karinochwilma

Alla inlägg under augusti 2010

Av karin - 29 augusti 2010 18:34

Igår började jag min kurs i tidnignsdesign. En av uppgifterna är att göra en egen (fiktiv) tidning. Inte trycka eller göra klart, men idémässigt och innehållsmässigt ha en uppfattning om vad den ska handla om.


Jag tänkte (kanske föga förvånande) göra en tidning om jakt/jaktträning. Eftersom säkert 85% av de som tränar hund är kvinnor så tänkte jag mig att målgruppen för tidningen är kvinnor, intresserade av hundträning och kanske framför allt jakt och bruks. Det finns hundtidningar och det finns jakttidningar, jag tänkte mig en kombination av dessa. Mattnyttig, inspirerande och med en kvinnlig touch  .


Innehåll:

Intervjuer och reportage om hundförare/jägare

Tips på bra träningsprylar/hundprylar

"Modereportage" med hundförarkläder

Instruktörens sida med övningstips

En kock som ger recepttips

...

Har ni några förslag på vad ni skulle vilja läsa om?

ANNONS
Av karin - 29 augusti 2010 17:29

I morse samlades 7 ekipage för att träna jakt. I gruppen har en till valp tillkommit, 6 månaders Clara (Münsterländer). Det är ju roligt för då kan vi göra lite valpövningar tillsammans.


 

Perra får vimplar så att vi inte ska tappa bort honom :-)


DIRIGERING RAKT UT MOT VIMPEL/GODISSKÅL

Första övningen var dirigering. Helena hade 4 vimplar som vi satte upp i en fyrkant. Vid vimplarna kunde man sen lägga antingen dummy eller en godisskål. Jag körde korta dirigeringar mot godisskål för Miso. Först godis som jag själv lade ut och sen som Perra lade. Vi var till sist kanske 10 meter från vimpeln. Denna övning gick bra. Sen var det väldigt mycket rådjurspluttar som var intressanta och gjorde att Miso tog en lite utflykt i höggräset. Men eftersom det var dirigeringarna vi tränade på så  struntade jag i det och gick bara och hämtade henne.


DIRIGERING HÖGER/VÄNSTER

Sen körde jag lite dirigeringar till höger och vänster mot matskålar. Miso har förstått principen och nu ska vi börja att länga avstånd och använda svårare terräng.


DOGGIE-ZEN

Jag gjorde även övningen som går ut på att hunden spontant ska sätta sig och söka kontakt då något faller framför. Lite doggie-zen. Jag hade Miso i koppel, slängde leksak, väntade på att hon skulle sätta sig och söka kontakt innan hon fick springa och hämta leksaken. Det går snabbare och snabbare för henne att komma till insikten att det lönar sig att sätta sig och söka kontakt. Nästa steg tror jag är att ta hjälp av medhjälpare som kastar och bevakar leksak.


NÄRSÖK

Vi gjorde även ett litet närsök med dummy. Eftersom jag inte vill att Miso ska få chansen att springa iväg med dummyn så hade jag henne på lina. Hon har fortfarande en tendens till att vilja behålla saker själv. Jag måste hitta någon dunderbelöning som gör att det är roligt att komma till mig med prylarna.


INKALLNING OCH STADGA

Eftersom Miso alltid tycker det är jättekul med andra hundar och inte alltid lyssnar på inkallning om det finns något roligare runt omkring, så gjorde vi en inkallning där några stycken stod uppställda längs vägen. Detta var inget problem. Det är nog svårare om andra hundar är lösa och springer omkring.


Sist ställde alla ekipagen upp sig på två rader med ansiktena mot varandra. Helena hade tagit med sig ett jojo-koppel och bundit fast en trasa. Denna lades ut och for sen mellan oss alla. Hundarna belönades för att sitta kvar, trots kraftig störning.


Annars var Miso jätteduktig. När jag binder upp henne sitter eller ligger hon tyst och väntar. Hon är även duktig på att gå i koppel, fast det är hundar före och hon förstår att något roligt ska hända, jag är mycket nöjd med dagens träning  .


