och megasvettis. Peter påminner mig om, att för inte allt för många månader sedan så var det polarkallt och 1,5 meter istappar på huset. Då får man ju säga att den här värmen är ganska behaglig.


Någon hundträning att tala om har det inte blivit. Med Miso kör jag korta korta pass, ingångar, linförighet, hopp-stå, ligg, sitt och hålla föremål. Hon tappar snabbt i koncentration och jag får göra få repetitioner och hitta bättre belöningar.


Hundarna ligger mycket på tomten och sover och så går vi ner då och då och badar. Igår träffade vi Susanne och Pebbles. Äntligen sa Miso, en hund som vill lattja lite, jaga och springa som en tok. Wilma är ju lite svårfirtad i det avseendet. Alla tre hundarna badade och fick simma efter lite bollar. Miso har blivit rätt så hårdhänt på sistone. Hoppar upp och är rätt så bufflig. Jag var livrädd för att hon skulle göra Susanne med fina stora gravidmagen illa. När Miso kommer i full kareta har hon noll koll på vad hennes kropp gör, ofta slutar det med en kullerbytta. Nu ska vi träna på att inte hoppa upp på männsikor och att man inte behöver hälsa på allt ochg alla.


Miso är i alla fall en fantastisk numera 23 kg stor liten fis. Helt klart en mammagris som inte vill gå någonstans om hon vet att jag inte ska med. Nu har hon dock börjat förstå vem "husse" är, även om han inte duger om jag finns i närheten. Det är lite lustigt med tanke på att alla säger att Tollare är enmanshundar och flattar älskar alla. Här hemma är det precis tvärtom. Miso är iofs glad att träffa både hundar och människor, men jag kulle inte kunna göra som med Wilma, säga åt henne att gå med någon annan, och hon skulle göra det.


Igår skrämde Miso livet ur oss när vi på kvällskvisten var hemma hos Gerd och Lasse och drack Sangria. Vi satt på deras fantastiska balkong med utsikt över vattnet. Helt plötsligt hade Miso klivit ut på ett plasttak utanför balkongräcket, säkert 3 meter ovanför mark. Det gick så himla fort och helt plötsligt stod hon där. Alla blev ju förskräckta, men försökte att inte reagera för starkt så att hon skulle råka ta ett steg och halka av taket. Någon fick tag på nackskinnet, sen var det koppel på resten av kvällen. Men det är inget problem med Miso. Hon lägger sig ner och sover när det inte finns några andra valmöjligheter.


Wilma har redan börjat att skriva julklappsönskelistan. Högst upp står "kattunge". Husse säger att det inte kommer att hända på en miljon år. Tur att det finns katter att "låna".


Av karin - 10 juli 2010 20:04

Idag har det varit varmt, 28° i skuggan, det har känts som om det skulle börja åska när som helst. Men i morse gick vi ut i stadsparken och tränade lite innan den värsta tryckande värmen kom.


WILMA

Fritt följ - jag kör mycket tempoväxlingar, språng marsch med vändningar, ganska tvära helt om och rusher. Wilma svarar bra på det och måste liksom hänga med. Det fungerar riktigt bra.

Rutan - rutan har ju slutat att fungera, igen. Det blir många varianter där hon tänker för mycket själv och ställer sig lite för långt fram, vid en kon eller vid sidan av. Just nu tränar vi bara att springa rakt fram.

Apporteringen - fungerar klockrent. Bra ut, bra grepp, bra ingång och avlämning.

Inkallning med ställande - Ja, vad ska man säga... hopplöst moment. Nu har jag tagit fram tunga artilleriet. På 10 meter, säger halt och slänger boll över huvudet på henne. Då blir det tvärnitar. Men så börjar hon att tänka själv igen och kommer i för långsam galopp och stannar själv innan jag har gett kommando. Nu måste jag bli stenhård på att det är galopp som gäller och träna kommando "halt" för sig vid alla situationer. Jag tänker prova att sätta stimuluskontroll på "halt" när hon springer ifrån mig, går ifrån mig, mot mig etc.

Fjärren - Igår fungerade den jättebra, snabba skiften och inga ljud. Idag gjorde Wilma alla skiftningar, med med en liten gnussrullning i gräset emellan varje. Vad ska man göra annat än att skratta. Gnuggningen såg riktigt skön ut och Wilma såg ut som "vadå? jag har inte gjort något!".


MISO

Nytt ställe att träna på = sänka kriterierna, kom jag på efter ett tag. Miso ville nämligen lukta i gräset HELA tiden. Godisbelöningar är dessutom inte så stor favorit. När jag däremot tog fram den trasigaste pipisleksaken som nästan inte håller i hop så blev det bättre koncentration och fart. Att hon dessutom belönade sig med en av rutans koner var inte riktigt meningen.

Fritt följ - jag baklänges, snabba belöningar, gick bättre med ny belöning

Ingångar - blev lite svårare med ny gräsmatta och hundpromenerande runtomkring.

