Från att ha glassat runt i segelbåten utan särskilt mycket fysisk ansträngning utom en och annan kryssning i mycket vind, till att skotta och förflytta lerjord på tomten, har försatt kroppen i chocktillstånd :-) Jag är igång hela dagarna i trädgården och för att vara säker på att inte få för långsamt så har jag dessutom satt igång projekt renovera arbetsrum. Det är ju så bra att ha många projekt på gång samtidigt... Ja ja, det som inte dödar härdar  .

I morse efter att jag hade tränat hundarna så släppte jag dem lösa så de fick rusa runt lite tillsammans på egen hand. Miso är jättebra för Wilma. Miso är en snäll och glad hund, orädd och utan några större bekymmer i världen. Wilma kan ju säga ifrån rätt så omedelbart om hon inte vill ha någon hund inpå sig (utan att vara elak). Det är t ex inte många hanhundar som försöker komma inpå en andra gång om inte Wilma själv känner för det och har sagt ifrån en gång   .

Med Miso är det annorlunda, givetvis även för att hon har vuxit upp med Wilma. Men hon låter sig inte avskräckas så lätt och nu har de börjat att leka tillsammans. Wilma springer som en galning och Miso jagar efter men har ingen chans att hänga med i de snabba svängarna. Det blir rätt så många magåkningar i gräset. Wilma har dessutom tagit på sig att hålla Miso ren, ögonen ska hållas rena från kladd, rumpan likaså och emellanåt genomförs en fästingkontroll. Miso tror ju alltid att det är lek involverat och tuggar lite tillbaka, men låter sig till en viss gräns bli ompysslad av Wilma  .

Jag är glad vi har fått Fisen i vår familj. Hon är alltid beredd och bjuder in till lek, men kan även läsa hundar som inte vill och går då åt sidan (Med undantag för Wilma då som hon inte låter komma undan så lätt). Häromdagen kom Miso med en stor vedklabbe från grannens vedförråd. Äntligen får vi lite användning för den där hunden, var Peters kommentar. Skämt å sido, han är nog rätt så förtjust i henne  .  Även om hon är mattes lilla flicka. Hon vägrar att gå med Peter några längre sträckor och de kommer bara till grannens brevlåda om hon vet att jag är hemma. Kanske är det så att han inte försöker så värst mycket? Men det där måste hon ju komma över.

Wilma är en riktig karaktär. Hon tittar ju aktivt på TV och reagerar på djur. Hon t o m reagerar på de tecknade vargarna i apoteksreklamen, de som t o m pratar människospråk! Idag regerade hon på när de visade en bild på en huvudlus på Rapport. Inte undra på att hon kan ha svårt att koncentrera sig då det är mycket runtomkring på tävlingar om hon t o m reagerar på dessa saker på TV! Men vi tränar i alla fall på. Nu har hon börjat att förstå inkallning med ställande så vem vet, kanske vi försöker oss på tvåan i alla fall fast jag har varit tveksam till att tävla något mer med henne. Inget är hugget i sten, ja utom möjligen mitt spett när jag försker få ner stängselstolparna...