HANDTARGET

Nu i kväll så var Peter ute och sprang med Wilma. Jag och Miso passade på att träna lite handtarget, target på post-it-lapp och ligg/sitt, inomhus. Hon har varit riktigt med på noterna idag. Wilma har fått vara med husse hela dagen eftersom jag trodde att det skulle pangas ute på Värmdö BK. Nu är båda hundarna trötta och nöjda.

ANNONS
Av karin - 28 augusti 2010 08:16

...känns ibland som om man inte kommer någonstans.


Igår var jag med Helena på Nacka BK och tränade med båda hundarna. Misstag nr 1 var att glömma att äta lunch. Blodsockernivån nere vid fotknölarna = ett monster (fråga Peter)  .


Det började bra med Miso. Men så lade hon av och tyckte inte att vare sig godis eller lek var roligt, bara tugga på gräs eller inte göra något. Misstag nr 2. Jag kör för många repetitioner och dessutom i ny miljö. Miso är inte så repetitionsuthållig. Jag måste komma ihåg att hålla övningarna korta och belöna med mycket lek.


Stackars Helena försökte att hjälpa oss och berömde Wilma för att hon var duktig på appellens framförgående, men det hade hon ju inte mycket för  . För då hade jag redan surat ur  . Men efter lite begrundande över statusen så kunde vi i alla fall avsluta på ett bra sätt.


Jag måste komma ihåg att Wilma är Wilma och Miso är Miso. De är helt olika och dessutom så är Miso 8 månader, hon kommer att få upp tempot bara jag har tålamod. Dessutom, som Annica skrev i sitt inlägg så är det rätt så tjatigt ibland att harva med grundfärdigheter, när det är roligare att springa efter saker. Jag kommer ihåg hur det var när jag skulle träna in Wilmas fotgående. TRÅÅÅÅÅÅKIGT! Och nu är det ju faktiskt roligt, för nu gör hon det riktigt bra (ja inte alltid på tävling då  ).


När jag kom hem så skakade jag liv i den hårddisk där jag lagt Misos träningslogg. Nu har jag fått lite ny energi. I den har jag delat upp alla moment i små små delar. Det gör att det är lättare att se att det faktiskt går framåt hela tiden. Lättare också att komma ihåg vad jag ska träna på så att det inte blir samma saker hela tiden (hon är en hejare på hopp-stå...)


Nästa grej att komma ihåg är att byta miljöer. Hon kan många saker inomhus, och på våran fotbollsplan. Nu måste vi snabbt flytta ut i andra miljöer (och då sänka kriterierna!).


Nu ska jag in till stan på uppstart för en ny kurs i tidningsdesign som jag ska gå under hösten. Det ska bli kul och förhoppningsvis givande. Det gäller att tillföra energi på alla håll   

Av karin - 23 augusti 2010 21:48

I går var jag på Kolmården och klappade varg, en födelsedagspresent från Peter. Vi kom dit tidigt och tittade runt i parken först. Det var minst 35 år sedan jag var där sist. Lite förmätet att säga kanske, men efter att ha åkt safari i Krügerparken i Sydafrika så är det lite futtigt att se djuren på Kolmården.


Men att vara inne hos vargarna är en fantastisk upplevelse. De är på så många sätt lik hundar i sitt beteende men även om de är socialiserade så känner man att det är vilda djur. I Kolmården finns tre vargflockar. En med tre tikar och tre hanar, en med två hanar och en med 9 hanar födda i maj förra året (från olika kullar). Det var den sista gruppen vi fick träffa.



En av vargarna var extra social och framfusig. Han tyckte att mitt hår var väldigt mysigt och borrade in nosen och nafsade lite. Han nafsade mig i ryggen och tog sen ett riktigt hårt kärleksnyp i min arm. Då fick jag säga åt djurskötaren att de måste ta bort honom för det började bli lite väl kärvänligt. Jag har en liten svullnad efter det nypet kvar på armen. Men det kändes aldrig hotfullt, bara lite väl närgånget.



