Nu har stadgeträningen av Vilja trappats upp. Igår var jag, Peter och hundarna med när Vilja skulle tränas. Perfekt att slå fyra flugor i en smäll. Peter fick agera skytt och Vilja och Perra gick efter och skötte sig. Helena höll koll på Miso och Lystra som fick träna passivitet i skogen. Jag och Wilma hade med oss GPS:en och gick 500 meter bort för att träna bort skotträdsla.

Eftersom man aldrig vet hur mycket naturen påverkar hur mycket det hörs så valde jag att gå ganska långt bort för att sen kunna minska avståndet. Det hördes inte så mycket på 500 meter så jag gick tillbaka 50 meter. Wilma hade inga problem att gå mot skottet utan snarare stretade som för att komma tillbaka till de andra. Vi stannade dock på 450 meter. Wilma var hela tiden uppmärksam på skotten, men visade inga tecken på stress. De sista skotten gjorde jag ett litet godissök i ett träd. Hon letade, men var vaksam. Efter att skotten var avklarade gjorde jag en kort dirigering. Wilma sprang ut, kollade mot skotthållet och kom sen tillbaka med leksaken. Alltså inte helt avslappnad men inte heller helt avtrubbad vilket hon brukar bli. Hon brukar sluta att arbeta helt.

När vi sen gick tillbaka så släppte jag henne och hon sprang före mig en bit mot de andra. Hon fick även bada på vägen (vilket visade sig vara ett misstag, då det var i ett lerigt illaluktande träsk). De sista 100 metrarna så skickade jag henne på en liten budföring till Peter. Då hade hon redan släppt tanken på skotten.

Vi kommer att fortsätta att befinna oss på 450-500 meter tills hon helt kan slappna av och arbeta. Först då kommer jag att flytta närmre. Det vore så fantastiskt om vi kunde få Wilma att åtminstone acceptera att det pangas, även om hon aldrig kommer att älska det. Dels för hennes skull att hon inte behöver må så dåligt, dels för att man kanske kan göra lite fler saker, som viltspår och bruks. Men det är en lååång väg dit.

Vilja skötte sig jättebra, hon är så duktig och helt upptagen av sin husse, fast det tidigare är Helena som har tränat henne. Systrarna Bus är helt oberörda av skott, vilket för min del känns otroligt skönt. På Flatfestivalen gick jag i skogen med Miso där det på vissa ställen pangades riktigt högt, men hon visar inga tecken alls på att vara berörd. Snarare är det så att systrarna redan har fått förväntan på att något roligt händer då mamma Vilja går bort med husse och det pangas. Och då har de ändå aldrig fått göra något alls, förutom att vara fastbundna vid något träd och vänta. Tänk vad mycket som finns genetiskt.

Idag träffade vi Susanne och Pebbles för att lägga personspår. Det tar tid att lägga spår til fem hundar, även om Pebbles och valparna fick korta spår. Misos spår blev lite kort och konstigt eftersom jag efter ca 40 meter upptäckte att det dök upp en stig och jag inte ville lägga leksaken efter stigen. Sen var det bara kanske 40 meter till nästa stig som skulle korsa mitt spår så jag valde att gå upp på en liten höjd och där tog spåret slut. Till en början så spårade hon inte alls utan yrade runt en stund. Sen kom hon på spåret och hittade den första leksaken. Efter att hon tagit den så började hon jobba bättre med näsan och jag kunde se att hon faktiskt spårade. Sen är det ju lite saker som kan verka skumma som måste kollas in på vägen, men hon spårar i alla fall. Det är bara bra att de tar det lungt och metodiskt tror jag för sen kommer farten och trycket på linan att öka vartefter.

Wilma är ju ett bra exempel på det. Idag fick hon ett ganska kort spår, kanske 450 meter. För om vädret tillåter i morgon så har jag tänkt att prova att lägga ett riktigt långt spår, för att se hur mycket hon orkar med. Wilma plockade i alla fall alla apportpinnar idag och kom in med dem  .

Tack för sällskap Susanne och Helena. Suss, nästa gång vi träffas får du ha en liten agilitykurs med mig och Wilma :-)

 

Helena

28 juli 2010 22:08

TACK själv! Ses/hörs imorgon. Kram

http://holmstorp.bloggagratis.se

 

Susanne o Pebbels

29 juli 2010 09:39

Tack själv :)

Jag la två nya spår till P igår kväll, men det var svårt att hitta områden i närheten som var tillräckligt stora. Men hon fattade precis vad det var frågan om.

Jag tänkte lägga nya (långa) spår till henne ikväll, men de säger att det ska regna. Kan man lägga ändå, eller blir det för svårt?

Ps. Vissa dagar är det skott på SSBK, övre planen (bakom klubbhuset, uppe i skogen) kanske kan vara en idé att träna med Wilma på nedre planerna senare.

http://hundtraningen.blogspot.com

 

Helene, Wallander & Beck

30 juli 2010 14:45

Vad skönt att det fungerade så bra med Wilma på 450 meters avstånd och att hon släppte det hela så snabbt. Du gör verkligen rätt i att skynda långsamt. Håller tummarna för er!

Kramizar

http://stadsflattarna.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Några reflektioner efter senaste tidens hundträningar och kurser. Jag har de senaste åren fått lov att tänka om, tänka nytt och tänka om igen. Knappast någon rymdforskning, men här är mina funderingar i alla fall.   Jag läste häromdagen om en psy...

LABBEKLUBBENS WT Igår var det Labbeklubbens WT i Norrtälje. Jag och Miso började storstilat på ruta 2, en enkelmarkering och kammade hem en 20-poängare. Vidare på ruta 3 fick vi 17 poäng, vilket jag tyckte var snålt eftersom hon sprang rakt ut och ...

Efter långt tävlingsuppehåll så har jag nu tävlat med båda hundarna.   Förra söndagen debuterade jag och Wilma i agility utanför klubbens trygga "väggar". Peter var med som sällskap. Vis av gamla erfarenheter placerades han och Miso på ställe vid...

Igår åkte vi 3 timmar upp till Hälsingland och Eva Thorén Söderström och hennes fantastiska Edsäng. Lite galet att åka så långt kanske, men vi hade en jätterolig dag och tränade i sju timmar med några pauser för fika. Det blev nästan som ett WT med f...

Det var så länge sedan nu jag var inne här så jag nästan har glömt bort att jag har en blogg  . Det har runnit en hel del vatten under kölsvinet sedan sist.   Det har hänt mycket på hundträningsfronten. Vi gjorde några försök att starta i rallyly...