Inspirerad av alla som spårar runt mig så lade jag två spår i morse. Med Wilma var jag jätteflitig och lade spår ganska ofta från det hon var ca 8 månader. Inte fullt så ofta nu. Med Miso har det blivit ett handfull gånger.

Wilmas spår hade många terrängbyten. Först på äng med högt gräs och rådjurslegor, över en bäck, igenom halvmeterhögt björksly och in i skogen. Det var ett kort, 300 meters spår. Hon var som vanligt väldigt säker, gick i bra tempo och lämnade pinnarna i handen (med lite påminnelse på den första). Vi har ju anmält oss till appellen i oktober. Hoppas bara att hon inte börjar att löpa.

Misos spår var dryga 300 meter och gick i skogen. Det började först lite snårigt genom ormbunkar, sly och över ris och blev sen lite lättare med ganska öppen skog och lite berghäll. Jag gjorde misstaget att inte snitsla. Med Wilma har jag nästan aldrig gjort det, men det är svårare att komma ihåg hur man har lagt två spår. Dessutom så är jag inte så bra på att läsa Miso ännu   .

Idag så såg Miso inga spöken alls   , däremot så tycker jag att hon virrar omkring och ringar mycket . Det är som om hon inte förstår riktigt vad hon ska göra och kommer på det ibland. Vi hittade i alla fall alla apportpinnar och leksaken på slutet. Vi behöver bara spåra lite mer. I morgon ska jag lägga ett viltspår till henne.

Lystra var med. Under tiden spåren fick ligga till sig så fick de springa lösa i skogen. Till och med Wilma bjöd upp till dans och fick rejäl fart på flattifnattarna, kan man ju tycka att de sköter rätt så bra själva. Men när Wilma för en gång skull bjuder till så är det lite fest.  

Sen har de snällt legat i biorna vid mina fötter när jag har jobbat. De är i alla fall söta när de sover.