Innan vi gick in så fick vi lite information om hur vi skulle göra inne hos vargarna. Inga lösa snoddar, örhängen etc. Väskor fick vi lämna utanför och kameror skulle hängas runt halsen eller handleden. Vi fick extra förmaning att inte lägga ifrån oss något på marken eftersom vargarna var riktiga små tjuvar.



Det nästan första som hände var att en av killarna i gruppen lade ifrån sig sin filmkamera på marken. VIPS! så var det en varg som hade tagit den och sprang triumferande iväg med den tätt följd av resten av flocken.



Guiden sa att han kanske skulle få tillbaka kameran men hon kunde inte garantera i vilket skick. Jag tänkte i mitt stilla sinne att han fick skylla sig själv. Vi gick efter flocken för att se om vi kunde få dem till att komma fram igen. Då fick vi se en av vargarna högst upp på en bergknalle, stolt med kameran hängande ur munnen.


 


Djurskötaren lyckades efter mycket om och men få tag på kameran, men då hade den dessutom fått sig ett bad i en gyttjepöl. Undrar om det gick att rädda kassetten i kameran? Hade varit häftigt om kameran var på när de snodde den, då hade han kanske kunnat få lite riktiga vargactionbilder.


   


De två djurskötarna provade att yla för att se om de kunde få med vargarna på noterna. Men de var redan så uppe i varv efter incidenten med kameran så de blev helt uppspelta och omringade en av djurskötarna och skulle pussas alla på en gång.





 

Tyvärr så fick jag inte några bilder på mig själv med vargarna. Det var en tjej som erbjöd sig att fota med min kamera precis på slutet, men vi hann inte riktigt eftesom alla måste gå ur hägnet tillsammans.



Innan vargarna var vi på delfinshowen. Det är så häftigt att se hur de hanterar djuren med hjälp av handtecken och signaler. Och man förstår hur många timmars träning det ligger bakom. Det vore så kul att vara med och se hur de tränar in nya moment.



Kanske om jag är snäll att jag kan få en sån present någon gång :-) (Synd att Peter inte läser min blogg).

Av karin - 23 augusti 2010 21:46

Wilma och Miso (8 månader, 27 kg)

Av karin - 18 augusti 2010 13:44

I morse på promenaden gick vi längs med vattnet. Jättesvårt för båda hundarna, speciellt Wilma. För henne är det ju dit vi har gått och lekt. Med Miso har jag varit mer restriktiv, men även hon har väldig förväntan. Efter ett tag kopplade jag lös Wilma och fick henne att gå bredvid mig (ganska mycket jojo och tillrättavisningar). Efter ett tag stötte vi på delar av hundgänget och en ny bekantskap i form av Lagotton Rufus, 6 månader. Jag hade Miso kopplad och Rufus var lite skraj först. Sen kopplade jag lös Miso och hon fick till slut Rufus att släppa mattes sida och busa med lite.


Jag stannade kvar på gräsmattan nere vid vattnet och tränade. Idag var det riktigt roligt att träna hund.


WILMA

Hon har äntligen börjat förstå inkallning med ställande, fantastiskt! Jag bytte ju till kommando "halt" eftersom jag kände att "stå" blivit fel. Nu kör jag ganska många gånger raka inkallningar och emellanåt ett ställande. Idag gjorde hon rätt alla gångerna, hade bra fart och stannade med bara något extra skutt  .


Fjärren körde jag fem byten istället för fyra, så att det sista blev "sitt". Wilma gjorde alla skiften utan tvekan. Tänker köra lite pingpong, olika antal byten så att hon inte själv vet när det är slut.


Rutan är fortfarande lite skakig. Hon springer fram men ofta till strax innanför höger kon. Lite för nära kanten och konfixering.


