karinochwilma

Alla inlägg under september 2010

Av karin - 27 september 2010 20:57

SJÖRÖVARE PÅ DRIFT   

Vi har seglat fredag-måndag. Nu är båten redo att tas upp för vintern. Det har varit fyra fina dagar, lite varierande med sol, dis, ingen vind och mycket vind. I fredags hamnade vi på Ostholmen strax utanför Möja. Ett favoritställe. Speciellt nu på hösten när man är stort sett ensam i skärgården. På Ostholmen har de en bastu, fri att användas av vem som helst. Känns skönt efter en dag på sjön, då man blivit lite ruggig.


PERSONSPÅR

På lördagen lade jag ett personspår till Wilma och ett till Miso. Wilmas blev lite knasigt. Ön tog slut så jag fick göra en vinkel och gå längs med vattnet, förbi ett dass och över öppna klipphällar. Jag korsade dessutom mitt eget spår två gånger, och efter en vinkel så kom spåren nära varandra. Dessutom blåste det ganska mycket. En utmaning för lilla Wilma med andra ord.


POLLETTEN SOM TRILLADE NED   

Först tog vi Misos spår som var betydligt enklare. Knappa 300 meter och två vinklar. För första gången så kändes det som om Miso på en gång fattade vad hon skulle göra. Hon satte av i spårets rikning utan tvekan och utan att som tidigare ringa runt i starten. Hon var väldigt tydlig i hur hon spårade. Det var mycket roligt att se eftersom hon tidigare har spårat men ibland liksom glömt av sig och sysslat med annat. Jag behövde inte hjälpa henne en enda gång. Det enda jag tyckte mig märka var att hon faktiskt vädrade i luften då vimplarna dök upp. Hon har en bra snok den där lilla fisen.


IVRIG WILMA   

Wilma som gått bakom med Peter höll på att kliva ur skinnet. JAG KAN! JAG KAN! JAG KAN! Tar man fram spårlinan så går hon nästan i taket, och att nu dessutom behöva gå bakom när någon annan tog spår...


Hon kunde i alla fall hjälpligt gå bredvid min sida när vi gick fram till hennes start. När hon sen fått på sig selen och linan så har hon redan börjat spåra. Första sträckan gick som på räls, vinkeln nere vid vattnet likaså. Sen blev det lite mycket dofter vid dasset, men hon redde ut det och tog sig vidare. På den stora flata klipphällen hade spåret av förklarliga skäl drivit med vinden. Där fick hon slå lite fram och tillbaka, innan hon kom tillbaka på spåret där vegetationen började igen.


Hon verkade inte ha några problem där jag korsat mina spår. Däremot så ville hon hoppa över vinkeln och gena där spåren låg nära varandra. Där fick jag hjälpa henne tillbaka på spåret så att hon tog vinkeln. Efter det var det inga problem. Annat än det att spåret var för kort, om du frågar Wilma.


DUKTIGA SKEPPSHUNDAR

Hundarna har varit riktigt duktiga. Igår plockade vi svamp och de var med och sprang som galningar, jagade varandra och hade jätteroligt. Idag har de fått ligga stilla bredvid varandra och trängas eftersom det blåste uppåt 13-15 sekundmeter och båten lutade rejält. Men de finner sig och håller sig helt lugna när det krävs. Det enda som är lite besvärligt just nu är att båda HÅRAR. Båten måste totalsaneras.


BRA KARMA

Goda nyheter fick jag innan vi gav oss av. Den nyckel jag tappade bort i somras i Sandviken är återfunnen! Den låg inkilad mellan två dynor i min mors soffa. Som jag letade över hela stan och lägenheten! :-) Kanske jag har gjort något bra nyligen för det verkar som om lite god karma har kommit min väg.

ANNONS
Av karin - 21 september 2010 20:26

Igår var vi på NBKs jour och tränade. Först fick Wilma och Vilja träna medan valparna satt i bilen. Helena och jag turades om att kommendera varandra.


Övertaggad är bara förnamnet.   Wilma hade fullt sjå att hålla koll på alla andra hundar, luktade runt, var ofokuserad, tokskrek/skällde, och slet i leksaken. Få se nu.

Linförighet, vad är det? Vi brukar ju göra fritt följ. Lukt, lukt.

Läggande under gång. OK

Framförgående. Nja. Hon går framför men, nja.

Inkallning. Var lite lätt i rumpan när jag gick ifrån henne.

Apporten. OK

Hopp över hinder. Ingår det inte lite skall i det momentet?


Sen var det fisens tur. Vi hade tur och fick var med om en andra platsliggning. Miso var jätteduktig och låg kvar hela tiden. Hon började att lukta lite i gräset. Då slänge jag en leksak vid sidan av och hon verkade kunna koncentrera sig bättre på själva liggandet.