Stadga i stående - först med omvänt lockande. Kastade sen tennisbollar runtomkring henne och gick runt henne och ifrån. Hon stod fint kvar med undantag för en gång då jag gick lite för långt bort. Och en gång då hon istället satte sig ner.

Vila - när jag tränar Wilma ska Miso vara kvar på vilostället, sittandes eller liggandes. Jag vågar ännu inte ha henne lös när jag tränar Wilma. Men när vi tränar på at "vila" så tränar eller leker jag med Wilma lite vid sidan av men med fokus på Miso. Vi tränar även på att hon ska sitta kvar då jag knäpper loss henne, tills jag kan gå bort en bit och ge frikommando.

Greppa föremål och trycka i handflata - nu har hon börjat att greppa tenniskorven riktigt bra, jag kan dutta lite lätt på den och hon håller kvar den. Körde först greppa föremål, sen handtarget och sist de två tillsammans. Det går långsamt framåt. När jag sen tränade samma sak med Wilma och istället slängde ifrån mig tenniskorven så kunde inte Miso hålla sig utan var tvungen att sno den framför nosen på Wilma och drog sen iväg med den :-( Inte optimalt, skulle naturligvis sett till att hon inte fick chansen. Det är fortfarande lite för mycket ha-själv.


PETER

Fick rapport från Gotland Runt. De kom i mål 04.10 i natt. Första gången de kommit i mål så att de kunde vara med på regattamiddagen ikväll, synd bara att de inte bokat biljetter... ;-( De trodde kanske inte själva att det skulle gå så bra, förrut så har de kommit i hamn lagom för att se alla trötta seglare sova överallt på bryggor och båtar efter 3 dygn utan sömn och sen ett kalas. Peter var nöjd, det hade blåst lagom och det hade flutit på bra, med mycket spinnakersegling. Nu skulle de ha en egen regattamiddag på båten eftersom de hade massor med mat kvar. Peter är nog nöjd också för nu hinner han hem till VM-finalen i lugn och ro.

Av karin - 9 juli 2010 23:11

Mor har en ny liten kattunge. Miso bryr sig inte alls, medans Wilma vill vara väldigt nära. Kattungen morrar åt hundarna, men ligger tryggt kvar. En tuff liten krabat.


           

Av karin - 8 juli 2010 22:45

...eller vi kanske ska säga gäss!


Vilja tyckte att det var hennes joglar och sa till valparna som ju var ganska nyfikna. Men ingen fick mycket mer än lukta på kanadagässen innan hamnade i min frys. Wilma fick undersöka en gås när jag kom hem med dem. Hon har ju varit ganska skeptisk till vilt, men detta var spännande. Kanske det går att få henne lite mer intresserad. Vi tränar ju apportgrepp med allt möjligt så det kanske inte är omöjligt.



Helena har via en granne fixat gässen. Valparna får ju inte ta dem på ett tag, i alla fall inte Miso förrän hon har lärt sig ta saker ordentligt i munnen och lämna ifrån sig.



Vi har fortfarande inte tränat så mycket i värmen, men nu har jag äntligen semester på allvar så nu ska jag försöka bli lite mer strukturerad. Jag körde lite stadga och dirigeringar häromdagen. Det märks både med fördel och nackdel att vi har legat lågt i träningen. Vissa saker verkar vara totalt bortglömda, medans andra saker har mognat och helt plötsligt fungerar.


Miso 7 månader i grodstil.


Miso sitter skräddare.


Som flera av er påpekat så kommer det nog ta tid för Miso att växa i kroppen, och jag tror även att hon kommer att vara barnslig länge. För min del är det en omställning från att ha en snabb liten vessla till tollare. Alla hundar blir ju en ny erfarenhet som måste hanteras olika, och jag tror än mer när man byter ras.

Av karin - 4 juli 2010 15:59

Han har alltid velat ha ett hus med torn, det blir lätt och flytta också för det ligger nästgårds. Vi ska bara spara lite först...

http://www.hemnet.se/beskrivning/717365?r=44


Imorse började vi med en frukost-picnic på morgonpromenaden. Väldigt vackert på klipporna med hela glittrande baggensfjärden vid våra fötter. Dock inte så rofyllt att äta äggmacka med två blöta hundar hängades över axeln. Deras mat var hemma och väntade. Eftersom jag är en frukostmänniska som njuter av att sitta länge i lugn och ro utan något som stör så var jag tvungen att åtminstone ta en kopp te med morgontidningen när vi kom hem.


Sen har vi planerat för vad som skulle göras under dagen, men när det kom till själva utförandet så kändes det som om vi var tvugna att ta igen oss en stund, så då hamnade jag i hängmattan. Det är ju en dag i morgon också. Hundarna orkar inte heller göra så mycket så det blev bara ett bad till vid lunch. Nu ligger de förnöjt och mumsar på varsit märgben. Är det semester så är det.

Presentation

Fråga mig

3 besvarade frågor

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ karinochwilma med Blogkeen
Följ karinochwilma med Bloglovin'

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8 9 10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28 29
30
31
<<< Juli 2010 >>>

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se