MISO

Jag började med att träna sitt på avstånd. Miso var uppbunden och jag stod 2-3 ifrån henne. Hon sätter sig riktigt bra och gör ingen antydan till att gå framåt innan hon sätter sig. Vi blev lite distraherade av Valdemar Tax som kom och dumstirrade precis bredvid oss. Jag tror han tänkte få sig en godisbit han också.


Fotgåendet gick plötsligt mycket bättre idag. Miso var med och höll inte på och luktade runt i gräset. Jag kunde t o m vända upp och gå med henne vid vänster sida några meter. Dunderbelöning.


Vi tränade stadga. Miso blev kommenderad att sitta och jag kastade dummy och kaninboll kors och tvärs, högt och lågt. Det fixade hon jättebra.


Övade också raka dirigeringar mot godisskål. Miso är jätteduktig på att sitta kvar och jag kan utan problem lämna henne 20 och gå och lägga godis i skålen.


Kändes jättekul och inspirerande, tänk att träningen ändå ger resultat fast det ibland kan kännas lite tungt.


Hemmaprojekten fortskrider. Jag skottar och lastade lite mer jord idag och började gräva ner till berg där vi måste borra. Tack vare grannen har jag fått tag på en bergborr så nu känns det som om projekt stängsel går framåt.

Av karin - 16 augusti 2010 20:14

Från att ha glassat runt i segelbåten utan särskilt mycket fysisk ansträngning utom en och annan kryssning i mycket vind, till att skotta och förflytta lerjord på tomten, har försatt kroppen i chocktillstånd :-) Jag är igång hela dagarna i trädgården och för att vara säker på att inte få för långsamt så har jag dessutom satt igång projekt renovera arbetsrum. Det är ju så bra att ha många projekt på gång samtidigt... Ja ja, det som inte dödar härdar  .


I morse efter att jag hade tränat hundarna så släppte jag dem lösa så de fick rusa runt lite tillsammans på egen hand. Miso är jättebra för Wilma. Miso är en snäll och glad hund, orädd och utan några större bekymmer i världen. Wilma kan ju säga ifrån rätt så omedelbart om hon inte vill ha någon hund inpå sig (utan att vara elak). Det är t ex inte många hanhundar som försöker komma inpå en andra gång om inte Wilma själv känner för det och har sagt ifrån en gång   .


Med Miso är det annorlunda, givetvis även för att hon har vuxit upp med Wilma. Men hon låter sig inte avskräckas så lätt och nu har de börjat att leka tillsammans. Wilma springer som en galning och Miso jagar efter men har ingen chans att hänga med i de snabba svängarna. Det blir rätt så många magåkningar i gräset. Wilma har dessutom tagit på sig att hålla Miso ren, ögonen ska hållas rena från kladd, rumpan likaså och emellanåt genomförs en fästingkontroll. Miso tror ju alltid att det är lek involverat och tuggar lite tillbaka, men låter sig till en viss gräns bli ompysslad av Wilma  .



Jag är glad vi har fått Fisen i vår familj. Hon är alltid beredd och bjuder in till lek, men kan även läsa hundar som inte vill och går då åt sidan (Med undantag för Wilma då som hon inte låter komma undan så lätt). Häromdagen kom Miso med en stor vedklabbe från grannens vedförråd. Äntligen får vi lite användning för den där hunden, var Peters kommentar. Skämt å sido, han är nog rätt så förtjust i henne  .  Även om hon är mattes lilla flicka. Hon vägrar att gå med Peter några längre sträckor och de kommer bara till grannens brevlåda om hon vet att jag är hemma. Kanske är det så att han inte försöker så värst mycket? Men det där måste hon ju komma över.