Vi tränade lite fritt följ, först med henne framför mig och sen vände jag upp. Vi fick till några riktigt fina positioner.


Jag gjorde även några inkallningar där jag satte ner henne och gick 10-15 meter bort, kallade in. Hon sitter fint och kommer som ett jehu. Hon är så söt, öronen fladdrar och benen går åt alla håll.


Hon var så duktig igår, fast det var andra hundar som sprang och busade, det var mörka skuggor.  


I morse regnade det kopiöst, jag lade ett viltspår till Miso när det hade lättat. Åkte sen iväg och handlade. När jag kom ut hade det börjat att regna igen :-(. Vi åkte i alla fall och tog spåret. Miso börjar att bli säkrare på vad det är vi håller på med. Hon ringade lite men var mycket mer rakt på i spåret.


Innan jag åkte hemifrån låste jag dörren och lade nyckeln i innerfickan tillsammans med mobilen. Samtidigt tänkte jag att det inte var så smart eftersom det är lätt att den följer med när man tar upp mobilen. Det var ju smart tänkt, men inte smart agerat. Mycket riktigt måste det var det som har hänt, för när jag hade tagit spåret och satte mig i bilen för att åka hem så hittade jag inte husnyckeln. Arghh!   


Jag ringde Peter för att kolla när han skulle komma hem. Han jobbade i Eskilstuna idag och skulle inte var hemma förrän tidigast kl 17.00, tre timmar senare. Suck! Jag åkte hem för jag tänkte att någon dörr mot förmodan kanske skulle vara olåst. Sen knackade jag på hos grannen och fick både lunch och fika. Sen gick vi en promenad med alla hundarna. När vi kom hem så hade Peter lyckats ta sig från E-tuna tidigare och var hemma. Nu ska jag skaffa senilsnöre, nycklar som visslar när man klappar och lampor som blinkar. Det är nämligen andra nyckeln på tre månader som jag har haft bort.   

ANNONS
Av karin - 19 september 2010 20:50

I helgen har vi varit i Fryksås, en fin fädbodvall som ligger vid Orsa Grönklitt. Min ena bror fyllde 50 år för ett tag sedan och fick resan i present av oss syskon. Vi har haft en jättemysig helg. Igår gjorde vi en liten utflykt och hittade en fin rastplats vid en sjö. Brorsan hade med sig en Muurikka. Hade aldrig hört talas om dem, men det är en stekhäll, lite opraktisk att ta med på långvandring, men fantastiskt bra eftersom man kunde ställa den över öppen eld och laga mat. Det blev goda kycklingwraps. Hundarna roade sig med att bada och leta saker nere vid vattnet. De hade riktigt roligt.


  Min storebror gjorde stickor till brasan, inte för att det behövdes, utan för att det var roligt. Scouttakterna går aldrig ur :-)


 

Peter fick också visa att Scouttakterna sitter i och visa hur en Stockholmare gör upp eld (jag fick inte med på bild den stora rökpelaren som uppstod)


Matlagning under inspektion.


Wilma fick leta mat i träden (i bakgrunden)



 

Jättekul att plaska i vattnet, tyckte Miso.


   

Klart jag hjälper till, sa Miso.


Innan vi gick iväg för att grilla lade jag och en av mina bröder spår till hundarna, Håkan har aldrig tränat hund och detta var första gången han gjorde något sånt. Han fick lägga Wilmas spår och jag lade Misos. Jag hade nästan lyckats korsa mitt eget spår eftersom jag fick improvisera lite då det dök upp en stuga och en skogstjärn som jag inte hade räknat med. Vi tog Misos spår innan vi gick iväg. Brorsan och hans fru gick bakom. Miso var tvungen att stanna ibland och titta på dem och fladdrade runt lite. Det kom dessutom en hund och korsade vår väg. Men hon hittade i alla fall spåret och pinnarna.


Håkan fick gå med Wilma sedan när vi kom tillbaka från utflykten. Hon tuffade på som vanligt och jag tror att Håkan tyckte det var riktigt roligt att gå med henne. Kommer ihåg själv första gången jag tog ett spår med Wilma, jag gick nästan och grät för det var så häftigt och jag tyckte hon var så duktig.


 

Wilma var i alla fall liiite trött på eftermiddagen, i alla fall nöjd. Med att ha hela familjen runt omkring sig. Hon och min äldsta bror "Skinkan" har ju ett speciellt för hållande och gemensamma intressen (äta).


 

Miso hänger med på allt. Där Wilma är, är Miso.