Wilma är en riktig karaktär. Hon tittar ju aktivt på TV och reagerar på djur. Hon t o m reagerar på de tecknade vargarna i apoteksreklamen, de som t o m pratar människospråk! Idag regerade hon på när de visade en bild på en huvudlus på Rapport. Inte undra på att hon kan ha svårt att koncentrera sig då det är mycket runtomkring på tävlingar om hon t o m reagerar på dessa saker på TV! Men vi tränar i alla fall på. Nu har hon börjat att förstå inkallning med ställande så vem vet, kanske vi försöker oss på tvåan i alla fall fast jag har varit tveksam till att tävla något mer med henne. Inget är hugget i sten, ja utom möjligen mitt spett när jag försker få ner stängselstolparna...  

Av karin - 15 augusti 2010 20:12

Köpte fårstängsel till tomten och satte glad i hågen igång att förbereda för att sätta upp det. Har inte tänkt på att vår tomt hade så många träd, som står på berg. Hela Nacka är ju ett backigt och bergrikt, varför skulle vår tomt vara ett undantag?! Misströstade ett tag när varje tag med spettet mötte en klang av sten. Men så fick Wilma något ryck och rusade ner på vår uppfart och skällde ut en Schäfer som gick förbi med sin matte och då kom jag ihåg varför jag vill ha stängsel. Det ska bli så skönt att slippa ha hundra koll hela tiden. Ett plus i kanten är att vi nu har ved till nästa vinter också, ska bara klyvas. Och jag har fått mig ett rejält motionspass, välbehövt.


Igår var vi på släktträff i Uppsala. Mostrarna, kusiner, kusinbarn och alla respektive. Det var två andra hundar där också, Bamse 6 år en blandning mellan BC och Samoyed och Alice 5 månader gråhund. Miso gav sig glatt in i umgänget, vilket gjorde att Wilma fick vara ifred och höll sig lite på avstånd. Alice var dock väldigt nyfiken och rantade hela tiden efter, tills Wilma valde att hoppa in i bilen och ligga där. Då hoppade Alice på Miso istället och hon är ju inte sen att leka. De jagade och tuggade på varandra hela kvällen. På slutet låg det lite lojt bredvid varandra och tuggade. Bamse var lite för på och skulle rida på Miso hela tiden. Hon trodde att han ville leka och fjantade runt honom. Vi hade två trötta hundar med oss hem sen.


Eftersom både min kusins man och min mosters man jagar så blev det ganska mycket jaktsnack, hundträning och deras erfarenheter av jakthundar. De använder mest stötande och ställande hundar men även retrievers. Det blev även björnjaktprat. Intressant att prata med människor som ägnar sig åt praktisk jakt. De är lite frågande när man säger att man tränar jakt men inte jagar :-)


Jag försöker att bli lite duktigare på att träna hund. Med Miso är det fortfarande mycket stadgeträning. Och så fortsätter vi att fila på fotgåendet, vilket vi inte har kommit särskilt långt med. Har även kört inkallningar och det går bra att sätta ner henne och gå 16-20 meter och sen kalla in. Hon kommer i full kareta, men har ännu inte några ingångar. Jag har övergått mer och mer till lekbelöningar eftersom Miso inte tycker att godis är så mycket värt. Jag tänker att om jag ger en godis och sen leker så kan jag höja även godisvärdet.


Jag använder godis i dirigeringsövningar och då fungerar det bra, för då får hon ju SPRINGA och hämta, springa är kul! Hon börjar att ta dirigeringar riktigt bra, men jag upptäckte att hon var beroende på att jag gick ut till skålarna varje gång. Nu ska jag lägga i båda skålarna (höger/vänster) varje gång så att hon varannan gång inte ser att jag lägger ut något. Det bästa är ju att ha någon som vaktar skålarna då.


Nu ska det väl bli lite mer ordning på träningen i och med att livet återgår till det normala efter semestern.


Jag älskar En annan del av Köping! Ja, fyfan som Tobbe skulle säga.

Presentation

Fråga mig

3 besvarade frågor

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ karinochwilma med Blogkeen
Följ karinochwilma med Bloglovin'

Kalender

Ti On To Fr
            1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28 29
30
31
<<< Augusti 2010 >>>

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se