På kvällen bastade vi och tog det lungt, vi var alla trötta efter att ha fått så mycket frisk luft. Sen grillade vi, åt och drack gott. Huset vi bodde i är ett jättefint timrat hus med en fantastisk utsikt över Orsasjön. Mycket bättre än så kan det inte bli.



Vi bestämde att Wilma skulle sova med "Skinkan" eftersom de båda gillar att gå upp tidigt på morgonen. Wilma tyckte det var helt perfekt och tassade nöjt med när det var läggdags. Hon hade t o m en egen liten säng mellan våningssängarna.



Innan vi åkte hem idag så var vi upp till Grönklitts toppstuga. Backen ligger precis bredvid Björnparken och jag tror det var för att de håller på och bygger där upp som man kunde komma runt ett plank och helt nära stängslet till tigrarna. Det var tre stängsel mellan oss och tigrarna, men de var kanske 10 meter ifrån oss. Det hade vi ju inte räknat med, men det var ju lite kul eftersom vi var för snåla för att betala 200 kronor vardera för att komma in i björnparken.


Nu är vi hemma igen, trötta, mätta och glada. Hundarna har skött sig exemplariskt och njuter av att få vara med. Mina fina vovvar.

Av karin - 11 september 2010 19:08

I morse träffades vi i Krokis för lite jaktträning. Eftersom det inte skulle pangas så fick Wilma och husse följa med. Äntligen, sa Wilma, som har fått stå tillbaka lite för att jag tränar Miso.


På dagens schema stod lydnad, inkallning och stoppsignal.


LYDNAD

Peter har ju aldrig använt klicker och tränat Wilma så jag fick sätta igång dem och visa hur han skulle göra. Jag tycker att de båda var jätteduktiga. Och jag tror att Peter börjar att tycka det är kul när han ser vad han kan göra med Wilma. De gick fotgående mellan dummisar och när hon klarat det bra så skickade Peter henne på dirigeringar.


Miso fick gå fot emellan de andra hundarna och det klarade hon bra (med koppel). Sen hade jag henne både uppbunden och lös vid ett träd och hon satt eller låg snällt och tyst kvar.


INKALLNING (MED APPORT)

Vi tränade sen en och en, först inkallningar. Vi satte hunden och lade en dummy mellan oss och hunden på det avstånd vi trodde att hunden skulle klara av. Kallade sen in, hunden skulle plocka dummyn och komma. Miso tyckte inte att dummyn var något roligt så hon sprang över den och kom till mig istället. Vi körde så några gånger och sen fick vi låna en kanindummy av Helena. Den var MYCKET finare och lite svårare att lämna av. Jag satte Miso med kanindummyn nära och sen gick jag långt bort så att hon inte såg mig. Då blev det bättre fart in till mig även om hon tvekade några meter före. Men slänger sig matte i ljungen och drar fram en leksak så är hon riktigt rolig.


DIRIGERING

Wilma fick istället springa på en dirigering och hämta "ninen". Och "ninen" var sååå läcker. Wilma fick spel och gjorde ärevarv runt med kanindummyn. När Peter skulle ta den så knep hon ihop och det blev lite dragkamp (vill vi inte ha). Jag hade innan sagt åt Peter att träna lite avlämningar med kaninbollen och det tror jag gick bra, men när hon sen fick fritt spelrum så blev det lite för svårt. Det är inte så ofta hon har apporterat kanindummys. Vi får träna på avlämningar och bra belöningar.


STOPPSIGNAL

Stoppsignalen var lite trixigare att träna. Tanken var att när hunden sprang ifrån oss så skulle vi blåsa stoppsignal, och när den vänder slänga en boll. Första problemet var att få Miso att springa ut från mig. Nästa problem var att när hon väl gjorde det så betydde inte stoppsignalen något för henne. Jag passade då på att blåsa när hon var på väg mot mig och kastade sen bollen. Hon fattar inte vad signalen betyder. Vi får träna på detta på promenaderna, och lite nu och då.


JAGAD AV GETINGAR

Igår när jag rensade sly på tomten måste jag ha stört ett getingbo. Rätt vad det var så kände jag ett stick och sen ett till. När jag googlat på getingstick så står det att man ska blunda, hålla munnen stängd och med armarna längs sidorna långsamt backa ifrån getingarna. Jag kan säga att jag gjorde inget av de sakerna . Dessutom var jag rädd att hundarna skulle få getingar på sig, Miso, Lystra och Wilma var alla tre i närheten av mig. På Miso och Lystra borstade jag bort två getingar, ingen av dem blev stungna. Men jag fick tre stick. Två vid armbågen och ett i foten. Nu är jag rejält svullen och det ömmar och kliar. Jag får nästan inte på mig skon på den foten. Har det inte gått över till i morgon så får jag väl söka hjälp  . Nu har jag smörjt på lite Zon så får vi se om det lindrar. Vad jag vet så är jag inte allergisk. Då borde väl problemen ha varit större   


Enda som är bra är att Peter nu pysslar om mig, för det är ju lite synd om mig  

Av karin - 10 september 2010 14:39

Idag lade jag ett viltspår som var ca 500 meter till Miso. Eftersom jag pratade i telefon när jag åkte hemifrån så glömde jag snitslarna :-( Orkade inte åka hem igen så jag lade spåret, på ett ställe som jag inte riktigt känner till. Visade sig att det var en massa stigar överallt (Helena, hoppas inte folket i Krokis misstycker att en kvinna går omkring och skvätter blod!).


Spåret fick ligga ca 2,5 timme innan vi tog det. Miso var mycket mer fokuserad än när vi personspårar (det är ju liksom lite mer spännande med blod). Eftersom jag inte hade snitslat så fick jag lita på att vi skulle lösa det tillsammans. Dumt kanske, men samtidigt så fick jag verkligen koncentrera mig på hur Miso betedde sig, försöka läsa när hon var på spåret och när hon hade tappt.


Hon gick långsamt och bestämt men på något ställe kom vi nog lite snett. Det gäller att inte få panik när man börjar att bli tveksam till om de verkligen är på spåret. Jag tänkte nästan ge upp då eftersom det kan vara dumt att irra runt planlöst så att hon går och luktar efter vad som helst. Men vi gick några meter tillbaka där jag senast visste att hon hade spåret i nosen, och då redde hon upp det. Duktig flicka, andra gången i livet hon tar ett viltspår. Denna gång var det inte heller lika många spöken i skogen som första gången vi viltspårade. Vi hittade klöven och den fick hon stolt bära hela vägen till bilen.


Nästa gång ska jag har snitslar eller GPS med mig.

Av karin - 9 september 2010 19:42

Inspirerad av alla som spårar runt mig så lade jag två spår i morse. Med Wilma var jag jätteflitig och lade spår ganska ofta från det hon var ca 8 månader. Inte fullt så ofta nu. Med Miso har det blivit ett handfull gånger.


Wilmas spår hade många terrängbyten. Först på äng med högt gräs och rådjurslegor, över en bäck, igenom halvmeterhögt björksly och in i skogen. Det var ett kort, 300 meters spår. Hon var som vanligt väldigt säker, gick i bra tempo och lämnade pinnarna i handen (med lite påminnelse på den första). Vi har ju anmält oss till appellen i oktober. Hoppas bara att hon inte börjar att löpa.


Misos spår var dryga 300 meter och gick i skogen. Det började först lite snårigt genom ormbunkar, sly och över ris och blev sen lite lättare med ganska öppen skog och lite berghäll. Jag gjorde misstaget att inte snitsla. Med Wilma har jag nästan aldrig gjort det, men det är svårare att komma ihåg hur man har lagt två spår. Dessutom så är jag inte så bra på att läsa Miso ännu   .


Idag så såg Miso inga spöken alls   , däremot så tycker jag att hon virrar omkring och ringar mycket . Det är som om hon inte förstår riktigt vad hon ska göra och kommer på det ibland. Vi hittade i alla fall alla apportpinnar och leksaken på slutet. Vi behöver bara spåra lite mer. I morgon ska jag lägga ett viltspår till henne.


Lystra var med. Under tiden spåren fick ligga till sig så fick de springa lösa i skogen. Till och med Wilma bjöd upp till dans och fick rejäl fart på flattifnattarna, kan man ju tycka att de sköter rätt så bra själva. Men när Wilma för en gång skull bjuder till så är det lite fest.  


Sen har de snällt legat i biorna vid mina fötter när jag har jobbat. De är i alla fall söta när de sover.   

Av karin - 8 september 2010 20:24

Idag är syskonen Wilddjur 9 månader. Det blev bara en liten firning med tuggpinnar eftersom jag kom hem så sent. Vi får dessutom säga ett extra grattis till duktiga Polly och kennelmamman som idag tog ett anlagsprov med högsta poäng. Grattis!


Valparna har blivit så stora fast ändå väldigt barnsliga. Läs Helenas blogg om deras party igår  . Någon veckopeng har de ju inte, men det blir nog indrag av grisöronen nu  . I morgon kommer syrran hit så då får vi se vad de hittar på. De kanske kan hjälpa mig att göra klart i arbetsrummet. Det är dags för målning, det borde väl två flattifnattar klara av  .

Presentation

Fråga mig

3 besvarade frågor

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ karinochwilma med Blogkeen
Följ karinochwilma med Bloglovin'

Kalender

Ti On To Fr
    1
2
3
4
5
6
7
8 9 10 11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2010 >>>

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se